TALLUGGLAN

Alla inlägg under januari 2017

Av helena - 30 januari 2017 09:49

För över ett år sedan lade jag stickningen på hyllan eftersom lederna i händerna protesterade över sättet jag höll i stickorna och smärtan var större än lusten att göra kläder. Istället blev det "mormorsrutor" i alla möjliga former och figurer.
En bruten arm stoppade dock min kreativitet och under ca 4 månader har jag legat med armen högt och smått drivits till vansinne av tristess. Inte kunnat göra något och självklart har jag då hittat så mycket som jag velat göra :-)
När gipset försvann provade jag att virka, men det passade inte riktigt min otränade arm just då, men oväntat nog så fixade jag att sticka :-)
Mitt sätt att hålla stickorna skiljer sig från andras och jag rör inte lika mycket på handleden som andra, så äntligen kunde jag göra något ?
Först ut blev två mössor och sammanlagt 3 par tumvantar.

Mössorna är bara 40 cm rör i resårstickning som jag bundit snöre runt högst upp. Lätt, smidigt och snabbt. För att inte nämna varm som sjutton!
När min kompis hörde att jag åter igen stickade så la hon in en beställning på en flicktröja. Rosa och "blingbling" var enda kraven. Hittade ett koftmönster, gjorde om det lite och ändrade mönstret på den. Ändringarna längstmed vägen var många och den är inte riktigt som jag skulle vilja ha den, men nu är den i princip klar.

Med eller utan blommor???

Nu ska jag ett tag framåt koncentrerade mig på att få "mormorspläden" klar, så den kan skickas till Funäsdalen. Har en bit kvar på den, så bara att sätta fart ?

Av helena - 22 januari 2017 00:42

Självklart får jag skylla mig själv att jag har ont som f*n, men det är så kul att äntligen kunna sticka och det är svårt att sluta när de första tecken kommer och jag borde lägga ner. Vill bli klar, vill se om jag fixar att göra en hel tröja utan att tappa intresset och lusten men även för att se hur den blir. Bilden i min skalle är... Rosa :-)
Och trots en bild på hur den borde se ut, så ändrar sig idéen mitt i ett varv och jag gör om tankebilden. Kan nog säga att enda likheten m mönstret i katalogen som jag använder är måtten... Eller de flesta måtten i allafall ?
lket

Ryggen är klar och bara en väldigt massa trådar att fästa. Börjat på bägge framstycken och gör dem parallellt för att få dem lika. Kul att kunna göra något vettigt och användbart i väntan på annat att göra m garn och nålar /stickor.

Har hela dagen suttit i soffan m stickning i handen och "Celtic Thunder" på hög volym i lyan. En perfekt dag för Maxen m andra ord! :-)

Nu blir det släckning i lyan. Handen värker (mer än den borde i mitt tycke), klockan är ställd för väckning i morgon och jag är ganska trött.
Om jag intalar mig att det är träningsvärk efter ett för långt uppehåll från stickningen, så låter det lite bättre än att jag använder handen till något som det kanske är för tidigt att göra redan ...
Å andra sidan påstår ju senaste läkaren att jag är helt hel, så kanske även värken är en överdriven el rentav påhittad smärta.
Hur som haver så väntar nu sängen och ett par välbehövliga timmars sömn.

Av helena - 20 januari 2017 09:12

Fick i går frågan om jag kunde tänka mig att göra en kofta till en 8-årig tjej som älskar rosa (och massa blingbling).
Jag har inte stickat på över ett år, men efter att ha testat lite, så funkar det överraskande bra för lederna, så nu kör vi! :-)

Att sticka enfärgat, fram och tillbaka är inget för mig. Blir så otroligt uttråkad och trött, det måste helt enkelt hända något i stickningen.
Så i går över min ensamma middag, började jag rita, för att se hur ett ev mönster skulle kunna se ut, om det skulle kunna bli en lika bra bild på papper som i min hjärna...
Det blev den då inte, utan ändringar gjordes.

Plockade slutligen fram fem olika färger som håller närheten av samma färgskala och som ev skulle kunna funka tillsammans utan att skära sig alltför mycket.
Och bara för att testa så blev det stickprov av tanken. Dels för att se själva mönstret och hur färgerna ligger men även för att se stickfastheten. Vore aningens jobbig om koftan blev vid som ett cirkustält och med en längd som slutar strax över naveln...

Bild skickad till mormor och jag väntar dels på att jag valt rätt färger samt väntar på att garnaffären ska öppna.
Nu vill jag göra något vettigt!!

PROVLAPP

Av helena - 14 januari 2017 12:32

Lördag och sambon sover njutningsfullt i sitt träd. Själv sitter jag fortfarande m frukosten, lyssnar på "Den förlorade symbolen -Dan Brown" och virkar.
Täcket i gamelrosa mormorsrutor börjar ta sig. Rörelserna jag gör m virknålen när jag virkar innehåller de rörelser som jag inte gärna ville göra hos sjukgymnasten eftersom de gjorde för ont att göra. De gör inte längre ont, men det känns på kvällen att jag vridit handleden. Men bara vetskapen att jag kan virka och att jag snart är klar med pläden känns super.

