Det finns bra reklam som man minns efter evigheter, dålig reklam som man glömmer bort i samma sekund som den visats och reklam som jag bara stör mig på eller blir skitförbannad över att ha stött på.

Av någon underlig anledning som jag tyvärr inte vet svaret på så får jag en gång i veckan reklam från ”Mammas maträtter” hemskickad till min mailadress.

Jag kan erkänna att jag aldrig öppnat dessa reklamer utan skickat de vidare direkt till sopnedkastet.

För tre veckor sedan började jag fundera över om det verkligen handlade om mat när jag fick detta från ”Mammasmaträtter”:

 

"Provsetet med trosorna skickas till dig"

‏ Kära Helena

Berätta för oss var provsetet med trosorna önskas skickat till, så kommer de med posten. 

Även om det även skickades med ett recept på Chilisoppa så undrar jag lite vad trosor har med maträtter att göra. Förra veckan dök detta upp med mailen, även här var avsändaren Mammas maträtter:  

"Du vinner möjligtvis 5000 spänn‏"

Kära Helena  Du vinner möjligtvis 5000 spänn trots att det är finanskris.

Det tar endast ett ögonblick att besvara de korta frågorna och få reda på det.

Även här var det ett litet recept medskickat, vilket är helt okej med tanke på att det handlar om utskick ifrån ”Mammas maträtter” :)    

I dag när jag kom hem så hade jag fått ytterligare ett mail från ”Mammas maträtter” och denna gång är det inte ens kul längre!

Visst folk reagerar direkt vilket gör att det på sätt och vis är bra reklam, men att öppna mailboxen och mötas av denna rubrik, då är det inte längre min typ av humor!

 

”Gå ner i vikt Helena"  

Hejsan Helena

Gå ner i vikt med en ny bantningsprodukt som verkligen fungerar.

Just nu får du provpaketet för 30 dagars användande samt en smart fitnessdator och ett måttband, så att du kan följa din viktminskning.
Klicka här och få provpaketet. Kombinera viktkuren med nyttig kost och uppnå en varaktig viktminskning ännu snabbare.

Ett recept på fettsnål Sparrissoppa medföljde, som även verkar ganska gott, men jag har förlorat matlusten. 

Att jag möter "Gå ner i vikt Helena" i min mailbox, då är det inte längre humor i mina ögon, utan handlar snarare om kränkning. 

Uteslut mitt namn och det är en okej reklam, eftersom den då inte riktar sig till någon speciell utan är just bara ett reklam utrop.

Men att skriva mitt namn gör att det blir mer privat och känns som om det är mer riktat till mig som person.  

Att de inte har en aning om vem jag är, det vet jag, men att de tar med mitt namn i reklamutskicket är ett sätt för dem att skapa förtroende på samma sätt som föräljare som ringer och frågar efter en viss person i hushållet.

De vill visa att de tänker just på mig och att deras produkt bara är för just mig.

Jag är speciell i deras ögon...  kyss mig i häcken, kan jag bara tillägga!!!

"Gå ner i vikt Helena" är för mig ett ordentligt feltramp i klaveret som någon osmart person har gjort och vars ord är lika humoristiska som vilken annan förolämpning som hellst.

Det skulle vara som att skicka ut följande reklam:   

"Värm dig i en äkta päls Boel"  Mottagare Boel, vegan...

" Ta en dusch, Perkku" Mottagare Perkku, bostadslös...  

Jag är överviktig, jag vet om att jag är överviktig, jag vet om att jag borde gå ner mer i vikt.

Men att få ett reklam till min mail där det inte bara är ett förslag utan mer som en personlig kontakt, adresserad direkt till mig, med mitt namn i reklamen är bara...  

Jag känner mig sårad, förbannad och förolämpad!  

Vill bara tacka "Mammas maträtter", för denna tid, ni har just förlorat en blivande kund! 

Har som alla kanske vet målat påskägg under de senaste veckorna, ägg som jag testat att måla olika saker på och eftersom Jill gav en beställning på en apa, en älg och en PORSCHE ! så har jag för första gången i mitt liv målat dessa saker på den inte alldeles plana ytan av ett ägg.

En erfarenhet rikare, med andra ord. 

 

Så med tre ägg kvar kom jag på den brillianta idén att ge mina syskonbarn ett varsitt ägg, och eftersom Lilltjejen fyller år och alla barnen är på samma plats samtidigt, så passar det bra att ha äggen klara till dess. Elias och Joels ägg är (i min skalle) klara så det var bara Josefins ägg kvar att hitta på motiv att måla.  Det ena ledde till det andra och så här gick mina tankar ganska exakt : 

 

Josefin – flicka -  dockor - Barbie- rosa- glitter- paljetter… PALJETTER!!!!  (”Pling” sa det och den lilla lampan över skallen började lysa!)

