TALLUGGLAN

Alla inlägg under augusti 2018

Av helena - 26 augusti 2018 19:38

Jag börjar så smått att närma mig 40 stickade katter att skicka i väg till kontakten i fb-gruppen "önskekatten". Fortfarande otroligt roliga att sticka och går även väldigt fort att göra, vilket passar mig perfekt för stunden. :-)

Av helena - 23 augusti 2018 17:42

Nu är jag lagom lugn för att "återuppleva" tisdagen på Gillinge :-)
Jag är så vidrigt glad att jag slipper göra om det igen, så glad att jag inte kände någon på kursen och än gladare att det inte är en kurs utspridd på flera dagar, för då hade jag lagt mina körkortspengar på en bra cykel istället. :-D


För att göra en låååång historia väldigt kort, ALLT som kunde gå fel, gick fel! Jag var dock på rätt plats i rätt tid, men där slutade i princip turen. Jag var sist in i lektionssalen, för jag hörde inte vilka läraren kallade på, när han dök upp i entrén och följe således inte med honom. (Redan där kände jag mig lugn, säker och hemma...HAHAHA!)

Bilen var liten, röd, automat och elbil. Det var knappar överallt, hördes inte när den var igång och växelspakarna felplacerade.
Jag backade istället för att köra framåt och jag låg först i raden. När läraren i walkitalkin skrek :"stanna", så fick jag panik och gasade...
Inte någon hög fart men dock en smäll och den jobbiga erfarenheten att jag krockat! Jag som verkligen äääälskar uppmärksamhet och äääälskar att stå i centrum (önskar alltid vara klädd som närmaste tapet och försöker glida osynligt genom tillvaron) hade 8 par ögon riktade mot mig och då lade min hjärna av totalt! Jag fick ett totalt hjärnsläpp och allt var verkligen tomt bakom pannbenet!
När jag tillslut fick i rätt växel och kunde köra framåt så gjorde en U-sväng och körde mot enkelriktat... Fick en ordentlig och hård tillsägelse via radion samt order att börja om i rätt riktning och på rätt väg.
Jag kulle ut på banan och bromsa i 50 km/h, där körde jag 30. Skulle senare bromsa i 70 km/h och då var jag uppe 85. Totalt koll på läget, andra ord. Muttrade för mig själv hela tiden att jag skulle slappna av, ta det lugnt och lägga misstagen bakom mig och istället koncentrera mig framåt och det gick inte alls bra!

Efter byten av förare så var det åter min tur och fortfarande den första i raden som skulle starta. Stress nivån var på max och min hjärna stängde av totalt. Jag fick inte ens igång bilen! Darrade som ett asplöv och försökte koncentrera mig på rösten i högtalaren som instruerade mig, steg för steg. Fortfarande är krocken i väldigt färskt minne, lärarens ord om att vi ligger långt efter i tidtabellen och att vi behöver öka farten, ekar i mina öron. 8 par ögon stirrar på mig och jag vill bara lämna bilen där den står, erkänna mig besegrad och bara gå därifrån!
Efter fyra direktiv via radion att få i gång min bil kom läraren ut, rycker upp dörren och låter allt annat än glad när han förklarar vad jag gör för fel.
Tillslut är jag på väg och kan börja fokusera på hur jag ska undvika "älgen" som står mitt på vägen i halkan.
Jag krockade hårt med den två gånger och första gången körde jag även av vägen (missade pinnarna vi skulle igenom, för att klara banan).

Jag fick "Risktvåan" godkänd men jag tillhör den troliga minimala skara som varken tyckte Gillinge var kul eller rolig.
Jag gillade inte alls att halka runt med en liten okänd bil och mådde psykiskt jävligt dåligt under alla timmar som jag var där.
Men som sagt nu är jag är klar med Gillinge och behöver inte lägga mer energi på det. Hädanefter är det bara lektioner och pluggande som gäller.
Så nu stänger jag ner och nämner inte ordet körkort, körlektion eller annat som har med bilar att göra förrän allt är färdigt. :-D

Av helena - 21 augusti 2018 19:54

Japp! Erkänner att jag håller på med körkort. Efter ca 24 års väntan och funderingar så är jag nu sugen på att skaffa ett körkort och en pockande vilja att få mer frihet (samt att det är det första steget av tre för att förverkliga min stora plan).
Anledningen till att jag sagt ytterst lite om saken är att det finns åsikter och kritik på allt jag gör och inte gör men jag känner mig vid 42 års ålder vuxen nog att fatta mina egna beslut efter eget huvud. Så jag tog chansen när den kom och hoppade på utan att be om någons råd.
Genom att inget säga ville jag minska stressen och pressen, slippa frågorna, kommentarerna och allas tyckande och bättre vetanden.

Mitt sätt att ta körkort kanske inte är "rätt" sätt, men det passar mig.
Mitt kort kanske kostar mer än ditt kort, men det är mina pengar.
Mitt kort kanske tar längre tid att ta än ditt gjorde, men jag har väntat i 24 år så vad gör några dagar/veckor/månader till.
Kanske det finns andra och bättre körskolor, men den jag valt passar mig, jag trivs där och därför är det rätt val gör mig...
Kanske gör jag helt fel, men det kanske är den lärdom jag just nu behöver...

Alltid när jag gör något så har folk åsikter om både det ena och det andra och genom att själv och ensam fundera i alla riktningar och fattat de beslut som jag funnit ut passar mig bäst.
Mitt körkort är min ensak och mitt egna val.

I morgon ska jag berätta om min mardrömsdag på Gillingebanan, men därefter kommer jag åter att knipa igen och inte säga ett ord förrän jag har fixat det!
Jag vänder tillbaka till min lilla (nästan) tysta och egoistiska värld.



 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards