TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin blogg24 2015

Av helena - 24 december 2015 22:37

Dels sista inlägget i denna #blogg24, men även julafton. Ingen snö i sikte och många plusgrader.
Är nu åter hemma i lyan efter en trevlig dag och kväll hos syster. Fantastisk mat, glada gäster/släktingar, en något motvillig tomte och lagom med julklappar. Det blir nästan trevligare för varje år som går. Även brorsonen var med i år och jag hoppas det inte var sista gången :-)
Tror även att jag lyckades pricka rätt m alla klapparna och det är inte ofta det händer. I år blev det saker (böcker) som jag själv gillar och tanken var väll att om inte de gillar dem så tar jag hand om böckerna m glädje :-)

ANNONS
Av helena - 23 december 2015 21:15

I vanliga fall brukar jag slå in klappar till långt in på natten och göra godis till sista minuten, så i år känns det väldigt lugnt och jag börjar fundera  vad det är jag glömt...
Sitter för stunden och lyssnar på julmusik, stirrar på levande ljus och gnuggar tröttheten ur ögonen.

Dagen har gått snabbt och jag känner mig som en uppvriden fjäder. Sprungit hit och sprungit dit, fikat med vänner, krockat med främlingar och hälsat på svägerska... Det har varit mycket helt enkelt. 

Klapparna till "småttingarna" (syskonbarnen och dit räknar jag även 25-åringen :) ) är inslagna och även hundrakronorsklappen är inköpt och inslagen. Med den klappen är jag i allafall garanterad ett paket i morgon, då alla som är med köpt varsin klapp som lottas ut. Lite spännande att se vad man får och hur givaren tänkte. Det ska vara en sak som passar alla åldrar (25 - 100) och bägge könen. Det får dock inte vara något ätbart, drickbart eller en lott... Sååå svårt att finna något som passar alla. Det ätbara försvann när min lillebror ett år fick en hel djupfryst lax... han var i yngre tonåren och inte speciellt glad över den klappen (snarare väldigt överraskad!! ) :D

En sorts godis är gjord och den följer med i morgon i väskan. Det blev en fudge, även om jag snarare skulle vilja kalla den en mjuk kola... Men den blev godkänd :) 
I ugnen står lillebrors "julklapp" på avsvalning och den packar jag ner i morgon i burken.

I stället för en sats Saffransbriscotti så blev det två. Tyvärr så blir den väll inte helt femstjärnig, men de bitar jag testat har varit farligt goda...
Det visade sig att klockan som jag höll koll på tiden med, stod helt stilla och det dröjde en vääääldigt bra stund innan jag upptäckte det, men de blir i allafall ätbara om än lite torra... 

Det blir helt enkelt ett Helenarecept, man testar och ser om det funkar. Jag brukar köra på det. Finns inte det ena hemma så testar vi något annat :) 
I år är första gången som jag griljerat en skinka och bara att hitta en lagom stor skinka till lagom stort pris var en utmaning men tillslut så hittade jag en liten skinka på 0,98 kg och den fick följa med mig hem.
Om skinkan får plats i en sockerkaksform så är den liten, men lagom stor för ett singelhushåll där en av de inneboenden har gjort en GBP :) 

Utmaningen blev sedan att göra griljeringen till min miniskinka. På platsen där ströbrödet stått var det ett tomt utrymme.

Blev till att plocka fram morteln och en skiva knäckebröd och när jag ändå lekte så blandade jag tre olika sorters senap och duttade i lite Whiskey...
Det blev ett bra första försök och godkänt även av pälsbollarna :) 


Jag testar skinkan med knäckebröd medan Zasso struntade i brödet och nöjde sig med skinkan..

Även om jag hela december kört med skivad julskinka på mackan så är det något visst med att ha en lägenhet doftande av varm julskinka för att inte snacka om den där sena mackan runt midnatt. Knäckebröd med smör och senap och sedan en tjock skiva varm skinka som får smöret att smälta... Det är jul för mig!!

 

Nu ska jag sjunka ner i soffan, slå på en film och kanske även öppna min Aladdin.

Kissarna sover sedan en stund tillbaka och på telefonen sjunger Cliff Richard om den lilla trumslagarpojken.



#blogg24



ANNONS
Av helena - 23 december 2015 06:16

Hamnade som en hjärntrött padda i soffan i går efter att ha slagits m massa människor hela eftermiddagen så gårdagens inlägg kommer nu.
Fullt m människor överallt och så mycket oväsen, min hjärna var helt överkokt när jag väl kom hem men nu är klapparna inköpta och jag gjorde det enkelt för mig. Jag funderade på vad jag själv gillade när jag var i syskonbarnens ålder och jag kan ju erkänna att om inte de vill ha paketen så tar jag dem gärna... och det avslöjar ju direkt hur mogen jag verkligen är :-)

Hade en tid på psyk hos min nya läkare och eftersom tiden bokades för över 2 månader sedan så hade jag totalt glömt varför hon bokades. Då måste jag ha haft en anledning till att få till ett möte, men fortfarande i väntrummet funderade jag. Det visade sig att läkaren läst min journal och även hon undrade vad jag gjorde där. Efter ett trevligt samtal om allt, så så kom vi underfund med att jag tydligen var där för att prata medicin. :-)
Jag har haft funderingar på att åter igen börja m Concerta. Bara för att se om hjärnan lugnar ner sig under arbetstid. Själva jobbet som städare är lugnt, men min hjärna spinner på i 180och det är i längden ganska jobbigt att försöka hänga med när varje tanke går snabbt och allt spretar som en talltopp utan sammanhang. Så nu ska jag testa om något förändras med Concerta. Även insomningspiller skrevs ut, för som hon sa så är sömn viktigt och om jag mår bra av det och får en fungerande vardag så finns ingen anledning till att ta bort dem...

#blogg24

Av helena - 21 december 2015 12:59

Ingen jul utan julkonsert och med denna sommarvärme ute så kändes det än viktigare att åka in till "Gustav Vasa kyrka" på Odenplan och njuta och försöka finna julen någonstans. Jag tror att jag är inne på 4:e året att lyssna på "En stilla jul" m Anders Ekborg och jag har gjort det till en liten tradition att sjunka ner i bänkraden och glömma omvärlden.
Både i år och förra året så drog jag med mig syster också och det känns kul att göra något systerligt tillsammans även om det bara är några timmar, så känns det bra.
I år har det blivit fattigt med kultur speciellt när förra året nästan blev överdos och jag började känna mig lite som "gubben i lådan". Vart Ekborg än var så dök jag upp...
Så i år har jag hållit mig på hemmaplan och nöjt mig m bara en julkonsert, men jag är nöjd ändå! :-)
Saknade dock "Tomten", men kan gissa att den efter alla år känns ganska uttjatad, så jag får väll läsa den själv hemma :-)

Skulle kunna prata mig hes om varför jag gillar Anders musik, men jag nöjer mig med att säga... rösten!
Han kan ju sjunga allt!!! :-)

Extra kul var för mig att åter igen se gitarristen Bengt på scen igen. Jag är duktig nog att kunna spela tre ackord på gitarr så när Bengt spelar så är jag förstummad av beundran. Det måste höras, helt klart!
Sista julkonserten är nu spelad för gänget och jag får önska alla de trevliga och duktiga artisterna trevlig jul och nyår!

Till hösten sätts åter "Phantom on the Opera" upp och jag hade turen att se den två gånger när den gick på Oscarsteatern. Ena gången fick jag och syster biljetterna i födelsedagspresent och gick tillsammans.
Vi är bägge överens om att även denna uppsättning vore kul att se och systeryster kom med idén att även önska oss dessa i födelsedagspresent...
I bland är det bra att fylla år så nära varandra.:-)
#blogg24

Av helena - 20 december 2015 21:34

Vaknade tidigt och tände sista ljuset.
Nu är det snart jul!!

