TALLUGGLAN

Alla inlägg under november 2009

Av helena - 30 november 2009 16:37

Trots adventsstakar i fönstren, stjärnan på plats och den röda gardinen med gulliga små klockor sitter uppe så vill inte riktigt julkänslan infinna sig. Visst! Det är nästan en månad kvar till dagen med stort D, men ändå...

Den senaste veckan har fönstren i området börjat lysas upp av ljus, stjärnor och irriterande ljusförsedda grankvistimitationer (blinkar som attans) på varenda balkong.


Det jag saknar är snön!!

När jag var liten fanns det alltid snö. Det var inte bara lite vitt på marken utan ett överflöd av den vita varan och varje rast i skolan innebar pulka åkning och snöbollskrig. Vare sig man var med i kriget eller inte så blev man indragen i det och kom tillbaka till lektionen som en levande snögubbe med illröda kinder och stela fingrar...  Eller så är det bara de snöiga vintrarna som jag vill minnas.


Finns det något mysigare än att sitta inne, med levande ljus och se stora vackra flingor långsamt dala ner mot marken från en himmel som är kolsvart, vindstilla och isande kall? 

Som det är nu stirrar jag på det ena regnmolnet efter det andra som leker tafatt över en blyersgrå atmosfär och plaskar runt bland bruna och blöta löv som mycket väl kan skymma obehagliga vattenfyllda hål i marken. Ett felsteg och man har ännu blötare skor än önskat, ett ännu sämre humör än när man lämnade lägenheten och man rabblar svordomar som man inte ens visste att man kunde.


När man drar gardinen åt sidan på morgonen är vädret det första man funderar över. Regnar det, snöar det eller skiner solen? Ska man klä sig i regnkläder, i värmande och stormsäker slalomutrustning eller räcker det med att bara kasta en fleecejacka över axlarna innan man kilar ut genom dörren??  
Fattar inte att det alltid blir fel, hur man än klär sig! 



   

ANNONS
Av helena - 26 november 2009 19:30

Hur lätt är det att tappa bort en katt när man bor på ca 43 kvadrat?

Jag trodde att det var nästan omöjligt men under de månader som jag haft vilddjuret har jag lyckats med den bedriften hela tre gånger. Senast i går var katten borta och trots att jag letade som en idiot så tog det två timmar innan katten var upphittad. Jag hade råkat stänga in den lille vilden i det som är på väg att bli mitt sovrum, men som för stunden bara är ett litet förråd... Möbler till möbleringen av sovrummet anländer förhoppningsvis på onsdag. Hur som helst så hade jag stängt dörren utan att se att Zasso följt efter mig dit in och när jag väl insåg det så låg han och sov i min "Emma" fåtölj.

Första gången katten lyckades försvinna spårlöst var när han hörde dammsugarens oväsen.Från att ha legat avslappnad i soffan var han puts väck... Jag letade på alla ställen som jag visste att han brukade gömma sig på, men trots det så hittade jag honom inte. Hur omöjligt det än är så var jag just då, tvärsäker på att jag dammsugit upp katten. Även om det dels skulle ha hörts när han försvann genom röret och dels hade tre gånger så stor omkrets än röret så fanns det inget annat ställe som han kunde vara på. Efter att jag moppat golvet så började jag i allafall att ropa på katten och till min stora glädje så svarade han på mina rop. Han hittades den gången i badrummet...  Närmare bestämt i tvättkorgen, med locket på plats till och med.


Mycket kan man säga om min lilla värsting, men han gör mig förvånad varje dag genom sina hyss.     

ANNONS

?

Av helena - 25 november 2009 23:03

Onsdag! Snart  första advent! Denna månad har verkligen gått fort och trots att jag planerat julen länge, så har jag ännu inte kommit till julklapparna.  Undrar om släkten blir sårade om jag bara ger dem en trisslott i år?  :D


I morgon sopplunch och sedan tillbaka till lyan för att fortsätta städningen inför advent. Den sabla stjärnan hänger i fönstret och hur jag än gör så vill den inte hänga rakt. Jul lådan med övriga julsaker är på vinden och den ska jag leta efter i morgon, även plocka upp lite saker från lyan, saker som jag insett att jag inte behöver här nere ännu och som bara tar plats.

Tror att mitt glasskåp ändå kommer att flytta in i lyan och byta plats med mitt Billy.

Har massa fin glas som behöver "bostad" och jag vill slippa ha dem i garderoben i lådor. Istället ska Billy flytta in i sovrummet eftersom väggarna består av betong och är (nästan) omöjliga att borra upp hyllor på så får det (trots min ovilja) bli Billybokhyllor till mina böcker.




Av helena - 17 november 2009 15:24

Tänkte putta upp en gammal tråd som gäller en tävling och vars sista inlämningsdag är 25 november!!

Fler bidrag behövs för att tävlingen ska bli av! 


Reglerna för deltagande är lätta och de finns utförligt nedplitade  på  "Litteraturpalatset".

Men för att göra en kort sammanfattning av det hela så sker tävlingen i två etapper.

 

Först ska man på sin blogg tipsa om tävlingen även  länka till den, skicka iväg en anmälan att intresse att deltaga finns genom att skriva ett gästboksinlägg på tävlingssidan (Litteraturpalatsets bokblogg).

 

När detta är gjort börjar det svåra nämligen själva tävlingen! 

 

E-posta (torbjorn_wester@hotmail.com) en text till honom som han kan publicera som ett gästblogginlägg. (Det bästa är om ditt bidrag finns utskrivet i e-postbrevet, men det är även ok att skicka det som en bifogad fil.) Texten ska på något sätt anknyta till böcker och man får delta med max tre texter. 

 

tre priser finns att slåss om.  En första plats ger lite pengar (300 kronor) och de andra två priserna är i form av pocketböcker.

 

För mer info om denna bloggtävling hoppa in på "Litteraturpalatsets bokblogg!!"   

Av helena - 17 november 2009 12:50

Har så otroligt mycket bilder på telefonen att det börjar bli dax att sortera dem och radera. 

Självklart så är de flesta tagna på katten. Dessvärre så missar jag att knäppa de roligaste stunderna som när Zasso jagade sin egen skugga på väggen eller när han under en timmes tid bråkade med sin egen spegelbild... Men här kommer i allafall tre bilder. 


  

Efter all lek så hamnar Zasso vanligen i denna ställning mitt i soffan.

Bara ögonblicket senare sover han och lugnet sänker sig över lyan. 


Zasso   

Nyfikenheten på kamerans röda lampa blev för stor så det blev en väldigt nära närbild på katten...   Skrattande 


   



Av helena - 16 november 2009 15:08

Det finns vissa dagar när jag ångrar att jag skaffat katt! 


Jag kom hem för ett tag sedan efter att ha varit en heldag på Markus.

På släp hade jag två stora cd-ställ till min Billy bokhylla. Cd- stället hittade jag på "loppis" i helgen och hämtade i dag.


Samtidigt som jag skulle in med dessa ställ i lägenheten så var jag tvungen att passa katten så inte denne smet ut genom dörren. Han har just upptäckt att det finns en värld på andra sidan dörren och är mycket nyfiken på det livet! Katten förblev inne i hallen, men i stressen dängde jag till det ena cd-stället i taklampan, så denna började snurra och gunga som värsta karusellen på Grönan och därefter blev hallen svart... lampan klarade inte av daten med stället, gav upp en sista suck och gav därefter upp livet  :(

Stänger dörren bakom mig efter en sista titt att (O)djuret är på plats på rätt sida om dörren och går därefter in i vardagsrummet.  

Studerar en stund mitt soffbord, innan jag kommer på vad som saknas på det...

Av de kattleksaker som jag i morse samlade upp och la i en hög på bordet finns det inte längre ett spår av!

Katten, som tills i lördags inte gick på bord och bänkar har fått för sig att det nu är fritt fram att leva livet, vare sig jag är hemma eller inte.

En gång sprutade jag vatten på katten och det räckte för att han skulle fatta.

Men nu verkar han ha förlorat minnet totalt, så de senaste dagarna har jag varit försedd med en sprayflaska vart jag än gått i lägenheten. Zasso hoppar runt på fönsterbrädan, på köksbänkarna, vässar klorna på min fåtölj och skuttar runt på bordet. Jag vill inte ha katten i maten när jag käkar och jag vill ha mina tända värmeljus i fred på bordet utan att behöva ha hjärtat i halsgropen när jag ser katten närma sig bordet för att nosa på lågan.

Börjar undra vad jag tänkte på när jag bestämde mig för att skaffa en katt som sällskap!


Men samtidigt så skulle jag sakna spinnandet i örat vid läggdax och skratten som hans busighet lockar fram...  

Jag bara önskar att han kunde bli lite äldre, lite mognare och lite... segare.     

Av helena - 15 november 2009 18:14

Varför ska det vara så svårt för mig att börja? 


