Kämpar år ut och år in. Alltid är det något som ligger som ett dis över tillvaron. Hur man än gör så går det inte ihop.
Antingen så är det ekonomin som inte går ihop eller hjärnan som spökar. Vrider på ören för att få allt att fungera och lyfter på fötterna för att inte snubbla över livets snubbeltrådar.
Leva som student med studielån, hamna på soc och livet är en kamp, komma ut i arbetslivet men hamna på botten och få pengar från försäkringskassan och eller socialen. Kämpa för allt, vända på alla ören, låna av släkt och vänner. Försöker intala sig att man inte behöver nya vattentäta skor och att allt kan lagas med silvertejp... Räkningar hopar sig, csn vill ha sina pengar och man känner hur kronofogden räknar minuterna innan de kan ta upp jakten på en...
Hjärnan kräver dyr medicin för att fungera och hjärnspöken sätter käppar i hjulet för både idéer och vettiga tankar.
Stundvis är livet svart och stundtals grått, men aldrig riktigt fri att andas utan kamp
På något sätt lär man sig att leva med att hela tiden leva på gränsen mellan lite pengar och inga pengar. Att dra in på något för att kunna ha råd med annat, planera månader i förväg för att skramla ihop till något som egentligen inte borde vara så svårt att köpa.
Man hoppas att det en dag ska bli bättre. Kanske inte drömmen om att bli rik, men bara kunna slappna av en stund och bara kunna vara...lugn.

För någon månad sedan hade jag ganska exakt 800 kr på kontot när alla räkningar var betalda. Min spargris gjorde att jag fixade månaden på 1500 kr och då är kattmat och kattsand inräknade, men inte var det en lätt eller kul månad varken i plånboken eller för psyket.

Jag hoppas att år av kamp nu äntligen är över och att någon däruppe imponerats av mitt kämpande och nu belönar mig med lite stillhet och kanske en kista med guldpengar. Fick i dag besked att försäkringskassan har godkänt min ansökan, skatteverket är snällt mot mig i år och min läkare har gjort fel så jag väntar skadestånd...
Trots att min förkylning fortfarande driver mig till vansinne, så för dagen är jag ganska glad och lättad ändå :-)

...OM jag en dag inte svarar i telefonen så sitter jag troligen på en sista minuten till Skottland...typ :-D

I dag har det varit fullt ös från gryning till nu. Möte med syster, systerdotter och mor på Nordrona, lunch på "Chop chop", köp av cykelslang (bara årets första) och därefter 2-års kalas. Efter det sprang jag hem till tvättstugan och fick allt tvättat och torrt som jag tänkt. Nu är arbetskläderna redo för kommande vecka, även om inte jag är det :-)

Gårdagens svartvita bild är i dag i färg och fortfarande hemma hos mig. En brakförkylning satte stopp för leveransen, så den fortsätter att hänga i gardinstången ett tag till.

Även om 2-åringen var föga imponerad över min present så fick den uppmärksamhet av de vuxna. Nu ska jag fundera på kommande projekt...

Väcktes i natt av kelsjuk katt och när den katten insåg att jag vägrade kela så gav han upp och nästa katt kom travande. Vägrade ge efter för Katt nr 2 och medan monstren somnade så blev jag liggandes, stirrade i taket och mååååånga tankar snurrande i en övertrött hjärna i nära 2 timmar.
Lyckades med hjälp av musik somna och försov mig självklart morse. 20 minuter på mig att mata katter, mata Maxe och hoppa i jobbkläderna.
Huvudvärk från underjorden, men med ett fullt dagsschema fick det räcka med alvedon.

Lukten av alcogel på jobbet fick huvudvärken att återvända, rengöringssprayen på Donken efter jobbet fick den åter att komma tillbaka och en patient på akuten hade troligen badat i parfym och då trodde jag att huvudet skulle sprängas.
Trött, stress, förkylning och parfym räcker för att knäcka mig.

I dag har jag gjort något som jag ALDRIG gjort tidigare och trott att jag ALDRIG skulle göra eller våga. Skräckslagen, darrande och livrädd har jag satt mig i en situation så långt utanför min lilla bekväma värld som jag kunnat komma (utan att ha hoppat fallskärm eller sovit med en spindel:-))
Jag tänker inte berätta vad jag gjort men jag är sjukt stolt över mig själv som verkligen utmanat mig till detta.

Detta är en del av min 5-års plan och nu är jag verkligen på gång. Även om jag är beredd på bakslag, så flyter det bra just nu och jag är taggad som f*n.

Fortsättning lär följa :-)


Bild tagen på Akutmottagningen på Norrtäljesjukhus vid besök hos otursdrabbad vän.

Fullt solsken, 15 grader på balkongen och vindstilla. Mycket vatten och solbrillor, men ändå huvudvärk. Det kommer bli tufft i sommar... :,(

Kollat på en del härliga shower på Youtube, stickat på tröja och kelar m katter.
En bra dag på det stora hela men nu när mörkret sänkt sig så fryser jag som en gris och jag hoppas på att sömn ska få bort frusenheten i mig.

Med liten present i väskan blev det Hässelby i dag och firande av systerdotter/guddotter.
Många på plats, en liten hög m presenter och såååå god mat!

Ca 13 år mellan bilderna och jag undrar verkligen var åren tagit vägen.

Ena halvan av hjärnan säger: " Ta det lugnt, slappna av, djuuuupa andetag, vi fixar detta..."
Den andra hjärnhalvan har full panik och skriker: "hjärtattack, jag kommer dö, aj aj aj, SPRING FÖR LIVET!!!"

Jag har lagat en tand och kan stolt konstatera att jag överlevde!! :-)
Bedövningssprutan, inga problem
Borren, lätt obehag
Den långsamma borren, större problem
Dricka vatten med bedövning i käften, väldigt stora problem ! :-D

Istället för att åka ner med paket till Göteborg, så får paketet åka ensamt :-)

Man blir absolut inte rik av sjukskrivning och även om jag vet att skatten kommer med liten peng, så hjälper ju inte det mig just nu...

Blev en tripp till landet och påsklunch.
På ditvägen var bussen fullpackad (killen bredvid mig var inte fullpackad, men en bra bit på väg :-)) och 10 min försenad, på hemvägen var det en tom buss som plockade upp mig och brorson.
Trevligt folk, god mat och en bra dag.