TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av helena - Måndag 23 okt 13:32

Semesterveckan blev sjukskrivning och efter många dagar i sängen m vidrig förkylning med halsont, rinnande näsa och huvudvärk så trodde jag faktiskt inte att jag skulle orka med en kryssning. Men envisheten segrade och jag vägrade låta sjukan vinna så med massor av näsdukar i fickan lämnade jag lyan och mötte upp stora gänget från Göteborg vid Slussen.
Väldigt vackert väder och vattnet låg blankt och stilla, vilket förhoppningsvis skulle ge en lugn kryssning.

Efter hyttletning och ombyte så började kvällen. I varje högtalare hördes härlig musik från det bästa årtiondet och många gick utklädda för att dels fånga känslan men även med chans att vinna priser.

Själv var jag bara publik och inte en 80-tals sak i sikte, men jag gillade att se allt det överdrivna återuppstå igen för en kväll :-)

Lyckades hitta både "Slash" och "Axl" bland en del rockare, pudelfrisyrer, neonkläder och hockyfrillor. Det jag saknade var dock axelvaddar, men annars var det mycket 80-tal samlat på samma plats.

När musiken blev för hög, trängseln för stor och luften för stillastående så sökte jag mig upp på däck till mörkret och tystnaden.

Ju fler kockar... Att vi var sju personer i gänget gjorde det lite margarin att bestämma restaurang och även att finna plats för alla. Men tillslut blev alla nöjda och glada. Min middag bestående av Taggliatelle och kyckling som var lite i torraste laget men.med en stor öl så gick det ner :-)

Blev en del dricka på båten men jag var ganska stabil på fötterna och försökte ha kul och njuta av kvällen.
Rymde vissa stunder för att varva ner, slappna av och finna ork att fortsätta vara positiv och glad.
Att vara jag innebär att orken tar slut snabbt i miljöer där jag inte är van att vistas. Koncentrationen att passa in, slappna av och ha trevligt tar otroligt massa kraft. Höga ljud förstör min hjärna och trängsel och närkontakt får mig bli stressad och får huden att krypa av obehag.
Att smita undan och bara vara ensam i eget sällskap ger lite energi tillbaka.
Jag vill ha kul! Jag vill trivas som fisken i vattnet och njuta. Men jag känner mig alltid som en delfin i em öken oas...
Så fel och malplacerad, men jag försöker och fortsätter att försöka.

Hittade under dygnet ett par små Fristaden, där jag satt och tittade på folk, drack en öl och njöt av musiken...

En del kändisar var med på färden.
Jennie hittade Nicklas Wahlgren, vars bild jag fick skickad till mig och frågesporten hölls av min tonårsidol Richard Herrey.
De andra tog selfies med honom, själv hade jag ingen tanke på det utan var bara så upprymd att få se honom att tankarna försvann totalt. :-)
Men man kan inte alltid ha hjärnan helt redo :-)

Mario och Luigi fanns även de bland 80-tals ikonerna som var ombord och har var bara tvungen att ta en bild av dem. :-)

På det stora hela var kryssningen kul, trevlig och super och jag hoppas det blir fler äventyr i framtiden.

ANNONS
Av helena - Onsdag 11 okt 18:43

Varit på kurs i Kista och istället för att åka hem efter kursen så vandrade jag runt lite i Kista centrum, men allt liv och folkmängden gjorde att jag ganska fort rymde det stället. Började istället kolla om det gick någon buss mellan Kista och IKEA i Badkaret. Överraskad att det gick en buss till IKEA så började jag kolla vidare på bussar och tidtabell och innan jag riktigt hann reagera satt jag på en buss till Vällingby.
Messade min syster för att se om hon var i närheten eller på jobbet. En träff planerades och i väntan på att syrran skulle ta sig från jobbet så åkte jag vidare till min barndoms kvarter, Hässelby.
Kan ju säga att jag blev ganska vilsen direkt när jag klev ut från stationen. Letade efter för mig kända platser, men 99% var nytt...
Med tanke på att vi flyttade från platsen 1981 och jag inte gått där sedan syster sonen var nyfödd, 1990, så är det inte så förvånande att allt var främmande.
Hittade tillslut Aprikosgatan och gick längstmed "min" gamla väg. Såg husen där bästa kompisarna bott och porten där min morfar bott. Mycket fler hus än när det var mitt område och träden var högre än då.


