TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin Temablogg52

Av helena - 18 mars 2016 10:42

Fredag och åker ett tema att följa i #Temablogg52 och i dag upptäckte jag att min blogg fyller 9 år!
Jag trodde aldrig att jag skulle "härda ut" eller orka i 9 år med tanke på att jag hade ett par bloggar innan "Tallugglan" som rann ut i sanden och min diagnos som gör att ytterst få av mina projekt avslutas, så är det verkligen otroligt att det redan gått 9 år. Visst, vissa perioder har jag varit mer frånvarande än närvarande och många gånger har det varit svammel mer än "kloka ord" som skrivits ner och sänts ut i rymden.

Helt klart har väll varit att jag behövt bloggen många gånger för att reda ut hjärnan och tankarna när allt varit förvirrande och svårbegripligt. När hjärnan sagt en sak, hjärtat sagt en annan sak och kroppen ytterligare en tredje sak.

Som jag sagt tidigare så startade jag bloggen med anledning till min utbrändhet och samtidigt som jag fick min ADD-diagnos.
Det var skönt att skriva när jag inte förstod vad som hände i hjärnan och tankarna irrade hit och dit utan att ha förmågan att fastna och stanna. När minnet svek och jag stundtals glömde mitt personnummer, dagarna flöt ihop och orken att ta itu med vardagen var så tung och svår.
Att blogga blev ett sätt att reda ut tankarna, att ha en plats där jag samlade minnen och tankar, mest för egen skull men att inse att någon klickade in på bloggen och läste blev en liten bekräftelse :-)

9 år och fortfarande lever "Tallugglan" och jag ska fortsätta kämpa för att hålla liv i den.
Att ha utmaningar som #blogg100, #temablogg52, #blogg52 och andra utmaningar gör att jag kanske uppdaterar oftare än annars, men fortfarande är det ganska mycket svammel :-)

Grattis bloggen på 9-års dagen!!

ANNONS
Av helena - 4 mars 2016 19:17

Friheten att kunna ligga på en solvarm klippa vid havet en sommardag. Höra vågorna slå mot land och se vita bomullstussar långsamt jaga varandra över en annars klarblå himmel medan solen värmer...

Just för stunden önskar jag att min frihet skulle vara att kunna öppna en atlas, blunda och sätta ner fingret på en punkt på någon sida och sedan boka en biljett till punkten som mitt pekfinger hittat. Slippa bekymra mig om ekonomin, ledighet eller annat grått. Kunna välja precis vad jag själv vill utan oro, tvivel eller riskera att  jagas av obetalda räkningar.
Tänk att kunna ha den friheten att helt själv kunna bestämma vad som ska hända och ske. Bara göra det man själv har lust med. tyvärr så finns inte den ekonomin så jag nöjer mig med vetskapen att naturen är gratis och inte mycket slår en klippa vid havsbandet, med vågornas dans mot land, en stilla vind genom skogen bakom ryggen och synen av en segelbåt som långsamt glider fram över glittrande vatten.

 


#blogg100

#temablogg52

ANNONS
Av helena - 26 februari 2016 19:46

Hörde denna text för första gången för något år sedan i en kyrka och den fastnade direkt. 
Var i en stund där jag inte viste vem jag var eller var jag var på väg någonstans.
Viste bara att jag var tvungen att sätta ner foten, säga "nej" och ge mig själv tid att fundera vad jag ville... 
minns att jag satt längst fram ikyrkan, när Anders plockade upp texten och började läsa.
En rysning gick genom min kropp och vartenda ord kunde varit skrivet direkt för mig.  


Steget  av Kent Andersson

Jag måste få ge mig själv en dag

då min tanke får vandra fritt.

En dag då jag tar mitt första steg

och vet att det steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum

och resa mig upp och stå

på golvet en stund och fråga mig själv

åt vilket håll jag vill gå

Et steg i sänder

och sedan ett steg till 

Det blir lustigt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill


Jag måste fråga mig själv vem jag är

'och varför jag gör det jag gör.

Jag kan inte leva med dörren stängd 

om mitt liv står där utanför

och ropar de på mig från alla håll

så svarar jag: -vänta en stund.

I dag vill jag lyda min egen röst, 

i dag är jag ingens hund

Ett steg i sänder

och sedan ett steg til

Det blir lustigt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill.


Av helena - 12 februari 2016 11:00

Vad menas egentligen med ordet kultur?  

kanske är det mossiga museum och tavlor som ingen ser vad motivet föreställer... Dvs tråkiga och obegripliga saker som folk ska titta på och studera bara för att det liksom hör till. :) 
Jag förknippar kultur med teater, dans, museum och böcker.
Jag har inga problem med att besöka museum, men det ska vara saker som jag förstår, intresserar mig och som ger mig något.
Moderna museet är för mig lite för modern, men Livrustkammaren är spännande. Mycket för att jag finner historia otroligt intressant och det är kul att se hur det var förr i tiden...  
Tyvärr så blir det alldeles för sällan som jag tar mig tid att strosa runt på museum, men en dag så ska jag ägna tid åt lite kultur i Stockholm.

Kanske är kultur även att strosa genom Gamla stan. I stilla lugn se vackra fasader och vandra på kullerstenar som trampats av många generationer. Att vara på en plats där man riktigt kan höra historiens vingslagviska genom gångarna och gränderna...

I år är det lite dansoch teater inplanerat i mitt annars så stilla hemmasittarliv och jag ska ut och se människor :) Systerdottern/guddottern dansar och det blir förhoppningsvis både tävlingar och uppvisningsdanser som jag bjuds in och får närvara vid.

Förhoppningsvis så blir det även lite musik i kyrkan i sommar och även julkonserter som jag redan ser fram mot. 

Jag och syster planerar även att se "Phantom of the Opera" med Peter Jöback i höst och om ett par veckor så blir det en helg i Jönköping och "Spelman på taket" med Anders Ekborg i huvudrollen.

Kanske är kultur något som inte hör vardagen till. Något som man njuter en stund av och sedan lever på minnet av... 


JTR i "Albert Hall" 2013 
 


Av helena - 5 februari 2016 18:14

I bokhyllan samsas favoritböckerna med de mindre favoriterna, men bra att ha böckerna. Här finns trummade exemplar och de som fortfarande har prislappen kvar. Deckare, fantasy, biografier, pocket och kokböcker. Allt i en salig oordning och minst hälften borde upp på vinden, för jag läser de ändå inte. Min bokhylla är även en plats som jag passerar på min väg till köket och det jag haft i handen när jag gick in genom dörren men inte hade kvar i handen när jag kom in i köket, brukar jag för det mesta återfinna i bokhyllan.
Mellan varven rensar jag ur hyllorna men strax så är de ändå fyllda m ögon till sköldpaddor, nycklar till jobbet, påsar med och utan innehåll och annat smått och gott som jag "tappar" på min promenad genom lyan.
En dag ska där bli ordning och reda... Och en dag kommer jag att vakna som miljonär, chanserna är väll lika stora typ :-)
Men de fyller sin funktion och det är att hålla bokningarna undan golvet. :-)

Av helena - 22 januari 2016 21:13

Det finns många serier på tv som jag följer/följt och många serier i bokform som jag har läst utan att missa en enda del. Margit Sandemos "Isfolket" är en av desssa serier som jag läst om X-antal gånger och fortfarande läser när andan faller på. En serie som har allt med andra ord och som jag föröker få alla mina vänner att läsa och älska lika mycket som jag själv gör, men jag har inte riktigt lyckats med det ännu  :)

När jag var i tonåren så hittade jag författaren Diana Gabaldon och fastnade totalt i hennes serie om Claire från 1900- talet och Jamie som lever på 1700- talet. En serie som har allt och lite till. Kan väll erkänna att jag faktiskt inte läst de senaste delarna, men när jag har semester så hoppas jag kunna orka och tid att plöja igenom de tegelstenarna.
Det jag främst fastande för var historien om Claire som under en semester strax efter andra världskriget gick igenom en häxring och förflyttades 200 år bakåt i tiden.  
Genom sin förmåga att kunna förflytta sig genom århundradena och tillgången till moderna historieböcker och mediciner så kunde hon hjälpa klanledaren och hennes livs kärlek, Jamie Fraser att "förutspå" vad som skulle hända i framtiden. 
Även om det är en kärlekshistoria som utspelar sig under 200 år, så är den så mycket mer än så. Gabaldon ger liv i figurerna, hon berättar en otrolig historisk berättelse där historiska händelser får liv och miljöbeskrivningar som är så verkliga... Gabaldon fick mig att vilja se Skottland i verkligheten, se miljöerna där serien utspelar sig och veta att allt hon skrivit kunnat vara på riktigt..
Genom serien "Highlander" som gick för många år sedan börjde jag älska dialekten, men Diana Gabaldon fick mig att älska Skottland.   


 

Av helena - 15 januari 2016 12:34

Jag hade en gång en palm men den tog jag livet av. Jag hade även tre kaktusar och även de dog av törst. Jag har även nu en enorm palm som står i ett hörn av vardagsrummet, ellee jag säger att det är en palm även om katten nog skulle påstå att det är ett enormt stort kattgräs. Bladen ser ut att vara angripna av skadedjur (bara vassa kattänder:-) )och den ser allt mer ledsen ut för var dag som går (jag har planer för den lilla gröna saken och det är inte en dödsdom jag planerar). Jag har även haft en svärmorstunga och en garderobsblomma som även de lyckades dö i min ömma vård (fråga mig inte hur, men dog gjorde de!).
Den enda som faktiskt lyckas leva i min närhet är orkidéer (som jag dessutom inte ens gillar) och Hoyor eller "porslinsblomma" som är det vanligare namnet på min favoritväxt. Jag har fyra skönheter som står i mitt fönster och lapar sol. Ibland kommer jag även ihåg att kasta lite vatten på dem, men tydligen funkar det att ha regnperiod några dagar i månaden och övrig tid ha torka. Förutom att de fortfarande är gröna så är de otroligt vackra växter som växer som ogräs och deras blommor ser verkligen ut att vara i porslin.

#temablogg52

Av helena - 8 januari 2016 13:31

Första veckan och första inlägget av #Temablogg52 och nu är vi igång! :-)
En utmaning i sig att lägga upp ett inlägg varje fredag resten av året och än större utmaning att lyckas få ihop några rader där temat redan är förbestämt...
Med tanke på att det är jag som ligger bakom utmaningen och jag har själv valt alla orden, så borde jag ha en aning om vad jag önskar skriva och ha någon sorts plan bakom allt...men det har jag liksom inte :-) Det blev ett glapp mellan hjärna och penna och de flesta orden bara flödade ut ur pennan utan kontroll från mig och många av orden fick bli kvar i blocket.

Som sagt så var inte denna utmaning riktigt planerad när den drog igång. Jag fick en idé och plötsligt hade utmaningen börjat leva sitt egna liv, vilket är superkul och jag är glad att fler valt att göra mig sällskap.
Jag har alltid gillat att skriva och när jag suttit barnvakt så har jag och barnet kommit på sagor utifrån ord som barnet föreslagit. Den idéen med orden har jag tagit med mig från grundskolanoch svenskalektionerna då vi fick bilder eller ord att inspireras av.
Att bara skriva en text är för mig ganska marigt och kan starta var som helst, men att utgå från något har visat sig vara lättare och jag håller texten mer samlad.
Så att då kasta ut en förfrågan om fler vill testa att blogga m tema visade sig funka och nu är vi igång. 52 veckor med olika ord som kan tolkas på många olika sätt... Det ska bli spännande att läsa och att följa de olika bloggarna.
Men som sagt så var detta inget jag från början planerade, utan det bara hände... som det mesta i min lilla ADD-värld :-)

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se