TALLUGGLAN

Alla inlägg under mars 2010

Av helena - 31 mars 2010 18:30

Jag har inte varit inskriven på Ntc så speciellt länge men redan nu känner jag ett behov av att gå dit vissa tider och om jag av någon anledning skulle utebli så känns oron direkt i benen. Att sitta still och underhålla kompis över kaffe är numera en stund som inte känns okej. Visst jag vill fortfarande ha kaffe  och självklart träffa mina vänner, men på något underligt sätt så har jag blivit beroende av gymmet och om jag missar mina timmar där så känns resten av dagen förstörd och oron sätter sig i kroppen direkt.  

Vet att det låter helsjukt och någon skulle till och med få för sig att kalla mig hjärntvättad, eftersom det enda jag snackar om är träningen, timmarna jag lägger ner och tjatet om afron.

Jag själv tycker inte att jag ändrat så mycket och jag kan ställa in om det är annat vid sidan om som lockar mera, som exempel shopping med moster.   

 

På det stora hela så kan jag nog påstå att mina timmar i soffan har bytts ut mot timmar på gymmet. Jag sitter inte lika mycket framför teven och det finns program som jag tidigare följde slaviskt men som jag numera inte sett  på evigheter.

I början, när jag skrev in mig på Ntc var målet att komma till gymmet någon gång i veckan.

Men efter att ha testat på Afropass så är jag såld på det och nu har jag inte missat ett enda tisdagspass. En timme varje tisdag med underliga rörelser till trummor och efter det är jag så slut och svettig att även håret brukar vara fuktigt.

Utöver tisdagar så är det lördagsmornar som är fasta tider på gymmet.

En timme just när Ntc öppnar och det fortfarande är lugn och stilla på stan och ytterst få människor att trängas med i omklädningsrummen.

Av veckans andra dagar så är gymtiderna mer flytande.

Jag går dit när jag känner lust att röra på mig eller om jag känner av  hjärnstressen. 

Men i det stora hela så kan man säga att jag är på plats varannan dag vilket betyder ca fyra pass i veckan.

 

Ganska bra för någon som under alla skolår avskytt, hatat och undvikit skolans idrottstimmar :)


  




ANNONS
Av helena - 31 mars 2010 15:22

Snart påsk och även tillfälle för mig att försöka bli av med den jädrans hostan som jag drabbats av. Värst är det på nätterna då jag hostar så jag väcker mig själv...  Vaknar varenda timme på natten och även om jag lyckas somna om så  kommer jag aldrig ner i den riktigt djupa sömnen vilket betyder att ja inte lyckas ta mig upp i tid på mornarna.

Jag kämpar verkligen med att ta mig ur sängen, men fast jag har tre galna klockor som för oväsen i gryningen så lyckas jag på något sätt ignorera dessa eller kanske är i sån djup sömn att inget kan tränga igenom sömnen. 

I dag var det hursomhelst sista dagen på "lilla påskvandringen" och firandet kan nu för min egen del ta sin början.

Ledig ett par dagar och bara tvättider att passa. Super härligt!

under ca en vecka kan jag ligga i soffan, stirra på teve och kela med en spinnande katt..


Afron igår var härligt att gå på. Det blir bättre och lättare för varje gång.

Även träningskompisen var med och jag lyckades även dra med min nya granne/gamla kompis "A", som överlevde hela passet :)


Vad händer i övrigt? Inte mycket att skryta med och inget speciellt nya händelser heller. Livet knatar på i långsam takt. Snön smällter så sakta och jag kommer snart ut på min balkong igen så funderingarna på "inredning" håller min hjärna igång. även funderandet på hur tusan jag ska få upp kattnät på balkongen som saknar tak och därför även möjlighet att fästa kattnätet...

Men jag har vissa planer och ett par ideér så om bror dyker upp i Norrtan, ska jag höra med honom om mina ideér är genomförbar, men fram till dess så trivs de bra på papper.


Mitt kära bibliotek som jag pågrund av datorerna älskar överdrivet mycket för stunden, kommer att renoveras och därför hållas stängt under en tid.

Undrar om jag kommer att överleva helt utan dator?

Jag hoppas verkligen att bror snart anser sig klar med "dumbo" så jag får hem datorn snart och kan sitta hemma och skriva. men om jag ber snällt så kanske jag kan låna nätet hos någon kompis och även om jag inte kan skriva blogg så kanske jag i allafall kan få betala räkningarna.


