TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin Blogg 24, 2016

Av helena - 23 december 2016 23:34

Vart har dagarna och tiden tagit vägen?!
December har gått fort i år och i morgon är inte bara julafton utan även sista dagen för utmaningen.
Att jag inte fixat att blogga varje dag beror på min arm, men den blir starkare för varje dag och bu behövs inte ens smärtstillande längre.
Jag lever m tron att jag är ett par steg närmare arbetet :-)

i morgon är det julafton och den firas nere i Hässelby hos syster, som det gjorts de senaste åren. För mig är det skönt att slippa fara runt till olika ställen varje år, utan vet vad som väntar innanför dörrarna och vilka som är där.

I väntan på jultomten slappar jag i soffan m hemgjord fudge, julmust, "Murdock" på tv och en varm skinkskiva på julknäcket.
Årets få (men stora) paket är inslagna, katten har jagat sin svans genom en hög m silkespapper och snarkar nu förnöjt i sin koja.




Jag är sjukskriven och försöker att inte visa paniken jag känner inför nästa månads ekonomi och räkningar.
Jag vill unna mig saker, köper nog aningens onödigheter men försöker att inte ta saker på avbetalning.
Jag vet att jag har det knapert och de flesta vet att jag stundtals måste vända på varje krona.
Restauranger är inget jag är van vid och bara en av dess rätter kostar i genomsnitt lika mycket som närmare 10 av mina matlådor i frysen och det känns bättre att lägga de pengarna på mycket mat, än bara en måltid.
När man själv lever på den ekonomiska gränsen och en bussbiljett ner till Stockholm är mer pengar än man egentligen har, då är livet tråkigt. Tankarna på röda lappar, blodpudding och nudlar i januari skakar man av sig och man vet att man överlever på något sätt, även om det är svårt.
Man vill bidra med det man kan till julbordet och inte känna sig som en snyltare som lever på andras välvilja. Jag gör inte mycket bara lite julgodis och om jag kunde skulle jag vilja bidra med mera. Men jag gör mitt bästa.
Att höra otacksamheten från kollegor som fick presentkort på Akademibokhandeln av företaget i julklapp. En del klagade på att det bara att 85 kronor på kortet men många klagade på att det var en bokhandel som presentkortet gäller på. Varför inte bara vara glad att vi blev ihågkommen av företaget och att de uppmuntrar läsning.
Men det måste klagas och ofta känns det som det klagas bara för klagandets skull. Den som har mycket, lever i överflöd och unnar sig det bästa av det mesta har underligt nog mest att klaga över, speciellt om det har m pengar att göra.
Den kan lägga tusenlappar på en, två och många pälsar som enbart hänger i en garderob hemma, köpa humer som vardagsmat och ha flera stora serviser ståendes oanvända i ett skåp, bara för att det kan vara bra att ha, men den klagar ständigt på hur dyrt allt är, hur dålig pensionen är och att den måste dra in på massor nästa år och inte kan vara lika frikostig m presenter och gåvor som den varit. Att vara fattig är en sak, att vara snål är en annan sak och att ständigt tjata om pengar inför en som verkligen har det sämre ställt är bara jobbigt och extremt pinsamt!

I morgon väntar julbord m släkten och alla har bidragit med så mycket man kunnat /velat för att göra ett trevligt bord.
En del bidrar med mycket, andra bidrar med lite, några kommer bara i eget sällskap och några...

ANNONS
Av helena - 21 december 2016 23:32

Sitter på bussen hem efter ett par timmar med julstämning på hög nivå.
På något sett så är det inte riktigt jul för mig innan julkonserten är "avklarad" och efter fem år med "En stilla jul" så börjar det kännas som en tradition. Extra kul är att jag även lyckats få med min syster de senaste tre åren :-)

I år blev det inget köande och frysande utanför kyrka utan istället blev det en mer "intim" spelning på "Vasateatern". Mäktiga julsånger, humor och personlighet, Viktor Rydberg, magiskt gitarrspel och en fantastisk värme.
Nu får julen gärna komma!!

Börjar vänja mig vid att i det närmaste sitta på scenen, men i dag var det lite hög scen för mig på första raden och det kan nog vara risk för nackspärr i morgon.
Men då håller jag mig i allafall lugn, för applåderandet var ganska kännbart i armen.

Lamporna över scenen får alla på scen att likna spöken...

ANNONS
Av helena - 20 december 2016 00:08

Fick trots min tvekan om ork och styrka, så blev det tre olika Fudge till jul och en totalt misslyckad fudge men som jag nog kan vira in i papper och istället kalla det kola. Smaken blev i allafall super på den.
Även julbiscotti blev i år mindre smulig än tidigare år, men tänkte inte på att allt skulle knådas till en smidig deg och att baka m en hand m smärta och som har vissa riktiga smärtpunkter. Hade jag varit ensam hade nog tårarna runnit fritt och Svordomarna ekat i lyan. Istället bet jag ihop och blev än mer osocial. I morgon ska ytterligare ett godis göras, men sen räcker det.