Var det port 34 el 36 som vi bodde i? Inte heller syrran minns porten, men telefonnumret kan hon fortfarande :-)
Högst upp på våning sju var det i allafall och med utsikt mot badet.

Min lekpark där jag och Smulan lekte. Långt där uppe låg vår balkong med vardagsrummet bakom och köksfönstret bredvid...
Tyckte huset var så mycket högre... Eller så var jag lite kortare då :-)

Gick en runda genom "skogen" vid lekplatsen och som i själva verket bara är en dunge med ett par tallar... Typ ?
Men då var det stort och perfekt att leka kurragömma på.
Även avstånden var så mycket större som liten. Den lilla backen upp till "Tant Gerda" var brant som sjutton och evighetslång för den 5-åriga Helena.
En dag i minnets fotspår och en riktig sväng i barndomen.

Avslutade vid Hässelbygård och det enda jag kände igen var kyrkan, där jag gick på... "Kladdis, öppna förskolan eller kanske var det söndagsskolan... En stor sal och massa ungar, var det i allafall :-)
Det centrum jag minns är rivet och höghus växer upp på dess ställe.

Åkte tillbaka till Vällingby och fikade på Pallas m syster, innan jag irrade mig ut från Stockholm och hamnade på bussen ut till lugnet och lyan.
Borta bra men hemma bäst! ?

Tack Jessika för fikat och sällskapet!

ANNONS
Av helena - Söndag 17 sept 12:54

 13 september 2017

Är man i Krakow så hör det till att besöka koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau.
Dessa läger tillhör vår historia och fortfarande finns det levande som kan berätta om den tiden och än viktigare är att vi lyssnar och lär från historien...

 


Jag har alltid varit intresserad av historia och framförallt av det andra världskriget.
Varför vet jag inte men kanske är det för att det är en historia som ligger så nära att den fortfarande går att ”ta” på och lättare att föreställa sig den tiden.

Det jag läste i skolan om andra världskriget är både intressant och spännande men det inte förrän jag stod framför ett taggtrådsstängsel nedanför ett vakttorn som det verkligen gick in hur mycket och hur många människor som led.


 


Mycket av det som berättades under turen och som visades visste jag sedan tidigare, men ofantligt mycket fakta var ny och svår att ta in och hantera. Även om jag visste att lägren var mer utrotningsläger än arbetsläger så var det svårt att på så nära håll se människans grymhet.

Sjukt jobbigt att se bilder på de tvillingbarn som doktor Mengele forskade på och höra berättat om hans försök att skapa siamesiska tvillingar genom att rygg mot rygg sy samman tvillingbarn...
Besöket i källarplanet med celler där grymma straff utfördes, se salar där högar av döda hittades av röda armen, höra om grymma brottslingar som hade som ”jobb” att tortera sina medmänniskor och belönades för sina brott...

Det mest skrämmande med besöket på Auschwitz var inte att bli medveten om själva grymheten som nazisterna var kapabla till utan snarare tanken att de hade fantasi att ens komma på många av metoderna som de använde.
Hur sjuk är man inte om man hittar på att placera fyra människor i ett rum med måtten 90x90 cm i upp mot fem dygn och bli stående med ett lik om någon av dem avlider. Eller knuffa in upp mot 30 personer i ett litet lufttätt rum, regla dörren och sedan stå utanför och vänta på att de ska kvävas till döds vilket kunde ta upp mot 20 minuter...


 


Hur många judar, oliktänkande, homosexuella och oönskade dog under kriget?
Det är ingen som vet hur många som dog, eftersom många förblev oregistrerade och fortfarande ändras siffrorna varje år.

Många av de oräknade och oregistrerade är de som dog under transporten till lägren samt de som hamnade i fel kö vid ankomsten och sändes direkt till gaskammare...

 

En bild säger mer än 1000 ord:   



 

 

Noggrant har ägarna skrivit  sina namn på väskorna så de lätt skulle hittas efter duschen... 


BIRKENAU

   
En äkta transportvagn

 

Upp mot 8 peroner i varje "säng" där även golvet var en våning och där nyanlända fångar sov.

Avanserade högre upp gjorde man när de i övre sängarna avled...




 

Till minne av de Norska judar som slutade sina liv i Birkenau.   