Insåg igår kväll att det var en vecka sedan jag senast motionerade dammsugaren och att det verkligen är på tiden att den kommer fram ur skrubben och andas lite damm. "Poff" så var klockan 21.00, barnen i våningen under ligger och sover och dammråttorna jagar fortfarande katten...  

Vart tusan tar tiden vägen? Eller snarare varför skjuter jag upp allting???  Börjar ärligt talat att tröttna på mig själv som aldrig kan påbörja något som jag planerat.

Planen jag har nu är att börja ta i tu med de saker som jag är i störst behov av att göra.


Satt i dag och trots allt som behöver göras så satt jag kvar i soffan och stirrade på säsongens sista delar av amerikanska "Biggest loser".  Den person som gått ner mest i % av sin startvikt skulle koras och lämna lokalen 250 000 dollar rikare.  

"Biggest loser" följer jag slaviskt varje söndag och det är spännande att se deltagarna kämpa järnet för att vinna över motståndarlaget och slippa rösta ut en av sina egna lagkamrater. Det är spännande att se nervositeten när de en efter en ställer sig på vågen för att se förändringen de gjort sedan senaste invägningen. Deras sorg och förvåning över att bara förlorat 1-2 kilo under veckan trots många timmars svettande i gymmet och se reaktioner när vissa lyckats gå ner närmare fem kilo på en och samma vecka.

I dag var det som sagt final och bara tre personer kvar i tävlingen, där bland min favorit Michelle.

Att se förändringarna hon genomgått genom säsongen har varit otroliga. Från första delen då hon och resten av deltagarna knatade in i rutan alla med grov övervikt. för att tillbringa närmare 3 månader på en ranch med fokus på kost och motion till dess att silverpapper och paljetter dalade ner över henne när hon stod som slutlig vinnare. Vissa har under säsongen förlorat 40% av sin kroppsvikt och blivit snygga människor med lyckliga leenden och vetskapen att de överlevt något otroligt!!!

Själv sitter jag i soffan stirrar på vackra människor, hatar deras energi och avundas deras viktminskning.


Så i stället för att dra dammsugaren över golvet hoppade jag istället i mina joggingskor, knäppte träningsoverallen och medan skymningen snabbt sänkte sig över Norrtälje, så gick jag en 40 minuter lång slinga. Trots att regnet föll och jag var beredd på att stöta på dårar bakom varje björk jag knatade förbi, så var det skönt att komma ut och röra på sig.

Och istället för att köpa den vanliga söndags chokladen som jag alltid gnager på om söndagskvällarna, så hamnade jag på fruktavdelningen och kom hem med både morötter, apelsiner, äpplen och bananer som jag ska gnaga på istället.    

Jag vill starta den nya vanan som innebär att jag promenerar varje dag minimum 30 minuter. Helt avstår från godis, chips och kakor. Bara genom att göra dessa enkla saker under Väddöfolkhögskola tiden så förlorade jag 10 kilo... Det är lätta saker att göra och kostar inte så mycket heller.

Problemet är bara att få på mig skorna och ta mig ut i höstvädret.


Men från och med i dag så startar jag en ny vana, så önska mig lycka till!! 

Av helena - 13 november 2009 19:35

Så mycket som jag planerat att göra och så lite som verkligen blir av. 


Vaknade som vanligt senare än planerat och efter en något sen frukost så planerade jag att åka över till Markus för att hjälpa "flickorna" att prismärka alla loppisvarorna. 

Jag ska bara... 

Hamnade framför reprisen av "sjunde himlen" och även "Biggest loser", plötsligt var den strålande blå himlen borta, regnmolnen på ingående och likaså mörkret. 


Innan skymningen helt kom fick jag en idé om att sätta mig på ett av stans mysiga caféer.Dricka kaffe, skriva lite i kollegieblocket och stirra på människor... Innan jag dock hann göra verklighet av min idé fick jag ett mess av Annie som undrade om jag hade lust att ta en fika. Behövde jag ens fundera över frågan?! 

Café Pelikan blev målet för vår (mycket korta)promenad och i källarplanet blev vi sittandes ett tag snackandes katter, livet, smärta och konserter...

Tiden är en kul sak! Jag tycker att det inte var länge sedan jag träffade henne, men med tanke på att vi ytterst sällan är i samma stad vid samma tid, så är det flera månader sedan vi senast sågs och än längre sedan som vi senast fikade. 

Flera fikor under kommande månad önskas! 





 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se