Har haft den trevligaste och roligaste dagen på evigheter!

Efter lite fynd på loppis, blev det en heldag i sällskap av E och K som verkligen förgyllde min dag!

Efter loppis blev det Willys där jag med fullastad korg mer eller mindre bjöd in mig själv på middag :) Stekt kyckling, bakpotatis och sås...  såååååå gott!

Efter middag och lite skitsnack så blev det filmdax.

Närmare tre timmar med sprutande tårar och skrattmusklerna i magen som mot slutet värkte riktigt ordentligt! 

Har inte skrattat så mycket på evigheter som jag gjort de  timmarna. 

Första filmen hette "Familj på väg".

Med Robin Williams i huvudrollen, kan man vara ganska säker på att man får sig en del skratt. Jag är inget större fan av Williams, men denna film var UNDERBAR!!!  

Filmen är mycket bättre än trailern!!  

Den andra komedin var "Bob the butler" och även det en komedi. Inte heller denna trailer är i närheten av filmen då så mycket fler underliga och humoristisa scener finns.

Speciellt scenen med den exploderande grisen fick magen att värka!!   

Fick ett brev med en inbjudan till en återträff för min klass i högstadiet.

Jag har fått för mig att en klassträff är något som de flesta ser fram mot med förväntan och spänning.

Glädjen att återse alla vänner från det förflutna och höra vad som hänt genom åren... Arbeten, utbildningar, förändringar och den nuvarande familjesituationen... 

Den enda spänningen jag kände när jag öppnade brevet var undran vem i klassen som bestämt att dra samman alla det vill säga vem det var som var korkad nog att bjuda mig och tro jag skulle bli överglad och jublande lycklig över att bli bjuden :)

Vem det var som var initiativstagaren till detta jippo har jag fortfarande inte en aning om då det inte framgick av brevet.

Men det visade sig att det inte bara är min klass som är bjuden, utan en massa avgångsklasser i kommunen bland annat min systers högstadieklass. Men min syrra har bestämt att hon inte ska gå och skälen till det är samma skäl som ligger högst upp på min lista. vi har ingen kontakt med någon ur klassen och jag kan även lägga till att jag inte önskar någon kontakt med dem som jag inte redan har kontakt med.

En annan anledning till att jag hoppar festen är att jag bara gick i den skolan under ett år och det är inte mycket att hänga i julgranen.

Jag tillbringade bara sjunde klass i Norrsund innan jag bytte skola.
Enligt mina lärare var anledningen till bytet av skola min höga frånvaro.

Enligt mig så berodde bytet på mobbing. Vilket ledde till skolk och hög frånvaro, så tyvärr så kan jag ge mina lärare rätt på den punkten ;)

Det är som jag sagt tidigare, lättare att flytta den mobbade än de som mobbar...

Men för att återgå till klassfesten, så är beslutet fattat och jag vill inte ändra mig. Finner ingen anledning till att betala en massa pengar för att träffa folk som jag ogillar och som jag totalt skiter i! 

Kanske vore det en bra idé att dyka upp på festen bara för att visa idioterna att jag fortfarande lever och andas trots deras behandling av mig...

Men jag mår nog psykiskt bäst i att fortsätta förneka att jag överhuvudtaget gått i den skolan  :)

Jag tror att folk vet var jag finns och hur de ska kunna få kontakt med mig om de vill träffas...

Torsdag igen och som vanligt har jag inte hängt med veckan.

Det har gått snabbt och jag har fått ganska mycket gjort trots att jag inte gjort något :) 

Började rensa på diskbänken men slutade med att disken var kvar, men garderoben urplockad. Nu ska jag bara bära upp julkartongerna och kartongen med "sommarkläder" på vinden, sedan har vardagsrummet sitt vanliga utseende igen. 

I tisdags dök jag upp på jobbet, fast det var min vanliga dag. Anledningen var att chefens lilltjej var sjuk och hemma. Så för att de skulle få något gjort så agerade jag barnvakt. Synd bara att det skulle vara en svinkall dag med vindar som gjorde den ännu kallare. Var inte en höjdardag att knata runt på stan med barnvagn, men det funkade i allafall :) 

Nu skulle jag egentligen vara på stickjunta, men magknip och en stressig hjärna hindrade mig från att lämna lyan.

Dessutom har jag fortsatt att pyssla med onödiga saker här hemma. Har haft "tusen" påsar med garn, stickningar och påbörjade virkningar, som nu efter ett par timmars arbete ligger fint ihopvikt i en låda i garderoben.

