Påvägen hem till Norrtälje så slapp jag bussen från Nyköping. Istället så var Reidar så snäll att han körde mig, Aja och H till Trosa. Trots att vi inte trodde att vi skulle hinna så fanns det tid att ta en fika på ett litet mysigt café innan bussen gick. 

Trosa är ytterligare en av dessa små härliga sommarstäderna som jag gillar. När jag har tid och råd så ska jag ta en dagstripp dit, bara för att njuta av småstadsidyllen och hamnen.

Trosa ligger inte så fasligt långt från Stockholm, men för mig som är utan körkort känns det som en evighetsresa om jag titar i Atlasen, men det tog inte längre än cirkus 3 timmar innan jag satt på den sista bussen.

Tack igen Reidar för att du körde och tack Aja för ett par trevliga dagar i dina städer. 

Har under ett par (ganska många) timmar suttit mitt i solen och stekt mig röd. Jag gillar inte solen i vanliga fall och hur jag orkade med de ca 6 timmarna ute i gasset är fortfarande en gåta. Armarna svider, huvudet värker och jag kommer garanterat att få lida för min dumhet under resten av natten. 

I morgon är ett besök i Nyköping planerat. Hur tusan jag ska ha råd att ta mig tillbaka till vackra roslagen är en gåta som jag ännu inte lyckats klura ut svaret på.

Efter ett par veckor utan problem, så känner jag att jag är påväg ner i en svacka och jag gör mitt bästa för att försöka hålla mig uppe över ytan.

Jag vill verkligen inte ner i gropen, men jag vet inte hur jag ska göra för att motverka det. Ett glatt humör och en massa människor runt omkring mig, kanske inte är den rätta medicinen för mig. Jag den ständige ensamvargen kanske behöver söka sig tillbaka till ensamheten igen. Stänga av telefonen, dra ner rullgardinen och vara ensam med mina demoner...  

Efter en dag ute på stan där det huvudsakliga nöjet blev att stirra på turister är jag nu åter hemma. Funderar på att börja packa lite smått. I morgon vid 16-snåret går bussen neråt landet och det är meningen att jag ska vara på den. Jag har två olika händelseförlopp som drar genom skallen om vad som kan hända.

1. Jag är med på bussen och hittade fram till rätt avgångsplats, men blev i stället sittandes på en bänk i närmare 4 timmar och stirrade eftersom jag varit ute i FÖR god tid. 

2. Jag springer efter bussen när den lämnar stationen, eftersom jag trott mig veta vart den skulle gå, men haft vidrigt fel. Skrikandes som en idiot, med en frisyr som Albert Einstein och med ansiktsfärg som en kokt tomat lubbar jag med viftande armar efter bussen ...

Jag sitter hellre och stirrar på en buss i fem timmar än tvingas jaga bussen bara för att jag är en typisk tidsoptimist och tror mig ha all tid i världen.

Det rätta vore med andra ord att packa i kväll och bara kasta ner det sista i väskan i morgon i stället för att ta det lugnt i kväll, satsa 100 i morgon och troligen glömma hälften.  

Hursomhellst så borde jag i allafall fundera på att flytta mina blöta korvtår från fotbadet och förbereda mig inför inflyttningsfesten.

Med tanke på att jag även har en liten inflyttningspresent att slå in, så borde stressen angripa mig snart.

Dessutom börjar vattnet att bli kallt och ögonen trötta.   

Dagen började som en typisk Helena dag. Dvs ”Varför lämnade jag sängen för?”.

Vaknade av att telefonen ringde och en glad röst på andra sidan meddelade att hon nu var på stationen. Det blev raskt för mig att studsa i kläderna, kasta en kaffe i magen, ila ut genom dörren och rulla järnet ner till stationen.

Ett träff med bankomaten bevisade det jag anade, nämligen att kontot visade ett stort minus.

Ett besök på ”Smulan” blev det i alla fall och en enkel kaffe för undertecknad och en the med tillbehör för kompisen. ”Smulan” är den typen av kafé som måste upplevas eftersom det i mitt tycke är underbart, men smakar det så kostar det så ett besök där sker inte ofta. Men när jag väl hamnar där försöker jag njuta av kaffet, sällskapet och miljön.  I närmare 1 timme satt Aja och jag på ”Smulan” och funderade på hur vi skulle göra. Annie var på väg från Stockholm för att göra oss sällskap till Åland, men hur kul skulle det vara om jag bara hade råd med biljetten och sedan tvingas sitta parkerad som en jäkla resväska på en stol och se glad ut??  Inget handlande, inget fika och inget kul?