Av helena - 17 december 2016 21:29

I år liksom alla år så har min familj större ansvar för julbordet än vad jag har. Alla har sina specialare att ta med och troligen kommer min minstebror att hamna som bestämmande chef i köket, van vid många kokande kastruller som han är :-)
Med en hand som varit i bättre skick och en ekonomi som sett bättre dagar så har jag blivit ombedd att göra något julgodis till godisbordet. Så i dag har jag kollat godisrecept och funderat på vad jag kan göra utan att överanstränga handen helt. Att göra knäck och ischoklad där små formar ska träffas m kladdig smet, känns inte som något passande för mitt tålamod eller halvtrasigahand.
Funderar på "Fudge" i olika smaker...
Tradition är att ge lillebror en ätbar julklapp i form av Saffransskorpor och det uppskattas lika mycket varje år, i år kommer även maken så jag försöker även hitta något godis m lakrits att slå in.
Men i övrigt så uteblir klapparna från mig.

I dag har jag gjort något som jag behövt göra sedan jag fick armen i paket nämligen ... Städat :-)

Att sitta och se dammet växa har funkat okej, eftersom jag inte haft något större val. Men nu är gipset borta, musklerna ska tränas upp och det började bli dags att städa upp i röran. Målet jag satte i morse var att få upp alla kartonger till vinden, dammsuga lyan, rensa köket och även en ordentlig städning av badrummet. Jag har hunnit allt jag planerade, har ont som sjutton men är jäkligt stolt. :-)

Nu förtjänar jag verkligen en Chokladkaka och fötterna på bordet.

Av helena - 15 december 2016 18:55

I dag var det återbesök på sjukan. Både ville ha gipset kvar och aldrig mer se det.
Det blev kvarlämnat på sjukhuset och jag fick istället en bild på brottet, före och efter operationen.
Blev även sjukskriven ytterligare en månad och på tisdag ska jag börja min rehab, men redan nu har jag fått träningar jag ska göra för att stärka muskler och leder.
Kan säga att oron att jag ska slå i något med halvhelhand är enorm och jag är skräckslagen att höra någon bendel krascha igen.

Knatade hemåt på isig mark, med handen lyft och stödjande framför mig. Lindad m stödjande bandage så är den lite mer skyddad än den skulle vara "naken".

På Rodenkyrkan har de en gång i månaden "Afternon tea". Viste inte om det och har således aldrig varit där, jag har bara gått förbi den kyrkan knappt ens medveten om att det varit en kyrka där.
Häromveckan blev jag inbjuden att vara med och varför inte. Lussefirande m förskolan som sjöng istället för te och småkakor bjöds jag på. Köpte även tre lotter och hoppades på en tur som...uteblev.

Helt ensam satt jag i ett hörn och studerade människor. Alla verkade känna varandra eller ha barn på samma förskola, det kramades, hälsades och pratades .
Barnen kom in och sjöng några sånger. En pepparkaksgubbe, två tärnor, massor av tomtar och ett helt gäng m lucior. En Lucia ägnade lång stund åt att snurra och titta på hur särken rörde sig i vinddraget och en annan Lucia använde ljuset hon höll i som mikron när hon sjöng. Härligt med de små! Det var underhållande och det enda Lucia som jag sett i år.

Fick sällskap vid mitt bord av ett väldigt trevligt äldre par som hade större tur än jag i lotteriet. De knep både första och andra pris. En enorm fruktkorg samt en "Merci" chokladask. De tyckte så synd om mig som dels satt m ett nummer ifrån fruktkorgen och dessutom knatade runt m bruten arm, så jag fick chokladasken av mannen. Otroligt tacksam!
Tack så väldigt mycket!!!

Jag behövde den stunden inne i en kyrka. Bara sitta ner, utan att göra något och bara stänga av hjärnan.
Jag tror jag behöver fler stunder av rensning av hjärnan.

Av helena - 13 december 2016 00:58

Trött, less, irriterad och smärta.
På torsdag kommer jag förhoppningsvis att bli av m gipset och jag kommer inte att sakna det... Men även sakna det enormt.
Det har varit ett par veckor med en så gott som ständig smärta och även ett viss mått av uttråkan.
Att inte kunna göra något utan att allt värker är jobbigt och att allt man vill göra hindras av ett gips är även det as jobbigt. Att hålla i en penna med vanlig handfattning är omöjligt och min nuvarande skrivstil är så olik min vanliga att jag inte ens vågar skriva för eget privat bruk av oro att inte se vad jag skrivit.
Även att äta i annans närvaro än katten är jobbig. Att hålla bestick i höger är så gott som omöjligt. Styrka finns inte att skära m kniv och ingen gaffel jag äger har tillräckligt långt skaft för att nå munnen, då gipset sitter i vägen för rörelser.
Att äta m vänster känns fortfarande inte normalt men jag börjar få mer kontroll på vänstern och har även fått beröm för att jag är så bra på att använda och äta med min vänsterhand och det har kanske varit nyttiga veckor för mig.

