Ett stenkast från mitt barndomshem ligger vackra Björkögården.

På somrarna finns där en underbar badplats och på vintrarna en plats för tysthet och stillhet där tankar och funderingar får utlopp att leva sitt eget liv. Det var på Björkögården ”min” lilla scoutgrupp höll till och det var i dess vik min hund och jag plaskade under somrarna. Många minnen har jag från Björkögården, men nuförtiden återser jag bara Björkögården en gång per år och det är just Valborgsmässoafton.

Klockan 19 infann vi oss på Björkögården, redo att hjälpa till med försäljningen av godis, fika och varmkorv. Kvällen var i det närmaste perfekt och trots att det från början såg ut att bli ganska folktomt så kom hjorden av hungriga valborgsfirare när tiden för tändningen av brasan närmade sig.

En bit ut i vattnet låg en flytbrygga där en mängd ljus tändes och spred sitt ljus som små kristaller i skymningen och dess spegelbilder glittrade i vattnet… Det var vackert!!

Första gången jag ställde upp vid Valborg var för fyra år sedan och fortfarande är det lika roligt.

Jag är knappast en social person i vanliga fall, men vid valborg och midsommar händer något och jag älskar uppmärksamheten, prata med småbarn, skämta med sommarboende och ortsbefolkning.

 

Orten är inte stor men varje år verkar det komma fler och fler folk, för att se elden brinna, höra kören sjunga, köpa fika och skvallra med grannar.  

Trots hot om regn framåt kvällen, så var det uppehåll tills de sista gästerna lämnat stranden och brasan närmast brunnit ut. Strax efter 22 började det droppa från himlen och vi raskade på med att stänga igen serveringen.

 

Hoppas ni också haft en trevlig valborg!

Inte ett ljud hördes och nattens mörker var totalt kompakt. Det var så länge sedan som jag sov ute på landet att jag totalt glömt bort tystnaden och mörkret. Hemma har jag gatlyktorna utanför fönstret och hur man än drar för gardinen så blir det aldrig riktigt mörk. Här är natten riktigt mörk och tystnaden riktigt tyst. Jag kan förstå om den ovane skräms av landsbyggdens tystnad, men för öronen är stillheten som ljuv musik.

Sitter på golvet i mitt gamla rum och sorterar minnen... Sparas, flyttas, kastas. Tre högar där "spara" högen för stunden är störst. Jag är en hamster som älskar att samla på mig prylar och som har svårt att slänga bort saker. Även om det kanske är massor som skulle behövas kastas så vill jag inte. Även om jag kanske inte ens kommer att sakna det bortkastade så är det svårt.

Min dator har ett eget liv... När alla andra använder den fungerar den som en liten energipastill, men så fort jag är i närheten så slänger den sig platt på marken och ger upp...  Jag håller på att ge upp hoppet totalt!!

Någon som behöver ett dörrstopp? Jag har ett billigt till salu...

Sitter hemma på landet och latar mig. Meningen är att jag ska städa ut mitt rum samt hjälpa till på Valborg på Björkögården.

Jag har varit inne i rummet och vänt, sedan har det inte blivit mera. Att jag lyckats samla på mig så massa skit genom åren. Vissa saker är ju ganska kul skit, men det är såååå mycket att kolla igenom och inte så mycket som slängs. Jag är en ökänd hamster som samlar på allt och lever efter mottot "Kan vara bra att ha" :)

Nu ska min bror leka med datorn och försöka få fanstyget att fungera snabbare.

Har varit så slut de senaste dagarna att jag inte ens orkat kolla bloggen, men nu är jag tillbaka. 

”Tävlingen” gick bra och jag blev till min stora förvåning godkänd. Varmrätten jag bjöd på var en rödbetssoppa med purjolöksyoghurt. Och eftersom det var en soppa så anser jag att det bör vara ett bröd serverat till. Så vad gör Helena?? Direkt klockan 8 på morgonen ställer hon sig och bakar!!! Jag räknade inte med att det skulle bli varesig fint eller ätbart, men faktiskt så blev det terminens mest lyckade bröd som jag gjort. Till efterrätt blev äppelmaräng. Båda rätterna är i mitt tycke kanongoda, men framförallt efterrätten skulle jag kunna leva på.

Vad har mer hänt?

 

Årets första grillning i går… Marinerad kyckling filé är sååå gott. Speciellt om man sitter ute i det fria och känner värmen från den glödande grillen.

Mamma var förbi med Elias, Mattias och Lisa. För första gången skulle Elias ensam sova över hos sin farmor, och av Elias prat så såg han fram mot det. Trots att dagen varit relativt stressig så har jag hunnit med en heldel. Lagat flera portioner Stroganoff med ris som direkt hamnade i frysen (efter avsvalning självklart), grillat, cyklat runt på stan, haft fika med familjen och bakat bröd som faktiskt både blev ätbart och gott (kors i taket!).  

