TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin Roslagens små pärlor

Av helena - Tisdag 25 juli 17:45

Torsdagen 29/ 6 och slutet av min lilla semestervecka började med att jag hoppade på bussen till Hallstavik för att tillsammans med Lotta åka till ”Röda ladan” och kolla på garn. Det skulle vara ett paradis för garnälskare och jag har länge velat åka dit. Inte för att jag behöver något garn, då jag har mer garn än tid att göra av med dem. Men garn är alltid garn och många planer på olika plagg finns det i min lilla arbetande hjärna. Hittade lite garn som jag pga priset inte kunde låta ligga kvar i korgen utan de fick följa med mig hem.

Vi körde även förbi en affär med 300 olika sorters lösgodis och som den sockergris jag är, så kom jag inte därifrån så tomhänt som jag tänkt mig. Trots värme och stor sol så överlevde chokladen resan hem till Norrtälje.

När vi ändå var i närheten av Thuns och Faringe så passade vi på att äta en bit där och även springa igenom butiken en snabbis. Inte för att jag varit på Thuns så ofta genom åren, men jag minns den som en lågprisaffär med väldigt billiga saker och kläder som inte gick att hitta någon annanstans, så är det kanske inte riktigt längre och jag kom därifrån med en regnbågsfärgad mugg och ett paket våtservetter.


Längst med vägen till ladan hade vi åkt förbi en skylt som pekade ut ett fornminne. Eftersom även Lotta är intresserad av historia och inte hade så väldigt bråttom hem så körde vi in på den lilla smala grusvägen för att se var vi hamnade. Rätt ut i spenaten gick vår färd och långa sträckor längst med vägen var Naturreservat och känslan av att köra runt i John Bauers ”Tomtar och Troll” var stor.
Hänglav på träden, stora mossklädda stenblock i dikena och jag bara väntade på att skymta ett troll kika fram bakom en tallstam.

Åtta kilometer in i skogen låg det lilla bruksamhället Bennobol som där det tillverkades tackjärn från 1680- talet till 1884. Därefter användes vattenkraften till att driva en såg som var i bruk ända fram till 1917. Bennebol tillhörde Hargs bruk, där järnet förädlades.
Vi valde dock att fortsätta ytterligare två kilometer till nästa lilla samhälle och ta en närmare titt på Bennebol på vägen tillbaka.

Vällnora bruk var i gång från 1680-talet till år 1890 och tillhörde Rånäs bruk där tackjärnet från Vällnora förädlades.

   

Bägge dessa små bruksorter, mitt ute i ingenstans (var utan mobilnät på vissa platser) hade fortfarande vackra fortfarande vita arbetarbostäder och större byggnader som användes som lager och som stall, längst med något som en gång i tiden varit en huvudgata. Även om de flesta husen på bägge platserna var från början av 1800-talet så var det lätt att se alla tidigare fötter som gått där jag och Lotta knatade fram. Historien fanns i varje fönster vi passerade och länge sedan döda röster kunde höras i fläktande vindar som rörde sig runt oss medan vi stod vid pelarna tillhörande en raserad byggnad och tittade ner på husen nedanför oss. Var inte svårt att föreställa sig livet, folket och ljuden från ett bruk där nu bara tystnaden hördes.

Många bilder blev det och jag var mer än trött när jag kom hem den kvällen.
Tack Lotta för en fantastisk dag!!     

(klicka på bild för större foto!) 

                               

ANNONS
Av helena - 3 december 2016 21:28

Förra gången jag var i Grisslehamn och "turistande" var hösten på ingång, dimman låg tät, turister fanns i varje buske och jag satt på en klippa med en termos och stirrade in i dimman.
I går var jag ensam som gick genom skogen ner till stranden och såg vågorna slå över stenarna och sanden.

Klädd i varm jacka, täckbyxor och dubbar under skorna njöt jag av blåsten och även av snön som av och till piskade i ansiktet.

Att stå på randen till Ålandshav, helt ensam med bara vinden i öronen är en otrolig upplevelse. Att stå vid August Strindbergs lilla tvåfärgade stuga är mäktigt. Att känna historien i luften, ensamheten på klippan och oändligheten...

Jag gillar att vandra runt i naturen. Gillar ensamheten, tystnaden och ödsligheten. Gillar att se världen och de små detaljerna i bilderna.
Men halvvägs uppe på en kall och hal klippa vid havet i kraftigt snöväder, undrade jag vad tusan jag pysslade med och hur jag skulle förklara vägen för ambulansmännen OM jag skulle halka på klippan och bryta någon annan kroppsdel...
Kändes inte helt smart att ge sig ut på äventyr i oväder och armen i gips, men bilderna blev bra :-)

Sjöbodar, minnen från skärgården förr och när kriget var nära Sverige.

Vackra Grisslehamn, underbara skärgården och självklart ett smultronställe att besöka!

ANNONS
Av helena - 30 november 2016 17:47

Strax utanför Norrtälje, bara ett stenkast bort så ligger Färsna gård.
Även om det byggs nytt hela tiden och staden brer ut sig allt mer så ligger Färsna fortfarande aningens utanför. Men åkrar och ängar är sedan ett tag tillbaka bebyggda och vägens trafik hörs i mitt tycke en aningens för mycket, fast den ligger en bra bit ifrån själva gården.


       


Under tidigare besök har det varit som att komma ut på landet när man på smala stigar och genom skogsdungar gått vägen till Färsna.

