Sedan jag slutade med Concertan (min ADD medicin) har min hjärna snurrat dygnet runt.

Mina nu f.d arbetskamrater på Möbeldoktorn påstår att de märker en klar förbättring sedan jag slutade med pillren, men det är troligen för att jag anstränger mig mer för att vara "normal" bland människor. I min ensamhet känner jag mig dock långt ifrån normal, då jag åter har kommit tillbaka till hur det var innan jag fick diagnosen.

Åter snurrar tankarna 24 timmar om dygnet och i hjärnan maler funderingarna runt runt som en rondell utan avfarter. 

De senaste månaderna har jag levt med en otrolig trötthet dygnet runt. Jag bara längtar efter att få sova och när jag väl ligger i sängen så finns sömnen men avstängningen i hjärnan funkar inte... Vad jag än gör så kan jag inte slappna av tillräckligt för att somna och när jag efter timmars snurrande lyckas finna ro, så blir sömnen lätt minsta lilla ljud väcker mig. 

Det enda jag önskar att få somna ordentligt, sova utan avbrott och vakna till en dag där jag är pigg och utsövd!! 

Månader av zombidagar har gjort att jag gått ner mig mer och mer i träsket och jag har bara väntat på dagen då jag skulle få ett psykiskt nervsammanbrott. För varje dag som gått har jag kommit en dag närmare och plötsligt hände det!!  

Något som i vanliga fall skulle varit en skitsak som jag bara ruskar av mig, förvandlades till en hemsk sak och som (ingen överdrift) höll på att sluka mig helt! 

Fortfarande vet jag inte vad som kommer att hända på jobbfronten. Arbetsträningen är över sedan en månad tillbaka, jag är sjukskriven till 50% och min akt ligger och samlar damm på arbetsförmedlingens bord. Jag vet inte vad som sker, AF vet inte vad som kommer att ske och Soc har inte heller någon aning om vad som sker. Så ser situationen ut för stunden och det driver mig till vansinne. Blir det soc resten av livet, kommer jag överhuvudtaget tillbaka ut i arbetslivet eller kommer jag att åter bli sjukskriven??  Jag MÅSTE ut, jag vill ut för att leva på soc är INGET drömliv!! 

Så i fredags (efter kontorstid) brast så slutligen isen under mina trasiga skor och jag fick kallvatten i näsan och sjönk. Jag fick 3700 kronor insatt på mitt konto. Pengarna var från soc och eftersom jag ansök för hela hyran så vågade jag inte röra den summan på kontot som inte täckte hyra. Var tvungen att vänta till på måndagen med att ringa soc och få klarhet i varför just den summan hamnat hos mig. I går fick jag så äntligen tag på min socialsekreterare och fick förklarat att summan var den rätta.

Eftersom jag arbetstränat och då fått Aktivitetsersättning som hela tiden utbetalats i FÖRSKOTT så skulle summan som jag fått den 3 november räcka HELA november ut. Men min arbetsträning slutade i slutet av oktober och mig veterligen är det ingen som betalar ut lön i förskott. Att jag lämnar in till FK sent varje månad gör att pengarna kommer in tidigt på kontot månaden efter.

Hur som haver. Jag fick förklarat för mig att jag fått rätt summa från dem och inte kunde förvänta mig att få mer pengar. Undermeningen var att jag är för slösaktig och fick skylla mig själv som inte har pengar...  

Så vid 13-tiden i går stod jag bakom sjukhuset på väg till fika hos Möbeldoktorn och kände hur jag gav upp.

Ångesten borrade sig in i min kropp och höll sig fast. Tårarna sprutade och paniken över att vara hjälplös i en situation som jag inte kunde råda över kom upp till ytan och visade sitt rätta ansikte...

Jag var helt utlämnad till några som hade makt att helt förstöra mitt liv och som vägrade att lyfta ett finger för att hjälpa mig.

Jag hade tröttnat!! 