Dags att försvinna hemåt. även om det inte finns något inbokat på schemat, så väntar disken på mig och troligen även den evigt hungriga katten :)  



ANNONS
Av helena - 29 mars 2010 12:32

Det var ett tag sedan jag var inne och skrev.

Dels så är det lite svårt när jag är tvungen att låna dator, men framförallt så har min hjärna valt att ta semester.


Jag har som sagt ADD och blivit tilldelad Concerta för mina koncentrationssvårigheter.

Dosen jag går på är låg men den har tills nyligen funkat bra för mig och jag har mått toppen!. Med bra menar jag att jag kunnat koncentrera mig längre stunder, jag avslutar projekt jag påbörjat och mitt humör håller sig på en jämn nivå. Jag har inte heller lika många tankar som fladdrar runt i hjärnan och kräver uppmärksamhet, vilket är underbart skönt. 

Med enkla ord kan jag citera in läkare som sa: ”Med tabletter i kroppen är du lika normal som vanliga människor är utan tabletter…”


Men sedan ett par veckor tillbaka är mina dagar inte längre som de var när jag fick diagnosen ADD och jag har hittat mer att fylla min fritid med. Saker som i det stora hela ska göra att jag mår bättre både psykiskt och fysiskt, men dessa förändringar gör även att piller dosen inte längre räcker.  

Gymmet har det blivit oftare besök på vilket betyder mer motion men som även kräver mer koncentration.

Även mina timmar på arbetsträningen har ökat och är numera 50 %. Den längre tiden kräver även den mer koncentration och en större press på mig, vilket gör att min Concerta dos inte längre räcker och min hjärna lever åter sitt eget liv utan min kontroll.


Jag kan med andra ord säga att förra veckan vandrade jag åter runt på gränsen till galenskapen.

Hjärnan har galopperat och stressat upp sig över situationer som jag omöjligt kunnat styra över, 7000 tankar under ett par sekunder, minne som en guldfisk och ett humör som åkte hiss upp och ner mellan väldigt många våningar. Att dessutom inte kunna somna för tankarna maler och vetskapen att jag missat något viktigt men inte kan komma på vad, gjorde att sovtimmarna blev färre och hjärnan än snurrigare.

Att sedan vara klar i skallen på arbetsplatsen och visa upp en positiv sida med trevligt leende och hjälpsamhet blev plötsligt omöjligt...

I torsdags eftermiddag brakade jag samman och hamnade åter i en värld där allt var svart och inget positivt fanns.


Jag har gjort mitt bästa för att dölja tillståndet, men tillslut orkar jag inte ljuga längre. Jag har försökt vara pigg och positiv, gjort mitt bästa för att vara i tid och utfört mina arbetsuppgifter, men för varje dag har det varit allt svårare att tänka och agera normalt.

Även om ingen sagt det med ord så finns känslan hos mig att jag sårat människor, gjort misstag som är svåra att göra ogjorda.

Saker som jag erbjudit mig att göra är fortfarande ogjorda och saker som folk ansträngt sig för att göra för min skull, har jag svikit genom att inte dyka upp och inte ens ringt för att meddela.


Jag gillar inte den jag håller på att förvandlas till, men denna gång ser jag i alla fall tecknen, känner igen dem och vet vad jag ska göra.

Det jag hatar mest är att jag inte kan kontrollera mina tankar eller känslor.

Jag gör under dessa negativa timmar mitt bästa för att hålla mig undan världen och mina vänner. Jag gör mitt bästa för att hålla allt inom mig och inte låta det gå ut över de som står mig närmst och vars vänskap jag inte vill förlora genom att agera som en idiot.

Men det är svårt när stressen i hjärnan inte kan få mig att sitta still och vara tyst. När ångern som växer i mig tillslut kräver att släppas fri och det enda jag önskar är att krypa ihop på golvet och skrik… 

Det är svårt att vara ensam i en lägenhet och inte veta vad jag ska ta mig till för att dämpa känslorna. Känslorna som jag levt med hela livet och som jag äntligen trodde att jag skulle slippa men som återvänt för att mina dagar inte längre är lika innehållslösa som de varit.

  

Ska nästa vecka träffa min läkare och jag ska då ta upp pillerproblemet. Har även kontaktat AF och beskrivit den vidriga sitsen som jag för stunden sitter i och även dessa ska jag kontakta efter mötet med min läkare. För om det blir som alla vill så kommer stressen att öka markant de närmaste veckorna och då är jag åter tillbaka på ruta ett med en sjukskrivning och allt annat som det innebär.  

 Psykiatrin vill att jag nu i månadsskiftet ska upp på 75 %.

Jag vill upp till 75%! Jag vill bli frisk och komma tillbaka till det verkliga livet, men om jag inte ens orkar 50 % i dagsläget så kommer jag att gå under av att vara på plats än flera timmar.

Min dos måste ökas för att jag ska orka med livet som jag lever och som jag vill leva.

Jag stormtrivs på min ”arbetsplats” och även om det i vissa fall inte låter som jag gör det så känner jag mig hemma både bland personalen och i lokalen. Visst det finns svackor då dagar känns jobbigare än det borde göra och då även de roligaste sakerna och uppgifterna känns som ett ”straff”, men i det stora hela så stormtrivs jag.


Jag menar, på vilken annan plats kan jag på arbetstid sitta och måla tea askar eller måla rekvisita till ett uppträdande? Jag älskar att måla och pyssla så jag klagar inte. Men med en hjärna som inte är i toppform och omgivningens stress, gör att även min hjärna stressar och jag mår dåligt. Jag vill inte ha uppmärksamhet, men jag vill ha beröm för att må bra. Jag vill höra att det jag gör duger. Men då mycket ska fixas i sista minuten och timmarna rusar fram så finns det inte tid för omvärlden att tänka på mig. Inte så mycket som jag önskar i alla fall. Hade det varit en vanlig dag hade jag lugnt gjort det jag skulle, njutit av ensamheten och lugnet och varit glad över att vara klar till premiären.

Men just den dagen uppmärksammade jag de första tecknen på att något inte stämde.

De tecknen som under veckorna blivit allt starkare och kraftigare. Jag som i vanliga fall skulle njutit av ensamheten i källaren, älskat känslan av ostördhet och glatt trallande kunnat lalla runt för mig själv utan att behöva ta hänsyn till andra kände mig istället ensam, övergiven och totalt bortglömd.  

Känslan den dagen var att jag var i vägen och inte önskvärd. Jag blev placerad på ett avlägset ställe där jag inte störde någon och där ingen hade anledning att kika in bara för skojs skull. Jag fick i uppdrag att göra ett ”evighetsarbete” så jag inte skulle störa någon samtidigt som ingen skulle behöva undra var jag var någonstans…

Jag reagerade på ett sätt som jag normalt inte skulle gjort och som jag ångrar.

Förlåt alla som blev lidande och jag önskar jag varit och gjort annorlunda.   


Jag kan villigt erkänna att jag aldrig mått så bra som jag gjort under större delen av 2009. Små svackor har förekommit, men på det stora hela har mitt liv varit lugnt. December och januari var åter svarta månader men med den hjälp som jag fick trodde jag att allt åter skulle bli underbart.

Jag skulle träna och gå ner i vikt. Jag skulle praktisera, skapa kontakter och göra mig beredd för ett fortsatt liv som en tillgång på arbetsmarknaden.

I stället bråkar Concertan med mig och jag vet inte hur jag ska orka upp i morgon för att hjärnan vägrar att stänga av strömmen av tankar tillräckligt länge för att jag ska kunna somna.  


Fram till läkarbesöket tar jag en dag i taget och hoppas att den tilldelade dosen räcker hela dagen.


  



Av helena - 23 mars 2010 14:15

Astma!

Jag har något som kallas förkylningsastma.

Det innebär att så fort jag blir förkyld så är min astmasprayen min närmaste vän och finns ständigt i min närhet.

Jag har (som alla vet) envisats med att vägra inse att jag har astma men sedan ett par år tillbaka går jag runt med den i fickan och jag måste erkänna att jag andas lättare när jag tar sprayen. Men förutom att jag blir andfådd och hjärtat skenar vid förkylning så finns det även en del andra saker som får min astma att ge sig tillkänna. Första gången jag märkte att jag inte tålde starka dofter var när jag var med ”LS” i Bergianska trädgården och knappt kunde vara där inne i mer än ett par minuter utan att få andningsproblem, kli i ögonen och en vidrig huvudvärk. Även de starkt stinkande simhallarna har jag svårt med och en halvtimme i närheten av bassängen får mig att må piss.

 

Denna vecka är det påskvandring i Norrtäljekyrka och jag är en av dessa som skulle springa runt och fylla på förtäringen vid de olika stationerna. Utklädning och teater är inget för mig, så smyga runt som en skugga passade mig perfekt.

I går klockan 9, var jag på plats vid kyrkan och byggandet av de olika scenerna tog sin början.

Bära skärmar, leta fram kläder och knata runt med stolar… 

En av stationerna är torget. En plats där kvinnorna snackar rykten och handlar mat. Fram mot 12-snåret började borden fyllas av rekvisita och skålarna rågades med kryddor och örter som var vanliga vid tiden Jesus levde. Och samtidigt som I-M beklagade sig över att den riktiga och mustiga doften inte ville infinna sig i salen, så började jag må dåligt.

Luften gick inte att andas, huvudet bultade och ögonen färgades röda av irritation.

Ytterligare en sak som jag inte hade en aning om att jag är allergisk mot (Jippie eller något!)

Så istället för att spring runt i kyrkan med vindruvor och russin så är jag ledig i dag.

Istället ska jag infinna mig på onsdag kväll och hjälpa till med rivandet av påskvandringen. Det blev inte riktigt som planerat, kan man väll lugnt påstå.         

Av helena - 23 mars 2010 12:02

-3,6 kilo visar vågen.


Inte så mycket kanske men det har bara gått 5 veckor, så jag är glad för det lilla.  



Av helena - 19 mars 2010 15:45

Ytterligare en underlig lista som jag hittat på nätet.



  • Efter en timmes simmande i en allmän pool har du fått i dig en halv liter urin.

  • Under en genomsnittlig dag har du indirekt kommit i kontakt med 15 penisar, till exempel genom att ta i dörrhandtag.

  • En genomsnittlig persons årliga intag av snabbmat innehåller 12 könshår.

  • Under ett år sväljer du 14 insekter medan du sover.

  • Under ett år skakar du hand med 11 kvinnor som nyligen onanerat och glömt tvätta händerna.

  • Under ett år skakar du hand med 6 män som nyligen onanerat och glömt tvätta händerna.

  • De flesta män tvättar överhuvudtaget inte händerna efter att de varit på toaletten. Tänk på det nästa gång du är på krogen och äter jordnötter från skålen på bardisken.

  • Under en genomsnittlig bröllopsmottagning har du en hundradels chans att bli smittad med munherpes från en av gästerna.

  • Du andas dagligen in en liter av andra människors anala gaser.

  • Tandläkare har rekommenderat att tandborstar bör hållas på ett avstånd av minst 2 meter ifrån toalettstolen för att undvika att luftburna partiklar härrörande från spolningen fastnar på dem.

  • Du tillbringar sex månader av ditt liv på toaletten.

  • Att bita på naglarna är som att slicka rent toalettstolen.   


  • Av helena - 18 mars 2010 20:00

    Tog en tillbakablick inför ”firandet” av bloggen.

    Mycket har hänt under de tre senaste åren även om det egentligen inte har hänt något :)

     

    Mitt första inlägg handlade om förvirringen jag levde i våren 2008. Dagar som kan beskrivas som en promenad i tät dimma och där varje steg känns som om det är i gröt jag vandrar i.

    Närminet som slutade existera och där min egen adress vissa dagar kunde tillhört en obekant främling. 

     

    Bara ett tag efter bloggens födelse, fick jag domen utbrändhet vilket gjorde att jag dels blev sjukskriven, men som även innebar att jag inte blev den kock som jag hoppades utbildningen skulle göra mig till.

    Tre år har gått sedan jag blev sjukskriven och jag är nu på väg tillbaka.

    Det går snigelfort och stundtals vet jag inte om jag verkligen kommer tillbaka ut i arbetslivet.

    Även om det är det stora målet så känns det oändligt långt borta ibland.

     

     

     

      

    Av helena - 18 mars 2010 14:45

    I dag blir min blogg 3 år!!!

     

    I dag år 2008 så startade Tallugglan och även om det stundtals varit långt mellan inläggen så har jag ännu inte lagt ner den, även om funderingarna funnits.

     

     

     

     

    DAGENS GÅTA!

     

    KATEGORIER

    SENASTE INLÄGGEN

    Senaste kommentarerna


     

    Instagram

    Tidigare inlägg

          

    BLOGGAR/LÄNKAR

     

    Vem är Tallugglan?

    Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

    Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se