Man nästan ana alla de generationer som trampat före på stigen, i långa kjolar, barfota fötter och hucklen på huvudet och i ögonvrån tyckt sig se de familjer som bott på gården, som sett ut genom fönstren och ut över de marker som krymt och blivit allt mindre medan staden långt borta blivit allt större.

 

Just nu är det lite svårt att föreställa sig att Färsna en gång i tiden varit en egen liten by utanför den stora byn, med en mjölkvarn och tydligen även en ölstuga. Å andra sidan om själva Färsna funnits omnämnd sedan 1300- talet så har det nog hänt en hel del saker på den platsen.

 

På färsna håller 4H gården till och med dem en massa trevliga djur och de driver även ett café med hembakat bröd och mysighetsfaktor 12 på den 10 gradiga skalan.
Bänkar med ett fårskinn över, en glödande brasa i öppna spisen och ett stilla snöfall utanför fönstret...

Det finns saker i livet att njuta av som inte kostar så jäkla mycket och jag har funnit min lilla plats som ger energi och ork att kämpa ett tag till.


 

Ofta brukar jag bara ta vägen förbi Färsna och hålla mig till elljusspåret, men de gånger jag varit sjukskriven så har jag letat mig ut till Färsna. Kelat och småpratat med en häst, tagit en fika på ”Tupplidret” och bara smugit runt och fotograferat.
Det är min lilla oas i tillvaron, när kropp och knopp inte vill samarbeta med resten av Maxen.


 

 

Av helena - 1 maj 2014 11:00

Jag hade förväntat mig snö och massor av kyla, så jag packade väskan full av vinterkläder när jag skulle ut till Björkö.
Det enda som blev kallt var mina händer annars så var kvällen perfekt!
Vindstilla, med lite moln på himlen och en fjärd som låg blank... 
Kändes bra (som alltid) att komma ut i naturen och jag älskar fortfarande miljön och lugnet ute på Björkö.
Att hjälpa till vid Majbrasan har blivit en tradition som jag trivs med att göra år efter år och är dessutom en av de få gångerna som jag åker ut till landet. 

 

Att stå på bryggan vid båthuset och se ut över vattnet är så lugnande för min själ och skalle. Hjärnan slutar snurra och jag kan verkligen slappna av. 
Jag tror inte att jag skulle kunna bo någonstans där inte närheten till vatten fanns.
Även en sjö kan lugna ner mig, men vid större vatten går det så mycket snabbare...

 

Björkögården i solnedgång och i väldigt lågvatten!  :) 

 


Av helena - 26 juli 2013 19:03

Funderat hela sommaren på att försvinna från stan och bara turista i Grisslehamn.

I dag blev det äntligen av!  

Jag ensam, med en bok och kameran som enda sällskap hoppade jag på bussen på förmiddagen och drog till kusten och klipporna. 

 

 

Jag trodde att det skulle vara fullt solsken och varmt som attans, men tji fick jag :) 

Det var tät dimma i hamnen när jag efter en timmes bussfärd klev av.

Efter att ha kollat runt i bodarna och i Marinan, styrde jag mina steg mot stranden vid "Albert Engströms Atelje", men den stranden var full av livliga barnfamiljer, så det blev en klippa istället som jag hamnade på och kunde i lugn och ro studera allt det vita runt mig.

 

Ganska "maffigt" att inte se något och plötsligt ana en mörk skugga som lösgörsig i dimman.

Strax efter att "Ekerö" anlände skingrades dimman och det blev varmt som attans, exakt det väder som jag hade hoppats på.  

 

  

 

 

Det blev en härlig dag med massa lugna tankar, exakt vad jag behövde.

 

Att försvinna iväg igen i bara mitt egna tråkiga sällskap, tänker jag verkligen göra igen. 

 

 


Av helena - 18 januari 2013 22:11

-13 visade termometern när jag slutade jobba, men med rätt kläder så var det skönt ute. Det blev cirka timmen som jag knatade runt, innan jag återvände till värmen i lyan. Måste bara upprepa det jag sagt tidigare, Norrtälje är vackert och vintern är något extra!

Av helena - 30 maj 2009 12:45

Följde med Karin och hennes lilla gäng till ”Farsna gård” strax utanför Norrtälje.

Med pannkakor i väskan och en mycket värmande sol, var dagen perfekt!


En gång om året är det familjedag på Farsna, en dag då barnen får se hur Räddningstjänsten fungerar. Barnen får även hoppa in och studera de olika fordonen, såsom helikoptern, brandbilar, hydrokoptern och andra farkoster som är livsnödvändiga för oss som bor vid kusten. Räddningspersonal fanns på plats för att besvara frågor och lärde även ut hur man räddar liv. Småkottarna fick släcka en eld med eldsläckare och även testa eldfiltar.

Förutom att kolla på räddningstjänsten så fanns det andra aktiviteter. En tipsrunda att gå med småsvåra frågor, en hinderbana som gick genom fordon och röktält samt ponnyriding.


 

Jag hade supertrevligt och var glad över att ha blivit tillfrågad om jag ville följa med. Barnen var underbara… nästan hela tiden och det enda sorgliga var att Elias inte var på plats. Han skulle garanterat trott att han hamnat i himlen när det var fritt att klättra runt på brandbilen och sitta i helikoptern.

 Färsna gård


 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se