Det blir en tidig middag idag, magen skriker av hunger!
Gårdagens supergoda pastagratäng, funkar även idag :-)

Skruvmakaroner, köttfärssås, mozzarella, en paprika, en majsburk och massor av ostsås. Ign 175 grader ca 30- 40 min...
Lättare och godare kan det knappast bli :-)

Dag 5, Min självkänsla

Jag har alltid haft dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har aldrig i mina ögon gjort något bra, aldrig varit någon som duger och har alltid försökt att göra andra tillags.

Försökt vara den som jag tror att folk vill att jag ska vara. Snälla, glada Helena som alltid ställer upp när någon behövt hjälp. Ofta erbjudit min hjälp, alldeles för ofta innan folk ens hunnit fråga.

Varit så glad över att behövas att jag alltid satt alla andra före mig själv.

Vad jag egentligen velat har aldrig varit aktuellt för mig att ta reda på, eftersom jag varit rädd att inte bli tillfrågad något mer om jag sagt "nej". Att jag skulle bli bortglömd om jag sa nej. Och det har hänt att jag tackat nej till saker och sedan inte hört av människan mer...

Jag håller långsamt på att förändras. Jag har börjat sätta gränser och försöker att skaka av mig det dåliga samvetet över att inte orka/vilja finnas där för alla hela tiden. Jag försöker att undvika tankarna på vad folk tycker om mig och göra det som jag tycker om, men det är svårt och jag har fortfarande en lång bit kvar att vandra.

Jag tror att som de flesta människor och kanske mest de som utsatts för mobbing blivit expert på tankeläsning. Jag tror mig veta vad blickar betyder, även om orden inte sägs.

Jag kan inte offentligt äta godis eftersom jag "vet" att de som går förbi tänker: "Hon som är så fet behöver inte det godiset..."

Dag 4, Hur tillät jag mig att bli så här stor?
Kanske stoppade jag huvudet i sanden och inte ville se...
Kanske gjorde jag mig mindre än jag verkligen var och kanske jämförde jag mig med andra personer, som var större än mig och då blev min vikt inte så stor.
Eller så är sanningen den att jag mådde för dåligt för att orka bry mig om vad jag vägde eller mådde fysiskt.

Att äta sig till döds är ett långsamt sätt att begå självmord på...

Jag brukar i vanliga fall hålla mig till en bok i taget, för att kunna hålla isär alla namn och handling.
Men nu har jag otroligt nog 3 romaner på g. Alla deckare, alla svenska och alla kvinnliga författare. ..
Ännu funkar det bra att hänga med :-)

Efter jobbet blev det fika m bror, syster och systerdotter. En sväng till RK och lite fynd i klädväg och sedan en träff med bror nr 2 och hans vilda 3- åring.
Ytterligare en dag att kryssa för i almanackan.

Dag 3, Mina "ursäkter"

Framförallt lathet... "Jag orkar inte" och "jag vill inte", är nog de ursäkterna som jag oftast använt för att inte röra på mig. Det finns så mycket annat "viktigare" saker att göra och tiden räcker inte till...

Kan även säga att "de stackars barnen i Afrika", är orsak till min vikt. I skolan åt man upp den mat som man tagit för sig och att vår "mattant" Inger dessutom lagade otroligt god mat var ytterligare en orsak till att jag åt allt.

Hemma var det typ samma, mamma använde äkta produkter. Det var margarin, smör och grädde i allt! Jag har dessutom alltid varit svag för kanelbullar och en mamma som älskar att baka.

Finns det något godare än varma nybakade kanelbullar och iskall mjölk?

Mamma hade dagbarn så ofta var det nybakat bröd/ bullar till mellanmål, när jag kom hem från skolan och vem kan motstå en bulle, eller 2... eller flera??

Har ju som sagt påbörjat en 30-dagars utmaning och jag håller tummarna för att jag denna gång orkar att slutföra den. 

Under den närmaste månaden så handlar alla frågorna om vikt och hälsa och jag betar av dem med en fråga i taget.

Kanske finns det intresse att anta samma utmaning, så här kommer hela månadens frågor. 

Du får gärna meddela om utmaningen är antagen, så jag får läsa dina svar :) 

Dag 1: Vem är jag?
Dag 2: Min barndom ur ett viktperspektiv
Dag 3: Mina ”ursäkter”
Dag 4: Hur tillät jag mig bli så här stor?
Dag 5: Min självkänsla
Dag 6: Mitt förhållande till mat 
Dag 7: Mitt förhållande till godis/snacks
Dag 8: Motion tidigare i livet
Dag 9: Motion idag
Dag 10: Mina försök till viktnedgång
Dag 11: Människor som har hjälpt
Dag 12: Människor som har stjälpt
Dag 13: Sjukdomar kopplade med övervikten
Dag 14: Vändpunkten
Dag 15: Mina mål
Dag 16: Min metod
Dag 17: Mina förebilder
Dag 18: Hur jag hanterar motgångar
Dag 19: Lycka
Dag 20: Kläder
Dag 21: Drömmar
Dag 22: Vad jag saknar
Dag 23: Det här är jag bra på
Dag 24: Rädslor
Dag 25: Belöningar
Dag 26: Bloggar jag läser
Dag 27: Ett recept
Dag 28: Ätstörningar
Dag 29: Det här är jag stolt över
Dag 30: Min framtid

Dag 2, Min barndom ur ett viktperspektiv.

Jag är den enda i min familj som är överviktig, även om min mamma under omgångar varit inskriven på Viktväktarna så kan hennes vikt förklaras med att hon fött många barn. Jag brukar förklara att min övervikt beror på hjärfelet som jag föddes med och som jag opererades för som liten.
Jag vet inte om det stämmer men jag har ingen annan förklaring. Bilder från barndomen visar ett normalt barn till efter op, då jag började gå upp i vikt.

Hela mitt liv har jag vägt mer än andra, men det var inget som jag reflekterade över förrän vi flyttade och jag började i ny förskola. Barn kan vara elaka och redan första dagen berättade Richard att jag inte såg ut som andra. Han var den första av många som berättade och visade att jag inte dög. Jag var mobbad hela grundskolan och ofta hemma för magvärk eller huvudvärk. Jag tror inte att jag åt mer än andra barn och även om jag under mellanstadiet inte behövde vara med på gympan, så skilde jag mig inte från mängden under rasterna. Visst, det fanns perrioder som jag satt gömd på toaletten för att jag inte orkade med de elaka orden men annars så rusade jag genom skogen med mina klasskamrater, byggde kojor och hoppade hopprep...