TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin Konserter och spelningar

Av helena - 21 december 2016 23:32

Sitter på bussen hem efter ett par timmar med julstämning på hög nivå.
På något sett så är det inte riktigt jul för mig innan julkonserten är "avklarad" och efter fem år med "En stilla jul" så börjar det kännas som en tradition. Extra kul är att jag även lyckats få med min syster de senaste tre åren :-)

I år blev det inget köande och frysande utanför kyrka utan istället blev det en mer "intim" spelning på "Vasateatern". Mäktiga julsånger, humor och personlighet, Viktor Rydberg, magiskt gitarrspel och en fantastisk värme.
Nu får julen gärna komma!!

Börjar vänja mig vid att i det närmaste sitta på scenen, men i dag var det lite hög scen för mig på första raden och det kan nog vara risk för nackspärr i morgon.
Men då håller jag mig i allafall lugn, för applåderandet var ganska kännbart i armen.

Lamporna över scenen får alla på scen att likna spöken...

ANNONS
Av helena - 2 april 2016 23:07

Full utvärdering och historia kommer i morgon, men mitt liv är ju ett litet äventyr och de flesta saker blir ju inte som planerat :-)

Hamnade i allafall tillslut i Jönköping för en helg m musikal, god mat. Fint hotellrum (vid försök nr 2 :-))och trevligt sällskap.

"Spelman på taket" på Spira var det som fick mig att åka till Jönköping och om någon inte vet det, så är det härligt mångsidiga och begåvade Anders Ekborg som har huvudrollen. Det är faktiskt första gången jag sett honom i en roll där han är lika mycket skådespelare som sångare. Imponerande som alltid, förstås och vissa scener gav rysningar medan andra fick ögonen att tåras.
Platserna var i mitten och vi hamnade på bänkrad 3, vilket visade sig vara vid orkesterdiket och precis vid scenen. Satt mitt i blickfånget och hade full koll på vad som hände på scenen och således ingen framför mig som störde min koncentration eller som tog mitt fokus. Visst, kapellmästaren viftade lite då och då, men jag överlevde :-)

Jag kom till Spira med öppet sinne eftersom jag inte hade en aning om vad musikalen handlade om.
Insåg efter ett tag att jag hört vissa av sångerna, men då inte placerat dem till rätt plats eller rätt show.
Imponerad över musiken, skådespelarna och handlingen som trots att den utspelar sig i slutet av 1800- talets Ryssland går att känna igen även från nutid. Helt enkelt en väldigt aktuell musikal om viljan att bevara traditioner, om liv i fattigdom, om oro och flykt...men även om glädje och lycka.

Spira i skymningen när vi lämnade föreställningen och dagtid när vi travade in!

Fortsätter i morgon med mer från Jönköping!
#blogg100

ANNONS
Av helena - 21 december 2015 12:59

Ingen jul utan julkonsert och med denna sommarvärme ute så kändes det än viktigare att åka in till "Gustav Vasa kyrka" på Odenplan och njuta och försöka finna julen någonstans. Jag tror att jag är inne på 4:e året att lyssna på "En stilla jul" m Anders Ekborg och jag har gjort det till en liten tradition att sjunka ner i bänkraden och glömma omvärlden.
Både i år och förra året så drog jag med mig syster också och det känns kul att göra något systerligt tillsammans även om det bara är några timmar, så känns det bra.
I år har det blivit fattigt med kultur speciellt när förra året nästan blev överdos och jag började känna mig lite som "gubben i lådan". Vart Ekborg än var så dök jag upp...
Så i år har jag hållit mig på hemmaplan och nöjt mig m bara en julkonsert, men jag är nöjd ändå! :-)
Saknade dock "Tomten", men kan gissa att den efter alla år känns ganska uttjatad, så jag får väll läsa den själv hemma :-)

Skulle kunna prata mig hes om varför jag gillar Anders musik, men jag nöjer mig med att säga... rösten!
Han kan ju sjunga allt!!! :-)

Extra kul var för mig att åter igen se gitarristen Bengt på scen igen. Jag är duktig nog att kunna spela tre ackord på gitarr så när Bengt spelar så är jag förstummad av beundran. Det måste höras, helt klart!
Sista julkonserten är nu spelad för gänget och jag får önska alla de trevliga och duktiga artisterna trevlig jul och nyår!

Till hösten sätts åter "Phantom on the Opera" upp och jag hade turen att se den två gånger när den gick på Oscarsteatern. Ena gången fick jag och syster biljetterna i födelsedagspresent och gick tillsammans.
Vi är bägge överens om att även denna uppsättning vore kul att se och systeryster kom med idén att även önska oss dessa i födelsedagspresent...
I bland är det bra att fylla år så nära varandra.:-)
#blogg24

Av helena - 3 juni 2014 23:15

Roslagsskolans klass 7H (musikklassen) var ute på äventyr i skogen och istället för att bara njuta av myggor, regn och vattenfylda tält, så ordnade de en spelning/konsert för släkt och vänner.
Jag var självklart på plats då min favorittjej, tillikaså min bästegrannes dotter  "E" går i den klassen.