Av helena - Söndag 17 sept 12:54

 13 september 2017

Är man i Krakow så hör det till att besöka koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau.
Dessa läger tillhör vår historia och fortfarande finns det levande som kan berätta om den tiden och än viktigare är att vi lyssnar och lär från historien...

 


Jag har alltid varit intresserad av historia och framförallt av det andra världskriget.
Varför vet jag inte men kanske är det för att det är en historia som ligger så nära att den fortfarande går att ”ta” på och lättare att föreställa sig den tiden.

Det jag läste i skolan om andra världskriget är både intressant och spännande men det inte förrän jag stod framför ett taggtrådsstängsel nedanför ett vakttorn som det verkligen gick in hur mycket och hur många människor som led.


 


Mycket av det som berättades under turen och som visades visste jag sedan tidigare, men ofantligt mycket fakta var ny och svår att ta in och hantera. Även om jag visste att lägren var mer utrotningsläger än arbetsläger så var det svårt att på så nära håll se människans grymhet.

Sjukt jobbigt att se bilder på de tvillingbarn som doktor Mengele forskade på och höra berättat om hans försök att skapa siamesiska tvillingar genom att rygg mot rygg sy samman tvillingbarn...
Besöket i källarplanet med celler där grymma straff utfördes, se salar där högar av döda hittades av röda armen, höra om grymma brottslingar som hade som ”jobb” att tortera sina medmänniskor och belönades för sina brott...

Det mest skrämmande med besöket på Auschwitz var inte att bli medveten om själva grymheten som nazisterna var kapabla till utan snarare tanken att de hade fantasi att ens komma på många av metoderna som de använde.
Hur sjuk är man inte om man hittar på att placera fyra människor i ett rum med måtten 90x90 cm i upp mot fem dygn och bli stående med ett lik om någon av dem avlider. Eller knuffa in upp mot 30 personer i ett litet lufttätt rum, regla dörren och sedan stå utanför och vänta på att de ska kvävas till döds vilket kunde ta upp mot 20 minuter...


 


Hur många judar, oliktänkande, homosexuella och oönskade dog under kriget?
Det är ingen som vet hur många som dog, eftersom många förblev oregistrerade och fortfarande ändras siffrorna varje år.

Många av de oräknade och oregistrerade är de som dog under transporten till lägren samt de som hamnade i fel kö vid ankomsten och sändes direkt till gaskammare...

 

En bild säger mer än 1000 ord:   



 

 

Noggrant har ägarna skrivit  sina namn på väskorna så de lätt skulle hittas efter duschen... 


BIRKENAU

   
En äkta transportvagn

 

Upp mot 8 peroner i varje "säng" där även golvet var en våning och där nyanlända fångar sov.

Avanserade högre upp gjorde man när de i övre sängarna avled...




 

Till minne av de Norska judar som slutade sina liv i Birkenau.   

Av helena - Söndag 17 sept 11:05

12 september 2017


Efter en natt då spårvagnarna nedanför fönstret höll på att driva mig till vansinne och det kändes som jag vaknat var femte minut så var jag ändå pigg när klockan ringde kl 7.


Guiderna vi bokat för alla dagarna och alla utflykter var bägge polacker men hade studerat svenska både i Polen och i Sverige och de var riktigt duktiga både på språket och som guider.

Stadsvandringen var privat så bara jag och Nanna deltog i den och kunde även bestämma vad vi ville se, men eftersom vi båda kom ner som blanka papper och i princip visste inget om staden, så fanns det mycket att se och lära.

Jag försökte hänga med i samtalet och visningarna men fastnade med kameran i något hörn och var sedan tvungen att springa i kapp de andra två. Under hela resan tog jag strax över 500 bilder, hades ständigt ont om batteri i kameran och var ständigt många steg efter resten av gruppen... alla dagarna.


 


Mycket historia och fakta pumpades in under dessa dagar och stundtals gick det runt i skallen och tillbaka på hotellet försökte vi sammanfatta all fakta och upplevelser.
I Krakow finns 120 (oj!!) katolska kyrkor och 95% av befolkningen är katoliker även om bara ca 50% numera besöker kyrkan varje söndag så är de mer kristna än svenskarna, det är helt klart.

