TALLUGGLAN

Alla inlägg under augusti 2014

Av helena - 14 augusti 2014 07:13

Nu bär det av till Akalla och en kurs i dagarna 2 :-)
"Vård och omsorg" tror jag den hette och har nada m mitt jobb att göra, men det kan nog bli kul :-)

Av helena - 12 augusti 2014 19:07

Detta är ett LÅNGT inlägg om hur det är för mig att vara utbränd, leva med ADD och även "baksidan" med att vara "magopererad". Tre saker som bråkar om utrymmet i hjärnan och som alla kräver stort utrymme :)  

Våren 2007 pluggade jag till kock när jag brände ut mig. Stressen att prestera lika bra som alla andra (men med färre verktyg), kraven jag hade på mig själv att klara det omöjliga och även uppmuntran och kraven från omgivningen gjorde att jag tillslut inte visste namnet på de vanligaste grönsakerna, inte längre kunde mitt eget personnummer och bara vanan/rutinen gjorde att jag hittade hem till min egen bostad. Men även då vägrade jag att se att något var fel och fortsatte att låtsas må bra, fast min hjärna allt mer började brännas sönder.

Missade träffar med vänner var bara vanlig stress inför ett stundande prov, dagdrömmeri skylde jag på när jag inte hittade ut ur affären och  jag hade dessutom inte en anig om varför jag var där eller hur jag kommit dit. Tvätten glömdes i tvättstugan, viktiga möten fick bokas om,spisen glömdes stängas av, räkningar förblev obetalda och vänner blev bortglömda... Det enda jag inte missade var skolan. Jag gick dit varje morgon och jag lämnade den varje eftermiddag, jag har dock ingen aning om vad som hände under skoldagen, vilka lektionerna var eller vad mina lärare hette... Men jag hade liten frånvaro i allafall :)

Rutinerna för skoldagen satt så hårt att inget kunde bryta den vanan, hur dålig hjärnan än mådde så fanns rutinerna. 

Jag har nu efteråt hört/läst att många som "gått in i väggen" har någon diagnos som bakomliggande orsak och i samband med min sjukskrivning -07 blev jag utredd för ADD. Jag KRÄVDE att få genomgå en utredning då jag kände att något var fel. Jag var inte som andra, jag hade aldrig känt mig som andra och jag ville veta varför...
Varför gick pluggandet så lätt för alla andra medan inget stannade kvar i min hjärna. Varför hängde andra med på lektionerna medan jag bara var närvarande en kort stund innan dagdrömmarna fångade mig. Varför var de lättaste sakerna så svåra för mig och var jag verkligen lat som en lärare sa eller var det dyslexi som gjorde att jag inte kunde skriva ordentligt...  Utredningen visade att jag hade ADD och jag fick Concerta utskrivet.  
Jag hade nu inte bara en utmattning att tampas med utan även en bokstavskombination att lära känna och någonstans bland alla diagnoser och fel skulle jag försöka hitta den verkliga Helena.

ADD föddes jag troligen med, men att få ett namn på känslan att inte vara som andra, underlättade för mig och med concerta i kroppen blev livet lättare. Att se en hel film utan att springa massa ärenden under tiden, var underbart. Att hålla koncentrationen uppe under ett samtal med en vän var otroligt skönt och att kunna läsa en roman och minnas varje ord, hade aldrig hänt tidigare... Jag blev lugnare i själen och min hjärna slutade att gå på högvarv dygnet runt. Tyvärr så var biverkningarna ganska många och jag valde att sluta med concertan medan jag fortfarande hade vänner kvar :) Concertan fick mig att bli lite för ärlig och fick även käften att glappa innan hjärnan reagerade, så många grodor kom det. Dessa biverkningar tror jag även är ett av tecknen vid ADD, så kanske var det Concertan som frigjorde en del av hjärnan som under år av mobbing och utanförskap har varit gömd och tillbakahållen...  vad vet jag! Jag vet bara att jag blev en person som jag inte kände och som jag själv inte ville ha med att göra! Stora delar av den Helena finns fortfarande kvar och jag försöker behärska det. Jag pratar ofta innan jag tänker och jag kan ha väldigt isande och irroniska kommentarer som snabbt kommer ur käften utan kontroll... 


Efter år av arbete har jag har nu börjat se skillnaden mellan "utmattnings Helena" och "ADD-Helena", även om de "diagnoserna" flyter samman och hamnar i krig ganska ofta så har jag börjat acceptera att jag är som jag är 
ADDn skriker: -"full fart framåt", medan den utbrända delen muttrar:-"jag orkar inte röra mig..."