Jag hoppade på bussen mot Vätö och trillade av halvvägs för att fortsätta resan till nästa Ö och mina hemtrakter tillsammans med vänner i en varm bil.
Visst resan till Björkö-Arholma tar ca timmen från Norrtälje att göra och "Karlberg" ligger verkligen mitt i ingenstans och närmaste granne är en stor gran, men att så många föräldrar uteblev är pinsamt!
När uppträdandet är i Norrtälje är det inga problem att få publik, men så fort de måste sätta sig i en bil och åka en liten bit, då hoppar folk... 

Trots den lilla publiken, "Em" räknade att det var 20 pers som behagade komma så var det en trevlig kväll med blandad musik.

Stolarna var dock inte gjorda för min rumpa och bara ca kvarten in i musiken så började jag känna träsmak. 
En mängd av gamla bekanta ansikten var på plats och det visade sig att en av "Em´s" kompisars förälder var skolkompis till mig, så en del av hennes släkt dök upp...
Eftersom jag är därifrån så hade det varit underligare om jag inte känt någon :) 


 
Eftersom vi var på Björkö så blev det allsång på "Björkövalsen", skriven av Roine Jansson som är Em´s farfar och självklart så ställde Roine upp på dragspel.

Kvällen blev lite väl i senaste laget för en kvällströtter som mig och jag var bara liiiite trött när vi äntligen rullade in i Norrtälje. Trodde aldrig att jag skulle orka upp morgonen efter, men det gick! 

En trevlig kväll i trevligt sällskap och jag blev inte ens kvarglömd någonstans :)



   


     

Av helena - 30 maj 2014 20:04

För andra gången under samma månad hamnade jag på Berwaldhallen och även denna gång hade jag sällskap av Marie, Maria och Julia samt två vars namn jag tyvärr inte lade på minnet...

"Blå baskrarna genom 50 år - en musikalisk exposé" 
Under 1 1/2 timme bjöds det på musik från de senaste 50 åren och även lite historiska tillbakablickar.

I publiken satt Svenska veteraner som medverkat i "Finska vinterkriget" men även nyare veteraner som tillhör den svenska fredsbevarande styrkan. Intresserad av historia som jag är, var det otroligt intressant och jag önskar att jag lagt mer på minnet om vad som berättades...

Men eftersom det hela spelades in så lär jag så småningom se det hela på tv :)  


Programvärd var Stefan Sauk och på scenen fanns förutom Arméns musikkår även Helene Stureborgs kammarkör & klass N2a från Stockholms musikgymnasium/Kungsholmens gymnasium. Elin Bemark medverkade på sång under ett par sånger och så gjorde även Anders Ekborg.
I programmet vi fick innan konserten stod det inte vem/vilka som framförde vad, så det blev en gissning om vem som skulle sjunga vad.
Det enda som var riktigt självlart var att det var Ekborg som skulle framföra "Vem ser ett barn" som ju är från Chess och jag var ganska säker innan på att han även skulle framföra "Stad i ljus" och det gjorde han och det lät dessutom förbenat bra!! 

Jag har sagt det förut och jag upprepar det. Sedan jag "hittade" Ekborg har jag hört så otroligt mycket olika musik som jag aldrig hört förut och som jag inte vetat att jag gillat.  
Det har varit okända pojkband ute i skogen som jag fått upp ögonen för, det har varit studentsångare som framfört barnvisor jag aldrig hört tidigare och nu senast musikkåren...En salig blandning och allt har varit lika kul att stifta bekantskapen med.

Visst jag har hört musikkåren på TV, men att uppleva musiken live, är helt annat.

Det är pampigare och mer storslaget. Att även få uppleva säckpipa i verkligeheten är även det gåshudsvarning på ett positivt sätt.

Jag gillade hela kvällen och stormtrivdes. Det dök upp en del stycken som jag aldrig hört förut och stycken vars namn jag inte kände till, men som jag hört tidigare...  Det var en spännande kväll med mycket nytt  "örongodis".

Dessvärre var inte platserna de bästa så större delen gick åt till att njuta av musiken istället för att försöka knäppa bilder, men ett par bilder blev det... 

Dock på långt håll med dålig zoomning och med ett huvud i vägen :)  
Men det blev något att ta med hem i allafall :D 


   
Elin Bemark och Anders Ekborg tillsammans i en duett 
     
   
Ser fram mot nästa musikstund och spännande att se vad jag kommer att bjudas på då :) 

      


Av helena - 19 december 2013 19:30

Den 17 december var det dags att  "En stilla jul" med Anders Ekborg i Norrtälje kyrka. 

Jag har sedan "biljettköpet" funderat på hur det kommer sig att valet föll på lilla Norrtälje. Jag menar Kalix, Umeå, Örebro, Stockholm, Göteborg m fl och mitt bland alla stora städer kommer lilla Norrtälje... Men jag klagar inte det minsta över det   :) 

 

Jag var ju på förra årets "en stilla jul" på Rival i Stockholm och njöt varenda minut, så förväntningarna i år var stora och jag blev inte besviken!! Tvärtom så var det än bättre i år och att det var i kyrkan gjorde att det blev än mer storslaget.

 

Närmare timmen stod jag och Maria i kylan utanför porten, innan den slutligen öppnades och vi kunde gå in i värmen. Såg kön bakom oss växa men vetskapen att vår plats som nummer fem och sex i kön garanterade bra platser fick mig att slappna av. 

Jag satt mig längst ut på bänk nr två på vänstersida och jag hoppades att ingen tvåmeters kille skulle sätta sig framför mig och turen var på min sida, jag hade fri sikt över scenen hela tiden. 


Jag hade min "riktiga" kamera med mig, men den hade levt sitt eget liv på restaurangen innan, så den förblev nedpackad i väskan. Istället blev telefonen flitigt använd och som alltid tog jag fler bilder än jag trodde jag tagit.
De flesta blev även bättre än jag trodde de skulle bli och flera av bilderna kommer att finnas på Andersekborg.nu 


Den närmare 1 1/2 timmen gick otroligt fort, varenda text var igenkänd för mina öron och jag njöt till mer än 100%. Ljuset i kyrkan som skiftade i olika färger, de fladdrande ljusen i kandelabern som Bengt Magnusson och Stefan Nilsson tände samt publiken som skrattade på rätt ställen...Allt gjorde att upplevelsen blev än mer fantastisk och lugnet spred sig i kroppen.

Stressen inför julen tog en välbehövlig paus och fortfarande ett par dagar senare finns det lugnet kvar. 

Jag gillar att det inte bara blir en överdos av julmusik utan att han gjort "en stilla jul" till är en blandning mellan allvar och humor. En blandning mellan jul, musikal, filmmusik och uppläsningen av Viktor Rydbergs "Tomten". 
Jag älskar en "Irlänsk ballad" och hur många gånger jag än hör den så får den mig alltid att le och "Bui Doi" får alltid tårarna att stiga och jag måste behärska mig för att inte gråta.   
Anders otroliga röst ger rysningar av välbehag i ryggraden och ju mer jag hör av honom dessto mer vill jag höra!

"O helga natt" och "Ave Maria" fick nästan taket att lyftas och jag fattar inte riktigt var han hittar den röststyrkan.  De är så otroliga mäktiga med hans röst och gåshuden på armarna blandas med rysningarna.
Han behärskar allt och det är en fröjd att se hans inlevelse och gester på scenen.

Min plats gjorde att jag även såg Bengts gitarrspel på nära håll och speciellt första numret kom tanken "hur i h-e gör han för att få gitarren att låta så!?!". Jag har aldrig sett någon hantera en gitarr på det sättet och är otroligt imponerad!  


Förutom det stora minuset att kvällen tog slut alldeles för tidigt så saknade jag en sång. Hade verkligen velat höra:  "Kanske kärlek är allt", men i övrigt så fanns alla favoriterna med och inget fanns att klaga på.

Sorgen över att jag inte fick höra min favorit försvann snabbt när jag fick skivan signerad och även en pratstund med den trevliga och otroligt goa Bengt Magnusson.   

 

Tack för en fantastisk kväll som gav mersmak och som kommer att leva kvar länge! 

  Bengt och Stefan tänder ljusen
Bengt och hans gitarr :)       
   
    
  
  

  

Jag hoppas att Norrtälje och kyrkan kommer att bli en tradition, vare sig det är julturné eller sommar spelning så  vill jag ha dem tillbaka till min lilla stad.

 






Av helena - 27 oktober 2013 14:15

Förväntningen...
Spänningen...
Gemenskapen...


Egentligen så spelar det ingen större roll vad det är för typ av spelning, konsert eller uppträdande, känslan för mig är ändå alltid densamma, från det att vetskapen att något speciellt ska hända till dess att jag är på plats.
Redan vid besked om biljettsläppet börjar spänningen.
Kommer jag att få en biljett, var kommer jag att få sitta, kommer jag att hitta till lokalen/aulan/arenan och framförallt kommer jag att minnas att ta med biljetten? Spänningen börjar som sagt redan i tidigt stadium :)


Nervositeten över att glömma något som är viktigt gör att det är svårt att slappna av och inte förrän jag är på plats framför scenen kommer lugnet över mig och nervositeten byts ut mot förväntan.
I söndags var jag halvvägs till Busstationen innan jag insåg att biljetten låg kvar på köksbordet, där jag lagt dem för att inte glömma dem. (Tjohoo, för mitt minne!)
Det vara bara att vända cykeln, rulla tillbaka och den sena avresan blev än senare. Det kunde dock varit värre, jag kunde upptäckt misstaget utanför Berwaldhallen :)
Undrar hur den känslan hade varit, att se sina vänner glatt skutta in i hallen och själv bli lämnad utanför dörren med örat tryckt mot dörren... Måtte jag aldrig uppleva det ( ta i trä!)

Med nervositet snackar vi inte spröda fjärilar i magen utan snarare opoppade popcorn som börjar poppa allt mer ju närmare "dagen D" jag kommer och inte förrän "ridån går upp, slutar de poppa och lugnet infinner sig.

Då är jag tillslut på plats, inget kan gå fel och jag kan slappna av och bara njuta av det som utspelar sig framför mina ögon. 

Visst! I bland kan ju spänningen inför en konsert göra att när jag väl är på plats så blir jag så lugn och avslappnad att jag helt enkelt somnar. Hörde två låtar på "Monsters of rock" (första och sista låten) där emellan satt jag bekvämt lutad mot en okänd hårdrockskille och drog timmerstockar... Om jag inte minns helt galet så satt hans flickvän på hans andra sida... hon var dock vaken :)

Det är något speciellt med att uppleva musiken live! Vare sig det är hårdrock, musikal, dans eller unga talanger som uppträder. Stämningen innan showen är otrolig! Man kan nästan ta på känslan och förväntningen som ligger som lätt täcke över publiken.
Alla är vi där av samma anledning!  Att under några timmar få njuta av musiken och bli trollbundna. För en stund får jag glömma världen utanför, glömma allt tråkigt och bara kunna luta mig tillbaka i stolen och njuta.


Då jag själv lider av akut scenskräck och jag blir illamående bara av att tänka på att hålla ett kort föredrag med en handfull åhörare så är jag dessutom djupt imponerad av att se någon äntra en scen självmant :)

När de dessutom så tydligt visar att de älskar dessa stunder på scenen är det än härligare att få vara med i publiken.


I söndags (20 oktober) var första gången jag var i Berwaldhallen och även om jag försökte att dölja det, så var jag självklart som ett nervöst löv.
För 3.e (eller var det 4:e?) året var det "A musical night" på Berwaldhallen med Arméns musikkår samt Gunilla Backman och Anders Ekborg som inbjudna gäster.
Jag försökte att vara ute i god tid och slippa stressen och som alltid så sprack den planeringen direkt, då biljetten blev kvar på bordet, bussen lämnade stationen medan jag köpte biljett på Pressbyrån och tunnelbanan lämnade perrongen i samma sekund som jag klev av min t-bana för bytet. "Bara" 20 minuter försenad kom jag till träffpunkten, där fyra glada och förväntansfulla tjejer väntade på mig. Behöver jag nämna att jag var den sista som anlände? :) Något öppet café hittade vi inte längst med vägen, så det blev fika och mycket snack inne på själva Berwaldhallen.
Jag hann skumma igenom eftermiddagens program innan vi letade efter våra sittplatser som var på första raden och jag hamnade ganska exakt i mitten på raden. Någon meter längre fram och vi hade gjort sällskap på scenen, så ur den synpunkten kändes det liiiite nära, men det fanns i allfall inga huvuden i vägen när jag fotade :)  
Även om jag var upprymd över att vara där så blev förväntan än större då jag såg att mina två stora musikalfavoriter var med.
Att höra Anders sjunga "Bui Doi" ur Miss Saigon och "Vem ser ett Barn" ur Chess fick rysningarna att jaga varandra i min ryggrad och tårarna var inte långt borta. De låtarna är bra i vanliga fall i hörlurarna men att höra Anders köra dem live var bara... WOW!!
Texterna, rösten, musiken, framförandet... Vad finns att säga?!



De två timmarna flög fram och jag njöt till 100%. Negativt var att det tog slut alldeles för fort :)

Av helena - 22 oktober 2013 19:28

    

Sitter och fnular över texten om helgen och Berwaldhallen men det går åt skogen :) 

Jag skriver och ändrar, skriver om och läser igenom och ändrar igen... 
Jag har en känsla av att jag i slutendan ändå kommer att tolkas som ett hysteriskt musicalfan som bara lyssnar på Grase och gråter krokodiltårar till smärtsamma sånger...
Det är inte riktigt hela sanningen, men jag kan väll inte längre kalla mig för hårdrockare :) 



 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se