Vi hann aldrig gå in i någon av kyrkorna som enligt guiden skulle vara fantastiska och värda att besöka, men vi såg massor av dess fasader på vår färd genom gamla stan.
Ett besök på stora torget och tyghallarna var självklara besök. Mariakyrkan och dess trumpetare i tornet som spelar varje heltimme, dygnet runt. Vi fick förklaringen till vissa vanligt förekommande namn på gator och torg och fick även veta varför gamla stan är omringad av en grön park.
Jag hade gärna gjort ett besök på Schindlers fabrik och även en tur i det judenghetto som förekommer i filmen. Men bägge de platserna låg för långt utanför stadskärnan för att vi skulle hinna med det under de timmar som vi hyrt guiden. I stället blev det ett besök på den bakgård vars trappa är känd från filmen och en snabb sväng in i Judenkvarteret som en gång i tiden varit en egen stadsdel, innan städerna växte och smälte samman till en stad.

Även ett besök upp till Wawel, det kungliga slottet och Krakows domkyrka var ett måste.

Jag fick inget riktigt grepp om hur gammalt Krakow verkligen är, men att det varit bebott sedan låååångt innan medeltiden är helt klart och överallt finns historia.


   

Två av de enorma och vackra kyrkorna,

vid stora torget 

En bit av "Tyghallarna".

Massa små boxar med prylar som 

lockar turister...


 
 

Iden gröna parken runt Krakow hålls utställningar 

under sommrarna.


Parken har ersatt den mur som omgav Krakow under medeltiden

och nu återstår bara en liten bit av muten och två vakttorn.

I de judiska kvarteren finns massa 

mysiga cafér och minnesmärken.

   
  
  
  

Uppe vid Wawel, det kungliga slottet  som reser sig över sig över Krakow, finns både slottet och domkyrkan.
I domkyrkan ligger tidigare regenter begravda, bla Sigismund III Vasa.


     
  

Utsmycknigarna på fasaderna är fantastiska på byggnaderna i hela staden. Vart man än tittar så är det något som sticker ut och syns...
        

Det starkaste och mest gripande under stadsvandringen var detta minne i utkanten av den judiska delen...
 
Innan kriget fanns 65 000 judar i krakow, nu finns där 150 stycken bosatta judar...

Av helena - Fredag 15 sept 17:49

9 September
Klockan 7.30 hämtades jag vid porten och då hade jag i princip varit vaken sedan 4, oroat mig för vad jag glömt hemma och packat om i väskan flera gånger. Kattvakten var informerad om resan jag spänd som sjutton över flygningen. 


I god tid på Arlanda och vi behövde inte stressa det minsta och plötsligt var vi på väg. Nervös som sjutton och tvärsäker på att jag skulle glömt något viktigt men både biljetter och passet var med och även väskan fick plats på hyllan över sätet, trots att vikten inte stämde med vad den vägt hemma :)  
Jag var inte lika nervös över att flyga som resan till Skottland, men att lyfta är fasiken inte kul och fjärilsfladdret hade bytts ut till fladdermöss och hela magen var i obalans, men det gick över så fort vi var över molnen och ingen mark längre var synlig.

 

Mellanlandning i Tyskland och en väntan på 45 minuter, visade sig istället bli en löptur genom flygplatsen och möttes av en stängd gate... Någonstans hade det blivit en försening och de 45 minuternas väntan hade i stället blivit fem minuters försening  så där trodde jag att det skulle gå åt skogen. Men turen var med oss och det visade sig att planet vi skulle med var försenat och inte  städat i tid, så även det planet blev försenat från starten,  men jag och Nanna var i sista sekunden. Flygbussen ut till planet stängdes i samma sekund som jag klev på den...

Aningens stressigt, men vi var med och vi var även på rätt plan.
Pga den förseningen så var vi lite sena när vi landade i Krakow och att vi hade noll koll på språket och gatorna så hamnade vi lite fel och gnatade runt med både karta och gps i högsta hugg. En hjälpsam nunna visade oss riktningen när vi stod mitt på trottoaren och vred vår karta. Hon förklarade att vi skulle gå långt, väldigt långt.
Gatan visade sig heta ”Dluga” vilket tydligen betyder just ”lång” på Polska. Med andra ord så bodde vi på ”Långa gatan”, bara 10 minuter från gamla stan i Krakow.


Förväntningar eller kanske fördomarna gjorde att vi trodde vi skulle mötas av söndriga hus, trasiga fasader och ett land fortfarande fast i Östeuropas standard med förfall och risiga omgivningar.