Helger för mig brukar betyda matlagning. Gör 2-3 olika rätter och fryser in i små matlådor. Brukar bli många lådor då mina portioner efter operationen fortfarande är ganska små. I dag blev det "Carbonara" och en typ kycklingsås med ris. Blev 10 portioner allt som allt och det räcker ett par dagar i allafall :-)
Söndagar brukar även betyda besök hos pappa. Jag cyklar ner, tar en fika och sitter sedan på en stol och virkar. Jag kan likaväl sitta hos honom och virka som i lyan... I dag har jag dock tvingats laga punka på "gula faran" (min allt mer livsfarliga cykel), så fikan tvingades utebli och Sköldpaddan färdigställdes strax innan middagen. Jag börjar tappa räkningen på hur många jag gjort :-)

#blogg24

Av helena - 18 december 2015 14:42

Trots gårdagens fjasko och blädag så kom jag ur sängen i morse utan minsta problem och jobbade på som vanligt. Maskinen hade överlevt behandlingen, rullade på utan problem och behöll skitvattnet inne i kroppen. Lättnaden och glädjen stor, kan inte låta bli att tycka att jag är liiite duktig i allafall :-)
Det roliga hände när jag ringde och beställde material. Tydligen hade någon fått för sig att jag inte jobbade i dag utan var sjuk och hemma, så förvåningen var stor när jag ringde. Visst jag mådde som en skunk i går, men jag sa aldrig att jag skulle vara hemma i dag...

I stället för fika m kompis efter jobbet, så blev det en solofika och väntan på bror så vi kan följas åt till sjukan.
Jag ogillar verkligen sjukhus och motståndet jag känner inför att gå över tröskeln är stort, men vad gör man inte för vänner och familj?!
För stunden är det pappa som ligger inne och anledningen till det är aningens oklar. Han är i allafall inte frisk, det är väll det enda som är säkert. Men mest troliga är att han fick en liten stroke i går kväll, då mungipan hänger och ena pupillen är större...
Ska dit strax och höra vad läkarna säger.
#blogg24

Av helena - 17 december 2015 16:30

Det har varit ett par kämpiga dagar och i dag har allt som kunnat gå fel verkligen gått fel! 

(detta inlägg kan nog räknas till ett riktigt gnällinlägg, bara en varning :)  )

Humöret har sjunkit i samma takt som tröttheten intagit min kropp de senaste veckorna. Jag har suttit på stolar och somnat och i går när jag bryggde kaffe i lokalen så lutade jag mig mot bänken medan kaffet rann och höll på att somna stående.

Trött, irriterad och på dåligt humör är ingen bra kombination...
Jag tycker att det enda jag gör är sover, men tröttheten försvinner inte, något är inte som det ska med andra ord och det vill inte bryta ut, vill liksom bara ligga och frodas i kroppen och göra mig pissigt jobbig. 


I dag var det APT på jobbet och även jullunch för all personal. Min ork och lust att umgås och vara trevlig är lika med noll i nuläget och det enda jag vill är att sova (eller sitta och muttra för mig själv i ett hörn och då gärna helt ensam), men eftersom arbetsplatsträffen är obligatorisk så bestämde jag mig för att närvara på den och sedan traska hem till sängen medan de övriga satte sig vid dukat bord och trivdes.
Men eftersom min lilla värld är speciell så gick det inte som planerat och om en sak börjar jäklas så slutar det oftast inte med en sak, utan det fortsätter tills jag somnar. 

Så trots närmare 11 timars sömn under natten så var jag nära att försova mig och just för stunden är det viktigt att vara på jobbet i tid för jag har bara 3 timmar på mig att städa den enorma butikslokalen. Regn, blötsnö. grus och skitiga skor på ett ljusgrått stengolv gör att ALLT syns på golvet denna årstid.