Inte bara tröttnat på soc eller hela min situation, utan helt enkelt tröttnat!!  Jag gav upp!!  

Jag insåg att det jag fått från soc inte skulle räcka till hyran och jag skulle bli hemlös. Inga räkningar skulle betalas denna månad, inga julklappar köpas, ingen mat till mig eller katterna och det fanns ingen kunde hjälpa mig ur knipan.

Jag var ensam i en situation som jag inte kunde ta mig ur!!!  

Resten av dagen gick som i ett töcken. Närvarande men inte hemma, om man säger så!

Funderade hur jag skulle göra för att snabbt fixa pengar så jag i allafall hade tak över huvudet lika mycket gick funderingarna åt andra hållet, hur jag på smidigaste sätt skulle kunna göra slut på mitt lidande...  

Om man säger att hoppet är det sista som överger en, så stod hoppet just då ute i hallen och höll på att sätta på sig skorna för att gå. Jag var trött, så otroligt trött...

Tankarna snurrade i ett och vid femtiden i morse slocknade slutligen hjärnan och jag kunde sova ett par timmar.

I morse var situationen den samma. Hyran kunde fortfarande inte betalas, men jag samlade mig tillräckligt för att i allafall försöka rada upp problemen i en lista och sedan försöka skriva ner hur jag skulle kunna lösa dem, ett efter ett. 

Första samtalet gick till Arbetsförmedlingen. Beskrev min ångest över framtiden och krävde att mappen skulle dammas av så något hände. Andra samtalet gick till Diakonen i kyrkan. Hon hade för många år sedan ställt upp med hopp, nya skor( och ett träningskort till gymmet :) )  Diakonen förstod mitt problem, ordnade en tid med henne och gav sedan förslag i hur jag skulle bedriva tiden fram till dess. Begära delbetalning på hyran och skjuta på övriga räkningar...

När hon sa set så blev det en självklarhet. Min trötta och nerviga hjärna hade inte själv kunnat klara av att komma på den lösningen, men när hon sa det så blev det kristallklart och dagen blev sååå mycket ljusare.  

Från att ha varit under isen så vände det och jag vägrar att ge upp!! Jag vägrar att låta socialen sänka mig för jag vet att jag inte gjort något fel och det tänker jag bevisa!!  Jag har kontoutdrag från banken sedan ett år tillbaka med alla utbetalningar från FK och soc. Jag har bevis för att jag INTE fått "lön" från FK i förskott som soc påstår och med bra vänner som kämpar med mig så kommer jag inte att ge upp denna gång!! 

Panikångesten har ersatts av beslutsamhet och jag vägrar att ge upp!! 

Här kommer ett matteproblem som minsta småunge ser felet i, så frågan är inte vad svaret blir utan hur man kan göra åt felet... 

Helena går för stunden på socialbidrag.

Hon lämnar in denna månads hyresavi på 3900 till socialkontoret

och får ett par dagar senare summan  3700 insatt på sitt konto att betala hyran för.

Vad tycker du att Helena ska göra? 

1. betala delar av hyran och sedan vänta tills veckodag för att ringa och reda ut "misstaget"?

2. Betala alla räkningar, men skita i hyran eftersom pengarna ändå inte räcker?

3. Råna banken och sedan slippa betala hyran under ett par månader eftersom hon då har litet boende på fängelse?

4. Lämna pengarna ifred på kontot och reda upp problemet när socialkontoret är öppet?

Denna vecka har jag haft en rad besök av den duktiga bovärden Jocke.  

Det började med ett besök i tisdags då jag på måndagen felanmälde mitt avlopp under badkaret.