Men tvärtom så var mycket renoverat och guiden vi anlitat förklarade att sedan inträdet i EU så mådde Polen bättre och många fastighetsägare hade numera råd att renovera husen.

Vi  trodde vi skulle möta en stad i detta skick!   (Klicka för större bild)

                                 


Hotellet jag hittat och bokat  hette ”Yarden aparthotel” och var inget speciellt från framsidan sett. 

Insidan bestod av massor av fina trätrappor, trevlig personal och en gård som måste vara fantastisk att njuta i under vackra dagar, Dessa dagar infann sig tyvärr inte medan vi var där utan vi fick nöja oss med att sitta inne och titta ut på gården. Rummet var ljust, och hemtrevligt med två supersköna sängar och stora vägen direkt utanför fönstret. Bristen på AC gjorde att fönstret var öppet hela dygnet och med spårvagnens tutande, gnisslande och plingande var första natten väldigt jobbig.

Men ett otroligt bra hotell och frukosten var toppen. Färska frukter, 5-6 olika sorters mjukt bröd, Yoghurt, fil, kaffe, flera olika tea och massa olika pålägg och olika juicer. Det var en rejäl frukost och vi blev både glatt överraskade och rejält mätta.

   Framsidan och vägen med spårvagnarna,
fin fasad och mysig insida. 
  Trappor i massor  

     
Vårt lilla rum med nummer 107.

   
  

   
Jag hittade fönstret ganska snabbt efter vår ankomst 

och älskar den breda fönsterbrädan.

 
  
  

När vi skrivit in oss och börjat komma i ordning gick vi på utflykt. Målet var middag och något att mysa med på rummet på kvällen. Vi hittade en pizzeria på ena hörnet av kvarteret. Pastan var bland den godaste jag ätit på restaurang, supergott och till den blev det resans första öl.
På vägen tillbaka hittade vi en liten matbutik och även ett stort utbud av öl, cider och andra drycker som vi inte sett i Sverige. Resten av kvällen låg vi i varsin säng, smuttade på spännande nyheter och stirrade på tv. Allt som sändes är dubbat och att höra Gibbs i NCIS prata polska var kul och även totalt obegripligt, så det blev en kanal som sände 80-tals musik, 24 timmar om dygnet. Underligt nog kunde både jag och Nanna både texterna och de som sjöng...
Sååå gamla är vi väll ändå inte!?



                  





Av helena - Fredag 15 sept 10:34

En semestervecka på G och den skulle tillbringas i Polen med Nanna.
Närmare bestämt tre nätter i Krakow. 

En stad jag absolut inte var så haj på, jag visste i princip att den låg i Polen, men mer var det inte och inte heller Nanna hade så stor koll på den.
Men efter att i våras ha läst en artikel i en tidning om Krakow, så kändes det som denna resa skulle kunna passa både min ekonomi, mitt intresse för historia, kultur och även nyfikenhet. Nanna hakade glatt på och medan jag kollade hotell och flygbiljetter så tog Nanna hand om sevärdheterna. Vi fick bägge tips om att besöka Saltgruvorna, så det var ett ”måste” på vår resa. Att strosa runt på egen hand är kul, men i en främmande stad där man har absolut noll koll, så skulle nog en guide kunna vara till stor hjälp, så en guidad tur i stan var också något som stod på önskelistan och jag kände att ett besök i Krakow utan att ha varit i Auschwitz skulle vara något av ett misstag.

Auschwitz är något som hör till vår nutidshistoria, ett bevis på människans grymhet och ett område som alla borde besöka. Så även om det inte är ett kul resemål, så kände jag att jag var tvungen att resa dit om inte annat för att kunna förstå vår historia...


Under närmare 2 ½ månade bokade vi guider, kollade upp staden och försökte lära oss mer.

Intressant, lärorikt och för mig en aningens nervöst. Jag har varit utomlands två gånger.