  

Dagen har inneburit en evighet av cykling… Fram och tillbaka över hela staden. Nu när klockan börjar närma sig kväll ska jag sätta igång med bullbak… Har varit sugen på kanelbullar i flera dagar och äntligen har jag alla ingredienser hemma för att sätta igång. Tapetserade även ett par krukor i natt, så om orken infinner sig så ska jag försöka hinna med att plantera om mina stackars novemberkaktusar i kväll. Men den som är vaken får se.

Vet jag vad jag ska laga för rätter i morgon?? Jag tror det… Problemet är alla frågor som samlas runt den lilla uppgiften. Eftersom jag går en gourmetkurs så är den första självklara frågan, hur ”Gourmetaktiga” måste rätterna vara? Måste det vara typ världens 8:e underverk i smak och utseende för att jag skall få ett litet ”G” i kanten? Jag menar bara… Jag vet jag har otroligt höga förväntningar på mig själv och att om jag går omkring med de egna satta kraven som jag har på mig själv, så kommer allt att gå åt fanders, men hur högt ska jag sätta ribban i morgon?? Räcker det att rätten ser helt okej ut och är ätbar? Eller ska den vara sagolik till utseendet och en smak som är en dröm för gommen? Och hur kommer bedömningen att gå till?

 Well well cykelställ…  Det som sker det sker och jag får vara glad om jag överhuvudtaget i morgon bitti vet hur jag kokar ett ägg. En beskrivande fortsättning lär följa i morgon.

 

I stället för att oroa mig inför morgondagen och planera inför ”tävlingen” så sopade jag problemen under mattan (mycket effektivt tills någon lyfter på mattkanten och problemen yr upp) och tog en avslappnade halvdag nere på stan i sällskap med Bettan.   

I väntan på att bilderna skulle framkallas på ”Kettis” tog jag och Bettan en promenad runt i Norrtan och fönstershoppade rejält. Och eftersom vi tillslut inte kunde nöja oss med att glo på dröm inredningen genom glas så var vi även tvungna att gå in i flera butiker och provsitta vissa möbler. Om jag hade råd och plats så skulle jag garanterat köpa den enorma soffan i jeanstyg som jag hittade och nästintill drunknade i. Även en tripp in på ”Smulan” blev det och även om jag sällan har tid/råd att fika på ”en liten smula”, som är en oas i Norrtälje så är atmosfären underbar och ett besök där sätter verkligen guldkant på den resterande dagen.

Dagens sällskap var trevligt, vädret var kanon och avslappningen total. Dagar som dessa önskar jag verkligen uppleva igen!

 Hörde av mamma att min minstebror var tillbaka i Sverige… eller så är han det inte. Han skulle tydligen höra av sig i morse men gjorde det aldrig, ska i alla fall bli kul att träffa minstingen… När han nu behagar att dyka upp

Helena leker inte lekar! Om det inte är barn i närheten, så vägrar Helena att leka sällskapslekar… Picknick är helt ok, om det är värme i luften och ett gäng vänner som jag verkligen gillar så älskar jag att ligga på en filt och bara snacka skit samtidigt som jag  äter god picknickmat. Men 5-kamp är helt inte min grej och jag vägrar hamna på den låga nivån då jag larvar runt med apelsiner under hakan och ballanserandes vattenglas… Jag vet många saker som är roligare än leka lekar…  Diska och skura toastolen är tillexempel bra mycket roligare än att leka lekar i en ko och fårhage.

 

Jag har blivit beroende av ett program på ”Discovery”.  Jag ser inte ofta på den kanalen, men plötsligt så har jag kommit på mig själv med att bli irriterad om jag råkar missa ett endaste avsnitt av ”bilfixarna”. Kan inte förklara varför, eftersom jag är totalt ointresserad av bilar och motorer, men just det programmet kan/får jag inte missa på dagarna.  Hmmm… kanske är det skisserna som Chip gör på fordonens planerade förvandling som gör att jag plötsligt blivit biltokig.

 

I morgon har jag ”ledigt”, då grupp nr 1 ska tävla i matlagning. Jag är i grupp nr 2 och min tur att servera huvudrätt och efterrätt är på onsdag. Jag börjar känna en viss stress eftersom jag ännu inte till 100% bestämt vad jag ska göra för rätter. Jag är ganska säker men inte 100 och jag har ännu inte hunnit/ haft ekonomi att testa mina rätter, men i teorin så fungerar de eventuella rätterna. Problemet är att de även måste bli bra i praktiken och med tanke på att jag troligen även måste baka ett bröd till huvudrätten för att få den komplett så kan jag hälsa hem direkt…    

I ett hörn av köket står min nya frys och brummar förnöjt för sig själv. Jag räknar dagarna tills CSN kommer och jag kan fylla alla de tomma facken med hemlagade lunchlådor och billiga varor. Trodde aldrig att jag skulle bli så gammal att jag skulle känna glädje över en frys :)

 

Denna vecka har gått otroligt fort att jag inte ens hunnit med att blogga på ett par dagar.

Så dagens blogg är veckans händelser i korthet… se det som en nyhetssammanfattning :)

  

I tisdags fick jag min cykel fixad för andra gången. Veckan innan sa det ”poff” om framdäcket och det blev platt. Jag trodde aldrig att det verkligen skulle låta ”poff” när en slang sprack, utan trodde i mitt okunniga sinne att ”poffen” var pålagda ljudefekter i hollywoodfilmerna, så jag vet inte om det var ”poffet” i sig eller om det var däckets platthet som var mest överraskande. Hursomhelst i tisdags var däcket åter fixat, efter ett par mindre problem (tack Karin!!) och jag kunde åter ta mig ner på stan på mindre än tio minuter.

Dessvärre kommer min cykel att fortsätta att vara en följetong eller en parodi om man så vill eftersom den spelar mig olika spratt varje gång jag tittar på den. Inte nog med att jag bara lyckats hitta två växlar (tung och tyngre) nu så verkar även bromsen på bakdäcket spöka eftersom cykeln med jämna mellanrum bromsar av sig själv… Det verkar som om däcket har olika bredhet och vid varje hjulvarv tar däcket emot bromsen. Superkul är det ju inte eftersom den inte bara blir jobbigare att cykla på utan även jobbig att leda.

Hursomhelst så är jag glad över att ha en cykel, även om den inte alltid rullar lätt så spinner hjulen framåt i alla fall.

Fick en stund över i torsdags tog en tripp till stan (eller byn som vissa envisas med att kalla Norrtälje). Planen var att sitta på biblioteket och söka efter info om Sojabönan, eftersom mitt PM jag skrev i januari om denna lilla mirakelböna inte höll den höga kvalitet som förväntades av arbetet (missuppfattningar hela vägen gjorde att jag ännu inte riktigt vet vad som var rätt och vad som var fel). Hursomhelst så satt jag där i närmare timmen utan att finna någon som helst ny fakta och inte ens med hjälp från personalen fick jag fram något som jag inte visste. Efter för lång tid så insåg jag att om jag vill ha en fakta bok om Sojabönan (på svenska) så tvingas jag skriva den själv, vilket jag inte har tid med för stunden. Efter det misslyckade  biblioteksbesöket så tog jag ett break med en kaffe på ett av stadens många små caféer. Det bästa med att sommaren är på väg är att det åter är okej att sitta utomhus med en cigg på i handen och en varm kopp kaffe i andra handen utan att risken att dö av förfrysning är allt för stor. Trots att klockan närmade sig 18 snåret så var det liv på gatan och på caféet. Efter bara en kort stund i den gröna stolen utanför caféet så förstod jag varför jag var den enda som satt utanför, när övriga gäster befann sig innanför glasdörrarna… uteserveringen låg i skugga, det blåste ISKALLT och husdjuren (kajorna) knatade runt på borden.

 

Har fått ett nytt intresse!!! Brödbakning! Nu ska jag även försöka bli bra på min nya hobby också. Köpte en färdig mix häromdagen, en mix där det enda man behöver göra är att tillsätta jäst och vatten. Inget speciellt invecklat, till och med en dresserad papegoja skulle klara av att baka ut det brödet. Som vanligt följde jag receptet utan några som helst utsvävningar och de blev perfekta… i alla fall till utseendet! De jäste perfekt både innan och under gräddningen i ugnen och de fick även en vacker gyllne färg, där slutar dessvärre de positiva egenskaperna med mina frallor. När de väl kom ut ur ugnen vägde de ca ett kilo vardera och hade en yta som får en gråsten att likna en skumbanan, jag lovar. Hade jag försökt klyva frallan med en yxa så hade jag varit en yxa fattigare. Hört Povel Ramels ”kokosnöten”??? Den stod jag och gnolade på medan jag knackade på frallan med förskärarskaftet.

Någon som planerar att bygga en tegelstensgrill i sommar?

Jag kan bidra med billigt tegel!    :)    

 I brist på annat att skriva eftersom dagen var kanon,  så kommer här ett recept på en kanongod rätt, som jag gjorde i helgen och som gick åt som... smör i solsken  :)

 En Indier utan curry

2 dl röda linser

2 morötter

1 gul lök

1-2 vitlöksklyftor

1 grön chili

1 msk färsk ingefära (el 1 tsk torkad)

1 msk olja

1 tsk gurkmeja

1 tsk spiskummin

6 dl grönsaksbuljong

ca 300 g djupfrysta brytbönor (kan uteslutas)

2 dl kokta kikärtor

1/2 tsk salt

1 krm peppar

skölj linserna i kallt vatten och låt rinna av.Skala och strimla morötterna. Skala och hacka lök + vitlök. Skala den färska ingefäran och riv den på rivjärn.

Skölj, kärna ur och hacka chilin Fräs morötter, lök, vitlök, chili och ingefära i oljan i en traktörpanna ett par minuter. Tillsätt gurkmeja, spiskummin och linser. Häll över buljongen och låt koka ca 5 minuter under lock. Lägg i bönorna och koka ytterligare ca 5 minuter. Tillsätt kikärtor och smaka av med salt och peppar.

Eftersom denna rätt är ganska het så servera den med naturell  Yoghurt och mjukt bröd.