Jag försöker hitta en jämnvikt som gör att jag kan jobba och underlätta för mina arbetskamrater men att jag inte tarpå mig för mycket och själv brakar samman. Att hitta ballansen där lagom är målet, är svårt för mig.
Förr kunde jag hålla många bollar i luften, nu hittar jag inte ens bolljäkeln. Jag hade full kontroll på allt och alla, nu kan jag tappa bort mig själv utan att ens inse att jag är saknad. Jag vill fortfarande vara stor, stark och klara mig själv, men måste lära mig att jag inte kan eller orkar allt utan hjälp från omgivningen. Hjärnan skriker en sak och kroppen en annan, kriget mellan ADD och utmattning fortsätter och jag försöker att fixa fred... 
Kan nog även säga att jag stundtals undrar om jag inte även har ett par ytterligare personligheter boende i skallen då det är som att ha en egen diskussionsklubb med olika idéer hoppar runt i hjärnan.

Som om det inte är nog med att ADD och Utmattningen slåss om utrymmet i skallen, nu har även "GBP Helena" dykt upp och vill ha uppmärksamhet. "GBP Helena" med sitt ökade självförtroende visade sig för tre år sedan, efter magoperationen och livet blev åter rörigare för mig.
"- Jag VILL till Göteborg" säger GBP ivrigt
"- Jag borde nog inte åka" säger utmattningen, med svag röst

"-Biljetten dit är redan bokad" utbrister glatt den impulsive ADDn...
I och med att jag gjorde en GBP operation så ökar självförtroendet för varje kilo som vågen visar nedåt. Och för mig som aldrig haft något självförtroende är det ytterligare en sak som jag måste lära mig att hantera utöver att lägga band på ADD`ns impulsivitet och gränserna jag inte kan överstiga vid utbrändheten. Tre viljor som drar åt olika håll och livet blir en cirkus där inte ens jag vet vart det bär av eller slutar. 
Med okontrollerade impulser hoppar jag på olika projekt, med gott självförtroende funderar jag inte ens om jag kommer att lyckas och matt ligger jag efterråt och undrar VARFÖR gjorde jag det!! 
 

 

Sedan 3 år tillbaka är jag anställd på SAMHALL. Inte som kock utan som lokalvårdare och det är en karriär som jag nu önskar avsluta.
I dag mår jag tillräckligt bra för att klara livet i verkligheten utan det skyddsnät som SAMHALL har varit fram till nu och genom att hålla mig  inom mina egna satta gränser och acceptera att jag alltid kommer att leva med en funktionsnedsättning, så kanske jag även klarar av ett normalt liv.
Jag har lärt mig att käften är steget före hjärnan, accepterar att jag alltid kommer att ha påbörjade projekt omkring mig och jag har insett att jag aldrig kommer att bli "normal" (Tack och lov... eller något :) ). Jag har tvärtom börjat gilla den spontana Helena och att aldrig riktigt veta vad som kommer hända (så länge jag vet var nödbromsen sitter)  och jag har lättare att rycka på axlarna åt problem som förr var som enorma berg. 
Innan diagnosen tog jag mig själv på alldeles för stort allvar och jag visste att något var fel, men kunde inte sätta fingret på vad.

Med diagnosen fick jag svaren på alla frågorna och livet blev för mig lättare och så mycket svårare. Mina diagnoser har hjälpt mig att kunna se det possitiva i mörkret samtidigt som mörkret blivit så mycket svartare i och med att jag fick diagnos. 

Av helena - 12 augusti 2014 17:55

  

Just för stunden lever jag i nuet! 

Jag vet att det snart kommer att dyka upp hinder som tar tid och ork att kravla över och jag vet att åskmolnen kommer att dra in och blixten slår ner i min lilla bekymmersfria värld...
Men nu, just denna sekund ger jag mig själv tillåtelse att bara vara jag...


 

Av helena - 10 augusti 2014 20:28

Av helena - 10 augusti 2014 20:26

Så var helgen slut för denna gång. Mycket sol, trevligt sällskap, massa kaffe och än mer utslitna skor :-)
Nu väntar en veckas jobb innan nästa sovmorgon.

Av helena - 8 augusti 2014 23:21

En kväll på Björkö är svart, stilla och tyst! Bara syrsorna hörs utanför stugan!
Sååå underbart!

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards