TALLUGGLAN

Alla inlägg under februari 2011

Av helena - 24 februari 2011 22:15

Fortfarande efter ett par månader med stickorna i handen är jag fortfarande "besatt" av garner. I dag satt jag i närmare två timmar och bara jämförde priser på nätet och var jag kunde finna billigaste garnet. Tips på billigt garn mottages med glädje!! 

utöver tossor/tofflor i olika modeller och färger så är det tröjor som jag fått pippi på och då speciellt just "Pippitröjan".

De går ganska snabbt och sticka och mönstret är lätt så det passar mig perfekt, då den inte kräver alltför mycket tankearbete :)


Dels är planen att lilla Thea ska få en tröja men jag har även en tröja på beställning, så det är spännande.


  


Av helena - 24 februari 2011 13:44

ryktet säger att det är problem med bloggen i dag, så nu kollar jag bara om det går att skriva inlägg :)  

Av helena - 20 februari 2011 16:30



Bara en vanlig topp fem lista! 


MUSIK! 



5. Rascal Flatts

4. Velvet Revolver
3. Takida

2. Nicelback


1.Slash and Myles Kennedy


Av helena - 19 februari 2011 15:35

  En uppdaterad gammal bild! 



Av helena - 16 februari 2011 15:13

Det känns som jag vandrar runt i 1 meter djup risgrynsgröt!

Jag är ensam i en öken av kladdig och kall gröt.

Vart jag än tittar finns det bara gröt runt mig, en hel värld av klibbig gröt som tränger in under min hud.

Vid vissa kliv går gröten bara till knävecket och stegen känns lättare att gå, men plötsligt göms en grop under allt det vita och jag får gröt upp till halsen och sitter fast...


I dag är gröten bara upp till midjan och jag kan ta mig framåt, det går inte fort och det är jobbigt, men det går framåt.

I går hade jag gröt upp till näsan och vid varje andetag sipprade det in gröt i luftvägarna.

En gröt förpestad med dåliga minnen, oro, dåligt samvete och en stank av egethat.

Paniken låg på lur hela gårdagen.

Panik över att snubbla, hamna under ytan, inte ta mig upp och drunkna...

Jag föll igår, det kan jag erkänna. Marken försvann helt under mina fötter och allt arbete, all smärta kändes förgäves.


Samtidigt som tröttheten fyller kroppen och det enda jag önskar är att sätta mig ner och vila och således drunkna, så finns det en liten bit av hjärnan som vägrar ge upp. En liten röst som säger åt mig att fortsätta framåt, ber mig att  fortsätta kämpa, för bortom gröten finns den trygga och fasta marken. Bara jag kommer till den gränsen så är gröten bara ett obehagligt minne och något jag kan lägga bakom mig...


Jag ser livbojarna komma flygande genom luften mot mig och jag grabbar tag i dem, håller fast ett tag bara för att sedan släppa.

Jag vill ha livbåtarna med mina vänner i närheten, men jag vill samtidigt lita på att jag är tillräckligt stark och kan klara mig själv.

För stunden är gröten svår att ta sig fram, men jag måste fortsätta kämpa. Jag ska fortsätta kämpa för framför mig väntar den fasta marken och målet är att komma dit.

Jag kommer att vara trött när  tryggheten väl är nådd, troligen även trasigare än jag är nu, men jag kommer att må så mycket bättre, för jag överlevde... 











Av helena - 15 februari 2011 22:21

Jag kan ge mig attan på att mina "kära" grannar gett sig sjutton på att driva mig från vettet! 


Först tar de till barnknepet... det vill säga de låter sin minsta unge skrika flera timmar ett par nätter i streck. Med tanke på att ungens rum är vägg i vägg med mitt sovrum, så höll de mig vaken. 

Sedan börjar de ha högljudda fester till gryningen, ytterligare en sak som kan driva den vettigaste människan till vansinne och som den snälla (eller mesiga) person som jag är, så tiger jag eftersom jag inte vill vara till besvär.

Och som om det inte räcker med detta så har de nu även skaffat en halvvuxen jycke med seperationsångest...  I över 40 minuter tvingades jag lyssna till skriken, gråten och ylandet, innan jag tog min väska och rymde lägenheten.


Skrev dock en trevlig lapp och satte på grannarnas dörr...

Och jag menar att den var trevlig. Inga svordomar eller hot om att anmäla dem fanns med på lappen :) 



  


Av helena - 12 februari 2011 12:37

Visst!

Det är helg, men någonstans måste gränsen gå, och min gräns gick i natt!

Satt och småslummrade framför burken, trött efter dagen i stan. Strax efter midnatt stängde jag av och kröp ner i sängen, bara för att höra att grannarna hade fest... IGEN!!!

Min teve hade dränkt deras livlighet, men med tyst i lyan hördes det desstomer genom väggen. Tänkte att de nog skulle lugna ner sig, så jag försökte slappna av och somna. Men det var inte det lättaste när varje ord i musiken hördes igenom väggen. Tog mitt pick och pack och hamnade på soffan, men det var inte mycket tystare där så jag knatade tillbaka till sängen och katterna.

För varje minut så växte irritationen och tillslut orade jag inte mer...


 Klockan 20 minuter över 2 ringde jag således störningsjouren och mannen lovade skicka ut någon. Det är andra gången som jag skickat störningsjouren på någon och hade faktiskt lite dåligt samvete över att ha gjort det.  Kröp tillbaka under täcket och lyssnade på falska röster som sjöng välkända låtar. Efter 1 1/2 timme hade störningsjouren fortfarande inte kommi och åter hamnade jag på soffan, för lite mer stillhet.

Halv fyra i natt verkade den sista karaokesången vara sjungen och tystnaden lade sig äntligen över huset. Sista gången jag kollade på klockan var den strax efter 4 sedan somnade jag.


Av helena - 11 februari 2011 19:56

Som jag skrev i förra inlägget så var det alltså meningen att vi skulle vara iväg vid 9 snåret för att vara framme på Älvsjömässan i hyfsat bra tid. men det satte vädergudarna som sagt stopp för och vi rullade inte ut från Norrtälje förrän vid halv 12, men vi var i  allafall på väg! Motorvägen var som entvättbreda och såååå kul att åka på (eller inte!) Allt gick bra tills vi kom till Brottby, där det tog stopp. Då menar jag rejält stopp som i totalt stilla!!!

En personbil hade kört in i mittvajern, fastnat där och blockerade därmed hela körfältet!! 

I dag var första gången jag sett kvinnor raste sina hundar på motorvägen... gåendes mitt i körfältet! Det är även första gången jag stått och rökt på motorvägen :) 


Vi blev stående i närmare 2 timmar innan en bärgare tillslut dök upp och fick vägen fri. Klockan hade nu hunnit bli närmare 14.30 och vi diskuterade om det verkligen var någon ide att äka till mässsan. Betala dyra biljetter för att stressa runt ett halft varv varv innan vi var tvungna att återvända hem... Mässan har även öppet i morgon och IKEA låg närmare, därför hamnade vi istället där. Käkade lite, strosade runt och shoppade en heldel (inte fattiga Maxe dock som bara fick med sig värmeljus). 


Nu är jag åter hemma och käkar en sen middag. Kvällen kommer att bli lugn då jag kommer att burra in mig i täcket och slänga mig framför teven.

Bara göra nada, helt enkelt. Väntar även på samtal som berättar hur morgondagen ser ut... eller snarare hur de planerar att den ska bli. Detta med planeringar är inget som brukar hålla i slutenden, men någon gång kanske det går enligt planerna :) 



  

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards