TALLUGGLAN

Alla inlägg under december 2017

Av helena - 31 december 2017 18:33

En liten redogörelse över vad jag pysslat med under året. Med tanke på att jag mått som jag mått så är jag ändå förvånad över att jag lyckats göra så mycket och flera stora saker. Men det har ju tagit sin lilla tid att göra :) 


Året började med en beställning i rosa toner och mycket blingbling...
En flickkofta i rosa och lila med ficka och blommor til en extremt tjejeig tjej :) 


 

Därefter fyllde brorsdottern år och till henne blev det en liten kofta i vitt och rosa.

kanske inte de bästa färgerna till en vild 2- åring :)  

Två restgarnskoftor till brorsbarnen
uppe i fjällen.  

Allt är gjort av små nystan

som blivit över vid tidigare  projekt.

Liknande tröjor ska jag göra flera 

av framöver. 

   
  

Två klassiska "Pippitröjor" i natur, blått och rött har det också blivit under året.  
Otroligt roliga att sticka är de dessutom, så året kommer att avslutas med att jag stickar ytterligare en tröja.

   
 

Min guddotter fyllde år under året och tonåring som hon är så är  det alltid svårt att veta vad man ska ge.

Jag stickade en restgarnströja där det svarta är nyanystan och ränderna iblandade restgarner. Många starka färger i det svarta gav ett "maffigt" intryck. Skruttan blev glad över presenten och det värmer ett mostershjärta :) 

   


Blev så glad och nöjd över den svarta restgarnströjan att jag bara var tvungen att göra en "sammalika" till mig själv.

Lite ändringar blev det på min och den sitter dessutom bättre på den yngre modellen :)
Men den var rolig att göra, värmer något otroligt och hänger bra i skåpet :)  
Måste nog även erkänna att det är den första tröjan någonsin som jag gjort till mig själv!!  :D

   



Under våren funderade jag på om det skulle fungera att kombinera stickning och virkning. Om jag skulle få i hop en kofta med ränder, mormorsrutor  och stickat där emellan. Gjorde små skisser och funderade. I huvudet blev det ganska bra och jag började testa...  
Köpte billigaste garn, bara för att det inte skulle kosta såååå mycket när jag gav upp och kastade skiten genom fönstret. Men till min stora förvåning blev det bättre än jag trodde  och min mamma har även beställt en av mig så nu håller jag på att kolla på färger till hennes kofta. 


 


Sedan började julen närma sig och jag min vuxna systerson skulle få något speciellt...
Efter lite experthjälp från hans mamma gällande modell och färg så satte jag igång med en kofta i en modell som var ny för mig.  Fick även göra flätor som jag aldrig gjort tidigare och även göra en sjalkrage som även det var nytt och dessutom en utmaning.  Men den blev klart bättre än jag trodde den skulle bli och om inte "ungen" tränat så hade den nog suttit lite bättre och inte sett så stor ut. Men jag blev nöjd och han trodde att den var köpt och  det tar jag som en komplimang  :)


 


Familjens minsting skulle även hon ha julklappar och min ekonomiska kris som aldrig verkar ordna upp sig, gjorde att även den lilla fick saker av garn. Började med att leta i gömmorna efter garn och föll för neon som bröts av med grått för att inte ge henne och föräldrarna an total nenonöverdos :)

Allt som allt tog settet med mössa, vantar och fuskpolo sju dagar att göra och var kul att sticka.
Lite stor var mössan, men den växer hon nog i  och som svägerskan sa: " Vi behöver inte ens skriva namn i kläderna, för ingen på dagis har samma eller ens liknande."

och det är väll det som är lite meningen och charmen med handarbeten, att det inte ska finnas alltför många exemplar av ett plagg. 
    

 


Det ska bli kul att  se vad 2018 för med sig i garnväg och kläder.
Jag har en liten tanke att göra en färgsprakande "Islandströja" till mig själv och håller på att leta efter ett mönster som jag gillar, men troligen så får jag rita mönstret själv :D  

Utöver det så är en "Pippitröja " på väg och jag virkar som sjutton på rutorna till det som ska bli mammas kofta.
Även det rosa överkastet m mormorsrutor ska slutföras nästa år och lämnas til sin beställare... 
Jag tror och hoppas att året kommer att bli fyllt av hantverk och spänning.

Gott Nytt Handarbetsår!!  

ANNONS
Av helena - 30 december 2017 21:45

Det börjar närma sig ett nytt år och det börjar bli dags att summera året som varit. Börja plocka ut det bästa och det mindre bra som hänt under de senaste tolv månaderna.

Vad kul har hänt och vad har varit mindre trevligt och vad bör jag helt och hållet glömma?

Helt enkelt dags att vända blad och starta om med ett nytt år.

 

I år har jag inte varit den flitigaste bloggaren och vissa månader har det knappt blivit ett enda inlägg. Lathet, seghet och ett tråkigt liv är troligen ett par av orsakerna, men det finns annat som påverkat.
Att inte ha något enda att skriva om är jobbigt och även den gnagande känslan att det lilla jag skriver synas i sömmarna, analyseras och bryts sönder till små bitar som inte har något alls att göra med det jag bloggat om.

Jag försöker skriva ur min synvinkel. Skriver om hur jag mår, om vad jag känner och om vad jag varit med om. Mår jag dåligt så vill jag kunna berätta varför och vad som orsakar den känslan på samma sätt som jag vill berätta att jag svävar på moln av lycka eller glädje och vad eller vem som orsakar den känslan.
Rannsakar mig själv som alltid inför varje text jag lägger upp och ändrar den många gånger innan jag släpper den. Hur stort ansvar har jag i att någon läser "mellan raderna" och får annan innebörd och tolkning än vad jag skriver?

 
Jag startade Tallugglan när jag brändes ut, knappt visste mitt egna personnummer eller mindes var jag bodde. Tallugglan blev en ventil och ett ställe att skriva på. Att både skriva dagliga saker som gjorde att jag lättare skulle minnas dagarna men även en plats där jag kunde ventilera känslor och händelser.
I början var antalet följare oviktigt eftersom jag kämpade med att försöka hitta tillbaka till den jag var innan ”smällen”, senare blev det viktigt att skriva om saker som skulle intressera andra och försöka fånga återkommande följare. Men det målet eller intresset har avtagit och i år har bloggen i princip varit helt bortglömd och nere. Jag kommer försöka finna intresset igen att uppta skrivandet och börja skriva för min skull igen och försöka låta bli att se bakom den lilla besökssiffran.
Även om det inom mig bor en liten tävlingsmänniska som skriker efter bekräftelse och att synas.

Att hitta något som hon är bra på och vet att det hon säger eller gör i alla fall har betydelse för någon och inte bara vandrar runt som en själlös skugga, så ska jag försöka skriva bara för att jag älska att skriva och leka med orden.

Att jag hela tiden utgår från mig och mina känslor är för mig något av en riktighet och att oroa mig för att någon ska känna sig uthängd och att dessa icke namngivna personer ska tolka händelser så tvärt mot mig, att jag inte ens vet om vi varit på samma ställe eller träffat samma personer är jobbigt.
Vissa har under året känt sig så träffade av det jag skrivit och tagit så illa upp att jag inte ens kan eller orkar rätta dem i deras antaganden.

Att de som reagerat inte ens varit i mina tankar när texten skrivits och de jag verkligen menat har varit tysta och tigande säger en del om ordets makt och även om människans fantasi och psyke.
Och just det har även fått mig att ta ett steg tillbaka under detta år och försökt överblicka mitt sociala nätverk och var jag vill vara någonstans i den lilla röran.
Jag hatar konflikter och vill inte hamna i dem utan drar mig undan i väntan på att stormen ska bedarra, men som den skorpion jag är så glömmer jag ytterst sällan... jag ligger stilla, muttrar och även delvis väntar på rätt tillfälle att sticka tillbaka.


Jag kan erkänna att jag inte har varit världens snällaste person i år. Jag har dels varit tröttare och mer värkande än någonsin och även således varit mer egoistisk än jag någonsin varit. Jag har satt mig själv och mitt eget i främsta rummet och inte heller brytt mig om hur mitt agerande har tolkats.

Att inte säga ”ja” lika raskt som vanligt utan tänkt mer på vad jag orkar, vill och kan. Jag har varit tvärare och agerat mer efter mitt eget huvud och i stort sett skitit i om vad folk tyckt... eller snarare så har jag inte haft ork att tänka på hur andra ska tycka och tänka om mitt sätt. Jag har haft nog med att orka komma ur sängen på mornarna och kämpat på att utföra allt jag ”måste” under dagarna så jag kan krypa ner i sängen så fort som möjligt igen.

Kanske kommer det nya blodet i in kropp att få mig att återgå till den jag varit förut och bli mer normal och mer social... eller kanske inte helt :)

 

Under året har jag funderat på vad som är riktigt och vad som är viktigt. Jag har funderat över framtiden och fattat en del beslut.

Jag har en plan och jag håller på att i steg för steg uppfylla den.

Den kommer att gå i lagom takt, utan stress och jag har gett den fem år att utvecklas och uppfyllas.

 

Jag vet inte vad kommande år kommer att föra med sig i resor, känslor, vänskap, hälsa eller upplevelser.

Jag kommer att hamna på Kanarieöarna under en vecka och det är i stort sett det enda som jag vet med säkerhet.

Jag har vissa små idéer som jag funderar på och hoppas kommer ske under de kommande 12 månaderna och jag hoppas att jag kommer att vilja och orka hålla ”Tallugglan” vid liv.

 

Men den som lever får se :)




 




ANNONS
Av helena - 12 december 2017 22:20

Det blir ju aldrig riktigt som jag tänkt el planerat.
Operation för att fixa handen (igen!!) på torsdag och i torsdags togs alla prover.
Tröttheten jag känt ett tag har jag tagit för att det är min värkande hand som kört slut på mig, min blekhet har varit årstidens fel och jag har i flera år lidit av plötsliga blodtrycksfall. Att jag skulle ha lågt blodvärde var inget jag tänkt på förrän min blivande op läkare ringde i fredags och frågade hur jag verkligen mådde...
Mitt järn låg på 75 och det ska tydligen vara runt 120, så jag borde med andra ord må sämre än jag gjorde :-)
Bokade i allafall en tid hos läkare på vårdcentralen för uppföljning och beslut om jag kunde opereras på torsdag. Började även knapra järntabletter, käka blodpudding och hittade spenat i frysen som blev en god soppa.
Eftersom jag hade semester förra veckan och räknade med att vara sjukskriven i 3-4 veckor efter operationen så hade jag tre dagars jobb framför mig, men efter läkarens samtal så kände jag inte riktigt så pigg som jag trodde jag var (jag har nog även en släng av hypokondri) och vid arbetsdagen slut så ringde jag till chefen och sjukskrev mig.
Så i dag skulle jag träffa läkaren på vårdcentralen och kolla järnvärdet igen och därefter knata vidare till psyk och träffa den läkaren. Läkaren på vårdcentralen såg mitt provsvar skakade på huvudet och skickade mig raka vägen till akuten. Järnvärdet hade sjunkit ännu mera och var nu nere på 71. Tjohoo.
Akutläkaren trodde sig direkt veta var mitt blod tog vägen när det inte ville stanna i kroppen och kunde inte fatta varför jag fått så mycket Iprem utskrivet efter min handoperation förra året. Som GBP- opererad får jag över huvudtaget inte äta Iprem eller liknande preparat och jag får definitivt inte äta dem i princip dagligen under ett års tid...

Behöver jag säga att jag just nu önskar sparka min förra op- läkare på smalbenet??
Dels så har han under 9 månader (och två besök) envisas med att påstå att jag inte har ont och att det inte finns något i handen som gör ont. Jag lider m andra ord av fantomsmärtor och livlig fantasi.
Mina smärtor har varit så stora att jag gråtit av värk och tvingats ta Oxycodine för att kunna leva normalt och få bort den värsta värken. En tablett som läkaren vägrar skriva ut för det är för beroendeframkallande utan istället skriver ut Iprem som inte är beroendeframkallande men som fräter sönder min "magsäck".
Jag vet inte vad som är värst mellan tablettberoende eller magsår.
Hur som haver så ligger jag nu på medicinavdelningen på Norrtälje sjukhus och fått två påsar blod under kvällen. I morgon väntar en gastroskopi och jag är fastande från midnatt.
Jag är skitförbannad på min fd läkare och ångrar så in i bängen att jag opererade och gipsade mig på nt från början. Är dessutom orolig för att inte få opereras på torsdag, vilket förutom fortsatt jävulsk handvärk även innebär blodbrist och magsår...
I allafall är det vad jag nu vet om
Att jag dessutom inte känner mig sjuk gör att timmarna sniglar sig fram och jag är såååå rastlös.


 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se