Jag har ett längre tag haft problem med stopp i badkaret och det har tagit evigheter för vattnet att försvinna ur karet. Men i måndags tog det lite längre än en evighet för vattnet att försvinna. Det försvann helt enkellt inte alls och hela golvet förvandlades till en mindre swimingpool och mitt i allt vattnet på en bit torr handduk satt en förvånad katt :(  

Jag felanmälde och i tisdags kom Jocke och fixade problemet som till min stora förlägenhet bestod av HÅR! Och då menar jag inte en liten hårtuss som stoppade vattenflödet utan hår i storlek som en död RÅTTA med svans... Jocke utbrast "Många avlopp har jag rensat, men detta är det värsta jag sett..."  

När jag ändå felanmälde så plockade jag med lite flera fel som jag ville ha fixat.

Jag har blandannat en lampa ovanför diskbänken som under mina tre år i lyan inte fungerat en enda gång så det ville jag nu ha fixat. Jocke kollade lampan och lovade att byta den till en hel. 

I dag kom så Jocke och en kotte till för att fixa lampan. Först kollade de lite runt ledningar och vad det var för fel på lampan och lovade att återkomma i morgon med en ny lampa. Halvvägs ute genom dörren bad jag dem kolla dörren till cykelförrådet. Det är så trögt att jag varit rädd att bryta av nyckeln när jag ska in med cykeln. De sprayade lite "fix" i låset så var det problemet löst :)  När de endå redan var där nere så undrade jag om de hade någon lösning på alla trasiga och ägarlösa cyklar som tar upp plats. Jocke lovade att få undan alla cyklar en dag när de hade tid... Med de orden hoppade de in i bilen och försvann runt hörnet. Ett par minuter senare knackade det åter på min dörr och Jocke var tillbaka :) Besöket de skulle göra efter mig, var inte hemma och eftersom även dengästen skulle få ny kökslampa, så fick jag den lampan i stället :) Medan kotten fixade lampan så visade jag Jocke min balkongdörr som inte är helt ok. Det slutade med att gummilisten hamnade på plats och att alla gånggärn smörjdes. Även min ytterdörr fick lite olja på sig så mitt tjuvalarm är nu ur funktion, då den inte längre gnisslar när den öppnas :)  

Efter närmare en timme hos mig så försvann de åter med bilen bara för att åter dyka upp par minuter senare... De knatade in i cykelförrådet och "raderade" ett par trasiga cyklar ... 

Så denna vecka har varit en bra vecka då mycket har blivit fixat i lyan. Min cykel får åter plats i värmen och jag kan äntligen se hur skitigt mitt kök verkligen är. Jag trodde att mina luckor var fläckfria, men den nya lampan avslöjade den smutsiga sanningen :)  

Jag har inte skrivit på länge eftersom det inte finns något att skriva och det lilla som jag skulle kunna berätta om handlar alla om mitt dåliga humör och deppighet och det är inget som jag längre tänker förpesta världen med, så jag sitter helt enkelt och tiger både på bloggen och i min ensamhet :) 

Jag glider för stunden runt utan att vara medveten om världen utanför dörren, eftersom det för stunden inte finns någon annanstans för mig att vara än just i lyan. 

Tiden går till att fixa julklappar (en helt klar och MASSOR är påbörjade) och att "njuta" av ledigheten...  

"Njuta" betyder att jag är tillräckligt stressad som det är och om jag ens börjar fundera på vad som kommer att ske efter läkar besöket i slutet av månaden, så hamnar jag ett eget rum på dårhuset... 

Jag har alltså slutat min arbetsträning hos "Möbeldoktorn"  och nu väntar nya äventyr...

Vad det blir vet dock ingen.

Inte förrän min läkare sagt sitt kan vi gå vidare och efter läkarbesöket blir det en träff med AF som kanske och förhoppningsvis vet vart jag ska.

Praktik, arbetsträning, studier, projekt eller jobb... Har inte den blekaste aning. 

bara det att jag inte vet vad som kommer att hända är stressigt i sig, så för stunden fokuserar jag på julen eller i allfall på dess klappar.

Har en massa klappar som jag ska och måste göra klara så jag skickar funderingarna på framtiden till ... framtiden :) 

De finns i vår närhet...