Sista December 2016 och årets sista dag är här och med det även det sista inlägget för året i ”Tallugglan”.

Inläggen har vissa månader varit många och andra månader väldigt få. Vissa inlägg långa som romaner och andra korta som små notiser, skrivna i förbifarten.

Detta år tror jag i allafall inte att jag helt missat helt att skriva någon månad  :) 

Som varje år kör jag denna dag en tillbakablick på året som varit och försöker minnas vad som hänt och skett under de senaste månaderna.

Utanför smäller raketerna och i mitt knä sitter min randiga sambo och spinner. Men så länge han inte gömmer sig bakom skohyllan av skräck som han gjorde för något år sedan är jag glad och nöjd.
Testatför första gången att länka. Klicka på de blå orden och just ett specifikt inlägg kommer upp i ett annat fönster.

Den 11 Januari tog jag det sorgliga beslutet att låta min vackra Boris somna in. Saknar honom fortfarande dagligen, men vet att det var rätt beslut...    Promenaderna gick mellan höga snödrivor och orörda marker. Såååå vackert!
Sköldpaddorna förökade sig i början av året i en hög hastighet och jag har tappat räkningen på hur många jag gjorde innan jag "gav upp"... eller snarare stoppade in dem i garderoben. :)
I Mars började vi renoveringen av Lokalen. Det blev ett par veckors slit att få bort känslan av "ungdomsgård" och göra om det till en trivsam och ljus lokal.     Pappa fick ett kollage av mig, där alla barn och barnbarn var samlade...  Önskar bara att jag gett det tidigare .     I April var jag i sällskap av Maria i Jönköping och såg "Spelman på taket" med Anders Ekborg i huvudrollen.  Just "Spelman på taket" är väll den pjäs/musikal som jag varit minst informerad om och tidigare bara hört en enda sång från den. Jag gillade den skarpt och fast den utspelade sig för många år sedan så har den ett budskap som skulle kunna vara från nutid...   Se den om ni har möjlighet!

Lokalen blev så gott som helt klar och vi var nöjda med förvandligen.
Småpyssel finns fortfarande kvar att göra, men nu har vi i allafall grunden klar. 
     

i April började jag även känna av de första tecknen på att jag tagit i lite för hårt, velat lite för mycket och inte riktigt lyssnat på kroppen. vårt när man vill göra allt som är kul, men inte riktigt lyckas hålla alla bollar i luften. 

Den berömda utbrändheten börjadde visa sig för mig och jag började må allt sämre.

Den 21 April blev jag faster till en liten Agnes och den 23 April ringde sjuksköterskan från Vårdbo till mig och medddelade att min pappa somnat in samma eftermiddag. 
Depressionen som börjat nagga mig i kanten tog över totalt och jag tror aldrig jag mått så dåligt i hela mitt liv som under de kommande månaderna...   

Under Maj gjorde jag mitt bästa för att orka kliva ur sängen, hänga ihop mentalt och kämpa vidare...
 

I Juni hände mycket i mitt trasiga liv. 
Nyinvigning av lokalen blev trevlig och nu kände vi att vi var igång på riktigt.

 
Ett par trevliga dagar i Göteborg  hos trevliga vänner blev det också.
Kände att jag behövde komma bort från Norrtälje för att orka med allt som låg framför mig. 

     
Till Ullared drog vi vår kosa även i år.
Stannade på de vanliga ställena och fikade samt sov i det vanliga "Blå huset". Troligen kom vi väll hem med lika mycket saker som föregående år :)

I juni blev det klart att min gamla skola på Björkö  kommer att läggas ner och protester  drog igång.  
På midsommarafton var jag som vanligt därute och hjälpte till på hembyggdsgården. jag tog en sväng förbi skolan, minndes åren jag gick där, lärarna jag haft och minnen som alltid kommer att förknippas med min skoltid.
Blev ett av de längre blogginläggen under året och fullt av minnen!!   

I Juli hade vi första "Sommartallriken" i lokalen  med sill och annat som hör sommaren till.
Närmare 25 personer anmälde sitt intresse. Supertrevligt att se sina grannar och lära känna nytt folk. 

I augusti hade vi "Urnnedsättning" på kyrkogården och det mesta fick ett avslut... 
 

Och i lokalen tog de röda kräftorna över festen när "Hösttallriken" samlade lite härliga hyresgäster. 

   
I augusti drog vi till Åland och det gungade en aning på vattnet.
Att lampan trillade ner och slog ut alla flaskorna på bordet var inte alls mitt fel... typ :)      

I September och oktober var jag sjukskriven.
Pysslade med stjärnor hemma för att få timmarna att gå och promenerade runt ute i skymningen för att få hjärnan att stilla sig...  

Norrtäljemarknaden flyttade upp till flygfältet och jag vandrade runt och försökte hitta mig själv bland alla stånden :) 
                        

 Jag testade att göra en kalender med alla mina bilder som jag knäppt genom åren... 
 
Tände ett ljus för pappa och för alla de andra som jag saknar.
De börjar bli många nu... 
   
Sjukskrivningen över och sex dagar hann jag vara på jobbet innan ödet slog krokben för mig...

Eller snarare isen fällde mig.

Gips, veckan senare operation och detta året var räddat!
Så stor smärta har jag aldrig tidigare upplevt och jag vill aldrig mer vara med om det igen! 

Jag är bättre med vänster hand än jag var tidigare.
Jag har kanske aningen större tålamod än tidigare. 
men framförallt så saknar jag mitt jobb, mycket mer än tidigare!!!  :) 

Dagarna gick åt till att knata runt i naturen, fika i eget sällskap, muttra över oturen jag hade samt  stirra i taket...    

I slutet av november hade Jossan dansuppträdande i vackra Vällingby och där hamnade jag och även mitt gips. 

Och i december blev det julbord med jobbet och det gungade än mer på vattnet denna gång än tidigare resa. 
För mig blev det även ett par timmar i Grisslehman där jag gick runt och turistade. 
  

"En stilla jul" på Vasateatern, tillsammans med syster och ett gäng glada tjejer hann jag med även i år.      

Detta år har helt klart INTE varit mitt år. Jag har till största delen levt det i en svart svacka av depression, ångest, smärta och sjukskrivningar...
Jag hoppas att år 2017 kommer att bli bättre på alla plan för min del.
Jag vill tillbaka till Skottland, jag vill till Göteborg, jag vill tillbaka till mitt jobb och jag vill ha en tatuering..
Ett par timmar kvar till midnatt och jag kommer att tillbringa den som varje år...    

Gjorde ett test på fb, en spådom inför 2017.
Hur nya året kommer bli.

Hoppas att jag kommer minnas vissa av orden under året och ta dem till mig.

Släppa taget, resa mer, ta risker...

Vart har dagarna och tiden tagit vägen?!
December har gått fort i år och i morgon är inte bara julafton utan även sista dagen för utmaningen.
Att jag inte fixat att blogga varje dag beror på min arm, men den blir starkare för varje dag och bu behövs inte ens smärtstillande längre.
Jag lever m tron att jag är ett par steg närmare arbetet :-)

i morgon är det julafton och den firas nere i Hässelby hos syster, som det gjorts de senaste åren. För mig är det skönt att slippa fara runt till olika ställen varje år, utan vet vad som väntar innanför dörrarna och vilka som är där.

I väntan på jultomten slappar jag i soffan m hemgjord fudge, julmust, "Murdock" på tv och en varm skinkskiva på julknäcket.
Årets få (men stora) paket är inslagna, katten har jagat sin svans genom en hög m silkespapper och snarkar nu förnöjt i sin koja.