Först så ska det torrmoppas så grus och damm försvinner, sedan laddas maskinen för att "polera ytan" och för stunden är det intorkad lera och skoavtryck som skrubbas bort. Visst! Jag kan göra det utan att använda maskinen, men att våtmoppa ett golv är tungt som attans för rygg och axlar och inget man vill göra varje dag (eller ens varje vecka!) man måste verkligen kämpa för att luckra upp leran och få loss skiten, så jag väljer att använda maskinen och jag brukar vara klar ganska exakt efter 3 timmar. Ganska lagom tills portarna slås upp och kunderna kommer ingalopperande (med sina skitiga skor!) brukar jag återvända till min lilla skrubb på lagret.
I dag så valde dock den jäkla maskinen att jäklas med mig och det blev stopp i den, vilket innebar att allt det skitiga vattnet INTE hamnade i maskinen utan rann ut bakom den...

Vilket innebar att jag inte bara var tvungen att moppa upp allt det torra utan även blötmoppa hela affärsytan OCH moppa upp allt vatten efter maskinen. Rygg, axlar och armar värkte efter det tredubbla jobbet och jag var ganska förbenad över den trasiga maskinen och över att behöva stressa som attans (jag får dessutom inte stressa) för att hinna på mina 3 timmar.
Men det var bara att kämpa på med moppandet och hålla tummarna för att någon under dagen kunde kolla maskinen så den funkar i morgon.  Tyvärr så visade det sig att killen som kan maskinen har semeser och återkommer i januari och om jag ska leva utan maskin så är jag garanterat sjukskriven i januari.

Att det dessutom är så många sjuka att jag inte kan räkna med att få hjälp med moppandet av lokalen, gjorde ju inte att mitt humör lättade. Att få höra att jag ska göra mitt bästa under morgondagen i försök att få golvet rent men INTE blötmoppa golvet eftersom det inte är bra för kroppen utan bara nöja mig med att torrmoppa det skitiga golvet, fick min hjärna att spina igång rejält och muttrandet hördes nog ganska långt utanför min lilla städskrubb, där jag stod efter samtalet.
Kan någon förklara hur tusan kan man få bort torr lera från ett golv utan att först mjuka upp och sedan torka bort det?? bara sopa upp det med borste räcker ju inte utan det blir bruna märken kvar på golvet och hur torkar man ett golv utan att blöta ner det???  Jag fattar inget och vi får se hur morgondagen blir...  
Efter kampen med maskinen tuggade jag i mig lite värktabletter och plockade fram frukosten. Kaffet var med men keson var tydligen kvar hemma i lyan, så full fart in på ICA för inhandlandet av ny keso.

Efter fikat så tog jag itu med maskinen. Själv är bäste dräng och att sitta oh vänta på hjälp är inget för mig. (Hjälpen ska typ komma när jag ber om den, annars gör jag det själv och inte mitt problem om skiten går sönder... typ)

Efter 30 minuter var maskinen sönderplockad och ihopsatt, alla plastdelar genomskölda, stoppet förhoppningsvis fixat (svaret kommer i morgon) och Helena själv dyngsur efter att ha kravlat runt på golvet i städskrubben för att komma åt allt på maskinen och ryggen var inte direkt bättre efter den behandlingen.

Lunchen hoppades över pga tidsbrist och jag tänkte ta en banan under APT´n.

Blev hämtad för att köras till kontoret vid 13.15 och alla var på plats när jag kom och borden höll på att dukas inför jullunchen. Hade det inte varit för det förbenade mötet som jag tvunget tvingades närvara på så skulle jag varit kvar på jobbet och sedan i långsam takt vandrat hemmåt till min soffa, tryckt i mig än fler värkpiller och muttrat i ensamheten. Men istället försökte jag (inte överdrivet mycket till försök) vara trevlig och hälsa/prata glatt på alla arbetskamrater.