Första gången var Skottland för två år sedan och då gick allt genom en resebyrå. Denna gång tänkte vi spara lite pengar och fixa allt på egen hand. Jag som knappt bott på hotell, skulle boka det helt själv och jag var så orolig att göra fel, boka värsta kråkslottet eller ett hotell som på plats skulle visa sig inte existera överhuvudtaget. Mycket kan gå fel när man har livlig fantasi :)

Kollade olika hotell, kollade flyg och efter ett par svettiga dagar så skickade jag besluten till Nanna och plötsligt var allt bokat och klart.
Hotell fanns med enkelsängar, hotellfrukost och Wi-Fi. Flygbiljetter var bokade med en 45 minuters mellanlandning i Tyskland (för att spara några tusenlappar) och även avbokningsskydd. Enda missen var att vi fick ståplatser i planet då jag inte bokat stolar, men även det löste sig och vi fick varsin sittplats.
Mina nerver lugnade ner sig och jag började se fram mot en semester även om jag tyckte att allt gått för lätt, för bra och på tok för smidigt...

På torsdagen och bara en dag innan min semestervecka skulle starta så informerade min chef om att min semester inte var godkänd, eftersom jag fyllt i semesteransökan på fel sätt och ingen ens hade sett min semesteransökan. Jag var i paniktillstånd eftersom jag kontrollerat flera gånger att jag skulle få semester och att det fanns vikarier.
Jag blev ombedd att skicka in en ny ansökan...
Med hjärtat i halsen och paniken i varje cell så var oron stor att bli nekad en semester som sedan länge varit bokad, planerad och betald. Men det löste sig och vid 7.30 den 11/9 hämtades jag vid porten av Nanna och dotter.


Min semester kunde starta!!  


 

Av helena - Söndag 10 sept 15:48

Nu är det inte långt kvar innan semestern startar och jag rymmer från stan. Packar mina prylar i en väska och försvinner för en stund.
Nu ska jag släppa alla tankar på jobb, problem och annat skit och bara njuta av att vara borta från allt.
Vara onårbar ett par dagar och bara vara.

Jag behöver kanske denna resa mer än jag trodde, när jag började planera.
Behovet av att komma bort, släppa taget och bara njuta av nuet är kanske större än jag trodde.

I över ett år har jag levt i en värld som bestått av gråa nyanser. Från mörkt grått utan hopp till ljusare grått men ändå livlöst, tråkigt och sorgligt.
Månader har passerat och som på något sätt inte angått mig, där jag stått vid sidan om och sett pjäsen från kulisserna men inte varit med på scenen.
Jag har rykt på axlarna och inte orkat bry mig om vad som händer runt mig.p
Inte velat eller orkat engagera mig i något och i princip bara levt som statist i min egen pjäs.
Jag har fortfarande smärtor från armbrottet och är aldrig helt fri från värk.
Jag går upp varje morgon och jobbar för det är enda alternativet som finns. Trots daglig dos smärtstillande i kroppen så jobbar jag. Kan vila göra den bättre? Ingen aning, eftersom jag är högerhänt så kan jag inte sluta att använda den och bara låta den vila orörlig. Mitt jobb är dessutom inte så stressigt att jag inte kan sätta mig och vila om det blir för mycket. Jag tror såldes inte att handen varken blir bättre eller sämre av att jobba. Min ekonomi skulle dessutom bli lidande av att bara gå hemma och filosofera. Värken gör dock att orken tryter och humöret rasar. Efter jobbet är jag osocial som sjutton och allt som kräver annat än vila efter jobbet kräver extra energi.
Ibland fixar jag en fika på stan eller träffa vänner, biter ihop och försöker vara trevlig, ha kul och ignorera ett sökande psyke och en värkande hand. Men för det mesta blir det lyan efter jobbet, ligga och stirra i taket och klia katten bakom örat.

Psykiskt är jag bättre än på länge. De antidepressiva jag tar nu verkar fungera och långsamt har min gråa värld börjat få lite färgfläckar som bryter igenom.
Jag har börjat se framåt och börjar planera, men fortfarande griper ångesten in när jag minst anar. Funderingar på vänner, "måsten" vänskap, ensamhet och tillit snurrar genom skallen. Kunde jag gjort annorlunda, gjorde jag fel och fattade jag rätt beslut?
Vad hade hänt och hur hade jag mått om jag inte brutit upp utan fortsatt?

Nu väntar ett par dagar på en annan plats, jag ser fram mot resan så otroligt mycket och nu kan jag nästan räkna ner timmarna.
Jag behöver en paus från min vardag, en paus från alla "måsten" och en chans att lägga det dåliga samvetet åt sidan och bara njuta.

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se