Ja!  jag målar ägget rosa och klistrar på paljetter!!!!  

 

Ut på jakt efter paljetter och eftersom Ö&B har allt så hittade jag dessa paljetter just i det varuhuset och glatt satte jag igång.  Hela jag är full av lim och glittrar av vilsekomna paljetter.

Jag har en känsla av att Helena tagit sig vatten över huvudet, denna gång.

Resultatet kommer så småningom att dyka upp i galleriet på hemsidan, så ha tålamod.

 

När jag började med den högre dosen av Concerta, blev jag ombedd av min läkare att håla koll på biverkningar och andra underligheter.

En av de positiva egenskaperna jag funnit ut är att jag är lugnare med piller i kroppen än utan piller. Min hjärna går inte längre på högvarv, jag kan koncentrera mig på ett annat sätt än jag kunde tidigare och jag är mer öppen som person.  De som känner mig vet att jag aldrig varit mycket för att prata, utan sitter helst som en liten spanande uggla i ett hörn och håller utkik, men vill liksom inte bli inblandad i det som händer och sker runt omkring mig.  Har inte varit den som tagit för mig och inte förrän jag känner att jag litar på personerna i min närhet kan jag släppa hjärnan loss och komma med underliga kommentarer, skämt och annat.

Har nu märkt att Concertan gör att jag pratar mer än tidigare men att kontakten mellan hjärnan och käften har blivit väldigt lång. Istället för att tänka tanken och låta munnen prata har det nu förändrats till att käften snackar och hjärnan försöker hinna med. I går tog det närmare ½ timme innan hjärnan registrerade på vad jag sagt, och då var det omöjligt att ta tillbaka orden som jag absolut inte skulle ha nämnt. Jag måste nu lära mig att hantera denna biverkning, för jag kan helt enkelt inte gå runt och prata om saker som jag inte bör prata med främlingar om.

Jag hade full koll på vad det var för dag och ännu större koll blev det när min bror ringde och påminde mig om att jag skulle gratta pappa som fyller 71 år i dag.

När mamma dök upp så kunde jag inte undvika min kalender som sitter på ytterdörren i noshöjd och DÅ började min förvirring. För enligt min hjärna så var det onsdag, men eftersom pappa fyller år den 26:e så betydde det att det i själva verket var torsdag och eftersom jag har kyrkan varannan torsdag så skulle jag i själva verket vara påväg till kyrkan just nu... Och eftersom det plötsligt var torsdag, eftesom pappa fyller år och dessutom tackar för att jag mindes hans födelsedag, så vat jag inte en dag före som jag trott... 

Min förvirring var total tills mamma förklarade att hon lurat stackars bror att ringa pappa eftersom mamma vaknade med tanken att det var torsdag...

Nu är tiden åter rätt och dagens datum stämmer med verkligheten igen. Jag har ytterligare ett par timmar på mig att måla de påskägg som ska vara klara och färdiglackade tills den 26/3 klockan 19.00 (pip)    

Klockan är långt efter 20 .00, men nu ligger mitt andra inlägg uppe på hemsidan. 

 http://maxe.zoomin.se  

Kän dig fri att läsa´:)

Hur stor är sannolikheten att jag ska känna två personer med  samma namn??

Den ena har dock en liten apostrof i efternamnet, men i allfall.  

Min förvirring var stor när jag fick en ny vän på facebook och denna vän skrev ett litet meddelande som hon undertecknade med för och efternamn.

 "Nu har det slagit slint för Karin som låter döttra vara med på FB!", var det första jag tänkte när jag såg namnet, men det hade hon alltså inte  gjort utan bara döpt dottern till ett för vanligt namn  :) 

 

Dagen har varit lugn och normal. Vintern har kommit igen och jag, som älskar snö och vilda vindar börjar tröttna.

 

Träffade Ebba över en fika och lite skitsnack. Det var supertrevligt och det vill jag göra om igen snart.
Har saknat kontakten med lärarna och andra på VFHS.

 

Ska göra något kul! Istället för att lägga upp samma blogg innehåll på ”Zoomin” så ska jag lägga upp en som handlar om något helt annat.  Den som är nyfiken kan hoppa dit, men inte förrän efter 20- snåret i kväll, då det kommer att ta ett tag att skriva.  

 http://maxe.zoomin.se

Dagen blev över förväntan och trots att mina nerver var på väg att överge mig vid ett par tillfällen så är jag så glad att jag åkte med ner till Stockholm.

Skrattade så tårarna sprutade på vägen ner vilket fick oron att försvinna för ett tag. Vi kom in på ämnet beroende och då speciellt spelberoende vilket både jag och T kan räkna oss som. Jag älskar pokermaskinerna på finlandsfärjan vilket även T visade sig göra, men för henne är det inte pokern som lockar utan ett grodspel…

Där man tydligen inte bara kan vinna pengar utan även uppleva att de gröna grodorna dansar och att det just är dansandet som lockade T. Jag skrattade som en galning när hennes beskrivande sätt av de dansande grodorna verkligen fick bilderna i min hjärna att bli så levande. Jag har själv inte sett det spelet, men nästa gång jag åker måste jag leta reda på det, bara för att se om det verkligen är så beroendeframkallande som hon säger!  J  

 

Ju närmare Söderhallarna vi kom desto nervösare blev jag. Ett nytt ställe med en massa främlingar där det enda gemensamma jag delade med dem var att vi var ”kapitel 1:or” och snackat på forumet. Planen hade varit att vara på plats en stund innan klockan slog för att göra oss hemma stadda och hälsa de andra välkomna, vilket sprack direkt när det hunnit dyka upp en massa kottar.   Med hjälp av deltagarlistan som supertrevliga Bengt, skrivit ut åt mig, så var det lätt att hålla koll på vem som var vem, även om fotografierna på listan inte helt stämde med verkligheten, så var den ett kanonbra hjälpmedel. Tack Bengt!!

Jag hamnade som vanligt längst ner i ett hörn och trivdes med att inte vara i fokus. Pratade när jag fick frågor, men höll mig annars tyst och nöjde mig med att lyssna, intressant det också. Alla var super trevliga och timmarna flög fram under öl/ vin drickanden och trevligt tjatter. Själv höll jag mig till Coca-cola och sedan ett par glas vatten. Ola Lauritzson som var med att starta upp Kapitel 1, hann vara med ett tag innan han skulle iväg på en fest och även Mattias Boström från ”Piratförlaget” tittade in, vilket var supertrevligt. Bengt sprang runt med en kamera i högsta hugg och plötsligt utan att jag hade en aning om hur, hade jag kameran i mina händer och en order om att knäppa kort på Christoffer som satt bredvid mig.  Det blev en bild på honom, men troligen så höll jag på att knocka honom genom att komma lite för nära, är inte van med en ”riktig” kamera som sticker ut närmare 30 cm framför näsan på mig. Men han överlevde.  Sittandes i ett hörn tyckte Tess och Malin att jag såg ensam  och  utanför, så de gjorde mig sällskap. Tre tjejer med den likheten att  vi alla är blyga, ogillar mycket folk, ogillar uppmärksamhet och inte vet vad vi ska säga, gjorde att det blev... tyst. Bengt slog sig ner vid bordet och tystnaden försvann och när även Dominic dök upp blev det ännu trevligare.

Från att ha varit en grupp som upptog fyra bord, så minskade antalet deltagare och mot slutet trängde vi oss samman runt två bord. Tex startade en gemensam dikt, genom att skriva en mening på ett papper, som sedan skickades vidare till nästa person som skrev en mening osv. Dikten blev ganska lång och i mina ögon totalt obegriplig, men den handlade om grönsaker (?!) . Mitt bord ville inte vara sämre så vi hoppade på utmaningen och kastade ihop en dikt som på något underligt sätt faktiskt blev ganska begriplig och sättet som Bengt läste den på gjorde den även ganska vacker… Hmmm. Plötsligt plockade Bengt upp ett munspel och började spela. Hans plan hade nog varit att starta en allsång, men vi var fortfarande lite för nyktra och lite för mycket svenskar, så det var ganska tyst med bara lite smått klappa takten.  Utan att veta vart timmarna tagit vägen hade det gått fem timmar och det blev dags att hoppa på den lilla blå bussen för hemresa. Direkt på bussen började vi fnittra och skratta. T:s maskara rann efter skrattårarna och själv hade jag magknip. Vi störde nog hela bussen genom att fnittra, men kul hade vi. Det började med att T, skulle ha kört hem mig om det inte berott på platsbrist i bilen och bara bagaget varit ledigt. Självklart var jag tvungen att berätta om bilresan till Elmsta med Anneka och Stefan då jag tvingades sitta i bagaget, bakom hundgaller.  Det ena ledde till det andra och minnen ploppade upp från bådas hjärnor och bilderna hon målade upp, fick mina magmuskler att krampa.

 

Dagen var kanon på alla sätt, stämningen hög och jag ser fram mot nästa gång det blir en träff där jag förhoppningsvis har mer mod att jag även kan prata med fler än jag gjorde i dag.     

Ett par bilder tog jag (glömde bort att kameran var med), men de hamnar på min hemsida.

Snart är det dags!  okej jag vet att det är ett par timmar kvar... Ganska många sör att vara ärlig, men nervositeten har nu börjat komma. I morgon bär det av ner till huvudstaden för en träff med andra kapitel 1:or. Det dka bli kul, spännande och ganska nervigt, men det går nog bra.

Även om klockan inte ens är 22 så är jag aptrött. En koll på vad som händer i bassisten Duff McKagans liv, denna vecka och sedan blir det nog sängen.