Efter ett snabbt samtal med Annie och ett telefonsamtal för att höra när mina vilsna pengar skulle hitta rätt konto, så blev det bestämt att Annie skulle lägga ut till min biljett och att pengarna var på g samt även lovades vara inne vid 14- tiden.

Glatt hoppade vi på bussen i Norrtan och började vår resa ner mot havet och färjan. När klockan var 14, ringde jag banken och mycket gladare lade jag på luren, min Ålandsresa var räddad. 

Lite folk gjorde att det var yta mellan passagerarna och inga problem med att få ett bord i caféet där det vankades kaffe och en köttbullsmacka.

En bit ut till havs så dök det upp tät dimma. Det var som att köra in i mjölk, man såg nada, och genast började underliga bilder dyka upp i hjärnan och jag har garvat så tårarna sprutat och även lyckats glädja de andra i sällskapet. Eftersom frukosten inte blev som planerad, så gjorde en starköl att min hjärna snurrade lite snabbare än normalt och jag hörde själv hur jag sluddrade något mer än vanligt.  

Men dagen blev över förväntan och trött som attan landade vi i Norrtälje. I bussen på väg tillbaka fick Aja dåliga nyheter rån sin hemstad och lämnade vid 23 snåret Norrtan, ett par dagar för tidigt, men jag kan självklart förstå henne och det fanns inget annat för henne att göra än att åka tidigare.

Så nu sitter jag här i tystnaden, mörkret , ensamheten och försöker slappna av så jag kan somna.    

Vaknade vidrigt sent efter att ha somnat ännu vidrigare sent.

Har lite småhuvudvärk, lite sandpapper i halsen och trött som attans. Dessutom har jag en känsla av att jag börjar bli förkyld. Nyser i ett och en näsa som rinner som en kran…

Gårdagen blev ganska lugn. Hjälpte till på hembygdsgården som vanligt. Vädret gjorde att det inte blev lika mycket människor som det brukar vara, så för en gångs skull så blev det bröd och annat över. Men det var lagom stressigt så det var inte alltför jobbigt om man jämför med andra år.

Då det även var fler som hjälpte till så gick städningen snabbare än vanligt också och redan vid 16.30 var vi tillbaka i hemmet. Matte hade varit snäll nog och fixade middagen tills vi trötta själar kom hem. Kycklingwook kanske inte är den traditionella midsommar maten, men det funkade.

Även om hettan fick en liten blåsa att dyka upp på tungan.

Längtar till min nya nya lya är min lya. 

Sitter här och glor!  

Vädret är skit och om bara om ett minuter så är det midsommar. Hoppas bara att det blir bättre väder i morgon så att vi inte blir sittande med närmare 500 bullar och inte en enda danssugen gäst. 

Spelade TP med Micke och Aja och självklart så vann den lilla intelligenten tvillingen som har en hjärna som en elefant. Menar självklart att min lillebrorsa vann... Överlägset kanske ska tilläggas. 

Nu ska jag leta sängkläder till madrasserna  och sedan försöka sova så jag är i form för dansen. :D  

I morse väcktes jag av ett glatt telefonsamtal! Klockan var 10.30 när telefonen ringde och meddelade att jag kunde titta på lägenheten under veckan! Utan en tanke på min klädsel eller nyvakenhet, så utbrast jag: - Jag kan komma direkt!!!   Så klockan 11 stod jag utanför porten till hus nr 17. Spänd som sjutton klev jag över tröskeln till det som kommer att bli min lägenhet! Många garderober, en stor toalett med badkar, ett riktigt kök (inte stort, men man får plats i det) och innanför köket ett litet rum där sängen får plats. Vardagsrummet är rymligt, alla tapeter är fräscha (i färger som jag gillar) och balkongen stor.

Nu när jag sett den kan jag lättare planera inredning och annat skoj.

Har försökt att rita en liten skiss över lägenheten. Skalenlig är den inte på något sätt, men kan i alla fall ge ett litet hum om hur den är planerad!

Nu ska jag bara försöka hitta någon som har en släpvagn, så jag slipper ta bokhyllan på cykel  den dagen då jag får flytta in på riktigt J.

Ska nu ner och skriva på kontraktet!

Tjingeling!!!