När kroppen skriker av värk, humöret är i höjd med skosulorna och det enda jag önskar är att sova, då är det svårt att få leendet på plats. En kort stund innan mötet skulle börja fick jag höra att mötet skulle pågå över lunchen och inte vara så länge... Jag frågade om något viktigt skulle tas upp eller om jag fick gå hem och kurrera min trasiga rygg.

Så när alla satte sig så lämnade jag lokalen och gick hem, smått irriterad över den bortkastade tiden som jag tillbringat på ett onödigt ickemöte.
Hade jag haft pengar på busskortet så hade det blivit bussen men nu blev det närmare en 3 kilometers promenad i ösregn med fortfarande fuktiga kläder och en tung väska på en trasig rygg.

Regnet föll och tårarna föll. Jag var trött, irriterad, förbenad och kände mig jäkligt trasig. 


Tillslut var jag framme vid min cykel som var parkerad utanför jobbet. Cyklade till ICA och tog en värmande kaffe och macka innan jag fortsatte hem. Enda lediga bordet var det runda precis utanför toaletten (väldig trevlig sittplats... eller något) och när jag skulle ta av jackan så gick dragkedjan sönder... 


Nu är jag hemma och börjar så smått torka. Fortfarande frusen som en gnu, trött som jag vet inte vad och värken i ryggen vägrar att lägga sig. Hur jag kommer att må i morgon bitti, vill jag inte ens fundera på och jag får väll vara glad om jag kan komma upp ur sängen över huvudtaget... Chefen vill att jag ringer direkt när maskinen är testad så jag kan få hjälp direkt på morgonen med moppandet om det behövs (Jag måste säga att jag gillar min nya chef!)

Nu ska jag krypa ner i soffan under massssssssor av plädar, och somna till en härlig deckare.

Trots att klockan bara är halv 18, så kommer jag att somna direkt när huvudet hamnar på armstödet.


Bilden under visar det nypolerade golvet efter maskinkörningen.  

 Dessa vackra bruna ränder fanns i hela butiken...

 

 


#blogg24

Av helena - 16 december 2015 12:43

Ligger något i kroppen som inte vill bryta ut. Trött, seg och huvudvärk. Skulle även kunna säga ont i kroppen, men det har jag alltid så det är nog inte tillhörande just denna sjuka :-).Skulle på möte i går men avbokade pga extrem trötthet. I väntan på att pastavattnet skulle koka upp så somnade jag sittandes rätt upp och ner på en stol... Vaknade tack och lov innan det kokade torrt, men insåg att jag inte var i skick för att sitta med full koncentration på ett möte.
Så målet blev att sova och vakna mindre trött. Somnade en stund in i "morden i Midsomer" och vaknade kalaspigg vid 2.30 av att magen gnydde av hunger.
Upp, drack lite vatten och återvände till min sovplats. Slog på teven och slocknade direkt. Vaknade av att adventsljustaken lös och teven var avstängd. Något kändes inte rätt... En blick på klockan och jag skulle vara på jobbet 20 minuter senare. Försovning!! Jag hatar att försova mig och vid denna årstid så finns det verkligen inte tid för det. Det är för mycket smutsiga och leriga golv som ska städas och varje minut är värdefull. Kom i allafall inte allt för sent och då hann jag även kasta i mig frukost innan jag rusade ut genom dörren men bara stressen att komma i kapp är stressig.
Nu börjar nerverna att lugna ner sig och lunchen pågår. I kväll blir det årets sista sy/pysseljunta och därefter lite ledighet från lokalen.


Som sagt så sitter jag mitt i lunchen och det är inte varje dag som en sån här korg dyker upp i personalköket (och jag räknas lyckligtvis till personalen) och jag har ännu inte hittat den sjukdom som inte choklad botat... eller i allafall lindrar :-D

Jag gillar min arbetsplats :-)

#Blogg24

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se