Av helena - 13 januari 2017 10:27

Om jag fortsätter drömma om jobbet, så kommer jag garanterat att vara utbränd innan jag är tillbaka på jobbet. ?

Jag känner mina vikarier, deras styrkor/svagheter och vet vad jag har att förvänta mig när jag är tillbaka, men jag är väldigt glad att jag har vikarier och ersättare när det krisar!!
Hemma är jag slarver nr 1 och på jobbet är jag mer åt det pedantiska hållet och det är få vikarier håller "min" standard :-)
Trots att alla bi lokalvårdare genomgått samma kurser och utbildningar via jobbet så är det stor variation på utfört arbete.
Vissa ser damm och smutsfläckar där andra ser renhet och det är bara att acceptera att alla är olika med olika svagheter och styrkor.
I min lilla drömvärld kommer jag tillbaka till en arbetsplats som skiner av renhet och dammet på socklarna bara existerar i min mardröm.

Men i nattens dröm så fick vikarierna vikarier och sedan fick dessa några ersättare...
Min arbetsplats var så skitig och äcklig och ingen hade ens lagt märket till att dammet dansade i luften, spagetti och annat fett hade runnit längstmed vita köksluckor, spindelväv hängde från taket, ohyra på de mest underliga ställen, stopp i avloppen och ingen hade beställt material den senaste månaden så allt i städskrubben var slut...

Jag vaknade upp m tårarna strömmande och fast besluten om att friskförklara mig på momangen då jag har för mycket att göra på jobbet för att vara hemma och läka.


Av helena - 3 januari 2017 23:33

Åter håller världen på att täckas av vitt och enligt vissa kan det bli mer än 20 cm på marken och blåst på mer än 14 sekundmeter under natten...
Jag är glad att jag sitter inne under pläden och inte knatar runt där ute, men mjölken är slut så i morgon blir det till att trotsa både snö och skavsår för att ta sig till affären.

Var till sjukgymnasten i dag och kollade armen. Återbesök om fyra veckor och sålänge det inte gör ont så kan jag utmana armen och jag bör ännu inte lyfta el bära tungt m trasig arm.
Rörelseförmågan har ökat i vissa fall med 100% medan andra rörelser fortfarande gör vidrigt ont att göra och någon rörelse som jag övat på används så sällan i det dagliga livet att den kommer att komma igång av sig själv, när handled är tillräckligt hel och redo för det.
Vissa övningar ska jag öva mer på för att vara beredd för arbetslivet efter den 21 Januari och även fortsätta att använda handen så mycket jag kan/orkar använda den under dagarna.

Ärret är fortfarande vääääldigt stort (i mina ögon i alla fall), rött som det nog borde vara och stramar något otroligt. Dessutom svider det som f*n när annat än vatten används på ärret och det gör ont bla sticker när kontakt m tyg sker.
Kanske är det bättre för läkningen att vara utan handstödet/skyddet mer än jag är, men obehaget vid närkontakt gör att jag gärna använder skyddet och jag känner mig starkare i musklerna med, än jag gör utan.

Hur vet jag att benen läker som de ska, i rätt läge och i rätt fart?
Ingen röntgen har gjorts sedan gipset försvann, jag känner benen mer och de är mer markerade än de var innan...
Det positiva är att handen inte domnat, lederna i fingrarna inte värkt och inte heller låst sig sedan jag bröt handleden...
Kanske slipper jag operera kalpaltunneln den närmaste framtidem :-)

En del av insidan på "Norrtälje Lasarett"

Av helena - 1 januari 2017 22:35

Hur lång är en nyårsafton?
I mitt fall var den fyra stycken "Beck filmer" :-)
Satt under en pläd, åt lite godis, drack massor av kaffe, åt lasagne och plöjde filmer...
Med andra ord en vanlig nyår i lyan.

Ingen stress med att duka fint, hitta de rätta festerliga kläderna, förbereda trerätters veckor i förväg, vara social, sällskaplig och trevlig.
Sitter ensam i lyan i pyamas, tittar på film och tillbringar dagen/kvällen utan "måsten" och tvång.
Nyår är ingen högtid som jag sätter högst på listan utan är snarare en dag för eftertanke och funderingar på kommande år och på året som gått.
Förhoppningar, önskningar och drömmar som kanske uppfylls någon av de kommande 365 dagarna.

Har för första gången på många år gett ett nyårslöfte.
Tog det i natt när raketerna smattrade utanför rutan och jag insåg att ett nytt år inte betyder att gamla känslor stannar och allt börjar om. Utan att det bara är en helt vanlig natt och att allt fortsätter som vanligt när man vaknar morgonen efter. Det är bara ett par siffror som bytts ut, annars är allt sig likt.
Bara för att det är nytt år kommer jag inte vakna som miljonär, med massor av vänner som slåss om att umgås med mig och som dyrkar marken jag går på. Okej, det sista är väll inget jag skulle vilja egentligen, men någon timme av dyrkan vore helt okej :-)

Jag vaknar och är fortfarande lika fattig, har samma värkande arm och är lika totalt osocial som jag när jag somnade.
Mår fortfarande lika dåligt detta nya år som jag mådde under de sista timmarna på det gamla.
Mitt nyårslöfte är att härda ut!
Att ta en dag i taget och hänga fast.


 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Ovido - Quiz & Flashcards