Jag är sjukskriven och försöker att inte visa paniken jag känner inför nästa månads ekonomi och räkningar.
Jag vill unna mig saker, köper nog aningens onödigheter men försöker att inte ta saker på avbetalning.
Jag vet att jag har det knapert och de flesta vet att jag stundtals måste vända på varje krona.
Restauranger är inget jag är van vid och bara en av dess rätter kostar i genomsnitt lika mycket som närmare 10 av mina matlådor i frysen och det känns bättre att lägga de pengarna på mycket mat, än bara en måltid.
När man själv lever på den ekonomiska gränsen och en bussbiljett ner till Stockholm är mer pengar än man egentligen har, då är livet tråkigt. Tankarna på röda lappar, blodpudding och nudlar i januari skakar man av sig och man vet att man överlever på något sätt, även om det är svårt.
Man vill bidra med det man kan till julbordet och inte känna sig som en snyltare som lever på andras välvilja. Jag gör inte mycket bara lite julgodis och om jag kunde skulle jag vilja bidra med mera. Men jag gör mitt bästa.
Att höra otacksamheten från kollegor som fick presentkort på Akademibokhandeln av företaget i julklapp. En del klagade på att det bara att 85 kronor på kortet men många klagade på att det var en bokhandel som presentkortet gäller på. Varför inte bara vara glad att vi blev ihågkommen av företaget och att de uppmuntrar läsning.
Men det måste klagas och ofta känns det som det klagas bara för klagandets skull. Den som har mycket, lever i överflöd och unnar sig det bästa av det mesta har underligt nog mest att klaga över, speciellt om det har m pengar att göra.
Den kan lägga tusenlappar på en, två och många pälsar som enbart hänger i en garderob hemma, köpa humer som vardagsmat och ha flera stora serviser ståendes oanvända i ett skåp, bara för att det kan vara bra att ha, men den klagar ständigt på hur dyrt allt är, hur dålig pensionen är och att den måste dra in på massor nästa år och inte kan vara lika frikostig m presenter och gåvor som den varit. Att vara fattig är en sak, att vara snål är en annan sak och att ständigt tjata om pengar inför en som verkligen har det sämre ställt är bara jobbigt och extremt pinsamt!

I morgon väntar julbord m släkten och alla har bidragit med så mycket man kunnat /velat för att göra ett trevligt bord.
En del bidrar med mycket, andra bidrar med lite, några kommer bara i eget sällskap och några...

Sitter på bussen hem efter ett par timmar med julstämning på hög nivå.
På något sett så är det inte riktigt jul för mig innan julkonserten är "avklarad" och efter fem år med "En stilla jul" så börjar det kännas som en tradition. Extra kul är att jag även lyckats få med min syster de senaste tre åren :-)

I år blev det inget köande och frysande utanför kyrka utan istället blev det en mer "intim" spelning på "Vasateatern". Mäktiga julsånger, humor och personlighet, Viktor Rydberg, magiskt gitarrspel och en fantastisk värme.
Nu får julen gärna komma!!

Börjar vänja mig vid att i det närmaste sitta på scenen, men i dag var det lite hög scen för mig på första raden och det kan nog vara risk för nackspärr i morgon.
Men då håller jag mig i allafall lugn, för applåderandet var ganska kännbart i armen.

Lamporna över scenen får alla på scen att likna spöken...

Var till sjukgymnast i dag och fick massa övningar att göra hemma. Vissa av övningarna var det inga problem med medan några fick mig att gråta av smärta.
Blev även uppmanad att börja använda handen lite lagom mycket, som att knäppa knappar och annan lättare göra.
Att lyfta och bära saker är ett stort "aja baja"

Att lyfta är en omöjlighet och något jag inte ens tänker testa på ett tag (jag har glömt mig vid vissa stunder och skrikit), men jag försöker låta bli. Men att knåda bulldeg, hacka nötter och lyfta min fulla kaffemugg är med andra ord, inte det smartaste jag kan göra för stunden...

Fick trots min tvekan om ork och styrka, så blev det tre olika Fudge till jul och en totalt misslyckad fudge men som jag nog kan vira in i papper och istället kalla det kola. Smaken blev i allafall super på den.
Även julbiscotti blev i år mindre smulig än tidigare år, men tänkte inte på att allt skulle knådas till en smidig deg och att baka m en hand m smärta och som har vissa riktiga smärtpunkter. Hade jag varit ensam hade nog tårarna runnit fritt och Svordomarna ekat i lyan. Istället bet jag ihop och blev än mer osocial. I morgon ska ytterligare ett godis göras, men sen räcker det.

I år liksom alla år så har min familj större ansvar för julbordet än vad jag har. Alla har sina specialare att ta med och troligen kommer min minstebror att hamna som bestämmande chef i köket, van vid många kokande kastruller som han är :-)
Med en hand som varit i bättre skick och en ekonomi som sett bättre dagar så har jag blivit ombedd att göra något julgodis till godisbordet. Så i dag har jag kollat godisrecept och funderat på vad jag kan göra utan att överanstränga handen helt. Att göra knäck och ischoklad där små formar ska träffas m kladdig smet, känns inte som något passande för mitt tålamod eller halvtrasigahand.
Funderar på "Fudge" i olika smaker...
Tradition är att ge lillebror en ätbar julklapp i form av Saffransskorpor och det uppskattas lika mycket varje år, i år kommer även maken så jag försöker även hitta något godis m lakrits att slå in.
Men i övrigt så uteblir klapparna från mig.

I dag har jag gjort något som jag behövt göra sedan jag fick armen i paket nämligen ... Städat :-)

Att sitta och se dammet växa har funkat okej, eftersom jag inte haft något större val. Men nu är gipset borta, musklerna ska tränas upp och det började bli dags att städa upp i röran. Målet jag satte i morse var att få upp alla kartonger till vinden, dammsuga lyan, rensa köket och även en ordentlig städning av badrummet. Jag har hunnit allt jag planerade, har ont som sjutton men är jäkligt stolt. :-)

Nu förtjänar jag verkligen en Chokladkaka och fötterna på bordet.

I dag var det återbesök på sjukan. Både ville ha gipset kvar och aldrig mer se det.
Det blev kvarlämnat på sjukhuset och jag fick istället en bild på brottet, före och efter operationen.
Blev även sjukskriven ytterligare en månad och på tisdag ska jag börja min rehab, men redan nu har jag fått träningar jag ska göra för att stärka muskler och leder.
Kan säga att oron att jag ska slå i något med halvhelhand är enorm och jag är skräckslagen att höra någon bendel krascha igen.

Knatade hemåt på isig mark, med handen lyft och stödjande framför mig. Lindad m stödjande bandage så är den lite mer skyddad än den skulle vara "naken".

På Rodenkyrkan har de en gång i månaden "Afternon tea". Viste inte om det och har således aldrig varit där, jag har bara gått förbi den kyrkan knappt ens medveten om att det varit en kyrka där.
Häromveckan blev jag inbjuden att vara med och varför inte. Lussefirande m förskolan som sjöng istället för te och småkakor bjöds jag på. Köpte även tre lotter och hoppades på en tur som...uteblev.

Helt ensam satt jag i ett hörn och studerade människor. Alla verkade känna varandra eller ha barn på samma förskola, det kramades, hälsades och pratades .
Barnen kom in och sjöng några sånger. En pepparkaksgubbe, två tärnor, massor av tomtar och ett helt gäng m lucior. En Lucia ägnade lång stund åt att snurra och titta på hur särken rörde sig i vinddraget och en annan Lucia använde ljuset hon höll i som mikron när hon sjöng. Härligt med de små! Det var underhållande och det enda Lucia som jag sett i år.

Fick sällskap vid mitt bord av ett väldigt trevligt äldre par som hade större tur än jag i lotteriet. De knep både första och andra pris. En enorm fruktkorg samt en "Merci" chokladask. De tyckte så synd om mig som dels satt m ett nummer ifrån fruktkorgen och dessutom knatade runt m bruten arm, så jag fick chokladasken av mannen. Otroligt tacksam!
Tack så väldigt mycket!!!

Jag behövde den stunden inne i en kyrka. Bara sitta ner, utan att göra något och bara stänga av hjärnan.
Jag tror jag behöver fler stunder av rensning av hjärnan.