Från att inte velat/orkat diska till att inte kunnat diska. Jag har under några veckor sluppit det dåliga samvetet att inte ha städat innan jag får sällskap och jag kan erkänna att jag lever i en ostädat röra.
Även om jag faktiskt kan städa eller i allafall plocka lite här och där i röran så är det vissa rörelser som jag undviker av hänsyn till min handled och även av ren lathet struntat i att göra.

Det gör ont, vissa rörelser gör vidrigt ont och vissa kontaktytor är mer smärtsamma än allt annat jag känt.

Min handled är av och till viss del splittrad och krossad.
Det är meningen att det ska göra ont och att jag har ett stort gips att visa upp är någon typ av synligt bevis för att jag har rätt att ha ont.
Det är okej att vara lat, att slippa göra vissa saker och en synlig anledning till att må skit och faktiskt få säga det utan att någon försöker "motbevisa" det.

Varför är det mer okej att säga: "Min arm är av och jag har ont som satan ". Än det är att säga: "Min själ är trasig, jag har ont och jag kan inte läka den"?
Många är de som genom åren sagt att jag ska rycka upp mig och försöka se det positiva i livet, men ingen har de senaste veckorna bett mig att sluta ha värk och skärpa mig.
Ändå är smärtan densamma med skillnad att den ena är synlig, existerad och bevisad med ett gips.
Den andra smärtans existens finns bara bevisad genom mina ord...
Jag kan hålla upp armen, peka på gipset och inga ord behövs för smärtans existens.
Men hur beskriver man en trasig själ och förklarar hur ont man har på insidan när inget fysiskt bevis finns för att smärtan är verklig?
Snart ska gipset av och verkligheten är nära. Jag kommer försöka (troligen mest omedvetet) att gå tillbaka till vanliga livet. Kommer ta förgivet att styrkan finns i handen och kommer tappa massor av saker innan jag tränat upp musklerna igen. Jag kommer inte längre ha ett gips som markerar att jag har ont, att det är okej att vara nere, gråta av smärta, dra mig undan allt/alla, käka smärtstillande som om det är godis och skita i allt.
Snart kommer verkligheten och allt ska återgå till det normala och som det såg ut innan gipset. Jag ska tillbaka till jobbet, jag ska arbetsträna, le, vara social och vara...hel.

Det synliga beviset på min trasiga kropp försvinner på torsdag och därefter ska jag vara, om inte hel så i allafall hålla i hop utan stöd...
På torsdag kommer det inte längre att vara lika okej att vara trasig, ha sprickor och ett
Smärtsamt leende.
På torsdag försvinner gipset och den 21/12 är jag friskförklarad...
Men jag tror inte att min själ håller med om det.


Av helena - 11 december 2016 23:00

Det som i går var lite blaskigt skit som föll från himlen övergick till riktiga flingor Under natten och när jag vaknade var världen åter igen vit.

Ingen mörkret föll vandrade jag genom stan på oplogade trottoarer och bara njöt.
Lagom kallt, runt nollan och relativt orörd snö. En perfekt dag för fotografering m andra ord.

Norrtälje är en fantastiskt vacker liten stad på sommaren, med massa små idyllen att knäppa och njuta av.
Men den är inte så pjåkig på vintern heller, i allafall inte via linsen på en kamera.

Dagens bästa, bland alla bra bilder jag fick i dag är nog denna...

Av helena - 9 december 2016 20:27

Bruten handled och såååå jäkla uttråkad! Första veckan gick mest åt till sömn, smärtstillande pillerätande och funderingar på hur man knyter skorna m bara en hand.

Kan inte påstå att jag mår bra och är frisk. Men jag är tillräckligt pigg för att vara uttråkad som sjutton och försöker finna ut vad jag kan göra innan jag dör av tristess och utan att explodera i smärta.
Vissa rörelser känns mer än andra och en del rörelser skippar jag helst att göra överhuvudtaget.

Testat att skriva, men det funkar inte riktigt att hålla i en penna och även virknålen ligger fel i handen. Men man måste testa för att se vad som funkar och efter att ha varit stickfri i över ett år då lederna sa ifrån så kan jag faktiskt sticka m en trasig handled.
Kan inte påstå att det går fort, är smärtfritt eller ens blir felfritt. Men jag slipper avlida av sysslolöshet och får dessutom varmt huvud i vinter.

Klar m första mössan och överlycklig!
Den blev bättre än jag trodde och tjockare än förväntat :-)
Nu vill syrran ha en svart sammalika som min, så helgen är räddad.?

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se