Nu dags för kvällens sista kaffe och lite tankebefriad stickning i soffan. I morgon jobb som vanligt och sedan väntar en helg utan pengar och en massa inköpslistor och önskelistor :)

En stor favorit i tonåren var denna! 

Vet inte om det verkligen är så men ibland verkar det vara stor skillnad mellan folk och folk, beroende på hur mycket man kan snacka. 

En del får kämpa för vartenda öre medan andra... 

Åter snackar jag om soc. Det räcker med att skriva fel ord för att bli nekad hjälp. Varje månad är en balansgång i orons träsk, för man är aldrig riktigt säker på den lovade hjälpen finns. Det räcker med att man glömmer sjukanmäla sig en dag, för att socialassistenten ska skaka sitt huvud och beklaga att man denna månad inte har gjort sig förtjänt av att få hjälp med hyran.

När jag bodde på Nordrona  i studentbostaden ansåg Soc att hyran var för hög för min bostad så de vägrade betala hela hyran, så jag låg ett par hundra back varje månad.  

I dag satt jag barnvakt i väntrummet på soc, medan kompisen var på besök hos handläggare. Med öppna öron och spelat ointresse lyssnade jag till alla samtal som fördes runt mig och det var speciellt ett samtal som gjorde mig både stum och fundersam.

En av männen i väntrummet berättade för sitt sällskap att han blivit bostadslös och att soc betalade hans hyra när han nu bodde på ett vandrarhem...

Min hyra på Nordrona var för hög enligt soc, men att betala 11 800 kronor i hyra för ett rum på ett vandrarhem, verkar vara helt okej!! 

Undrar om jag också får bo på vandrarhem den dag jag begår något misstag, nekas hyra av Soc och blir av med lyan... 

Jag gör som sagt arbetsprakt hos en tapetserare och är där tre dagar i veckan. Eller rättare sagt så försöker jag vara på plats dessa dagar :)

kan verkligen säga att jag stormtrivs och jag känner mig hemma bland personalen. inför julen fanns det mycket att göra och saker som jag inte var redo eller kvalificerad för att göra, så det blev mest att plocka bort klamrar på dynor och annat lätt jobb. Men nu under våren har jag blivit mer varm i kläderna och fått större uppgifter. M-L har flera gånger påpekat att jag är där för att lära!

Under ett par veckor fanns en praktikant på plats och stolen hon jobbade med blev inte klar, så jag blev satt på den uppgiften att färdigställa stolen :)  Nu är det bara snören som ska limmas på kanterna, men annars är den klar!

Min första stol

I väntan på att återfå lusten att uppdatera bloggen, så lägger jag under tiden upp ett gäng bilder på Zasso och min nya buspojke Boris.

******************

För varje dag så går det bättre mellan dem.  

Nyfikenheten var stor från båda sidorna, men det dröjde länge innan de vågade nosa på varandra...

Första besöket i soffan för Boris.

Zasso var inte direkt förtjust över att bli av med sin plats bredvid mig

Zasso sitter som en liten prins i snödrivan på balkongen och tittar nyfiket ut på världen. 

Efter att genom rutan ha sett Zasso ute på balkongen, så bestämde sig Boris för att strunta i mina regler och helt enkelt vara snabb ut genom dörren, när den öppnades.   

Undrar om hjärnan verkligen kan explodera om man tänker för mycket? 

Jag vet inte vad det är jag går runt och tänker på, men det är som om de små gråa inte är stilla en sekund... Som om de festar med lyckopiller i kroppen :)

Ingen dag denna vecka har jag varit helt själv. Helt ensam i min lilla lya, utan att folk "trängt sig på" och bara varit ensam...

Visst det är mitt fel, eftersom jag inte kan låta bli att öppna dörren och svara i telefonen.

Samtidigt som jag önskar ensamheten så finns det en liten del av mig som blir glad varje gång jag får bevis för att jag behövs...

Men även om det finns folk runt mig som vill ha mitt sällskap, så behöver jag denna ensamheten också.

Jag trivs med att vara själv.

Jag trivs med tystnaden och ensamheten...

Jag saknar dagarna i mitt egna sällskap där jag kan ladda batterierna och bara njuta. Kunna lulla runt i den slitna träningsoverallen och slippa bry sig om världen utanför lyans tunna väggar.

Jag vill ha en dag då jag kan och får bryta samman och hata världen, utan att vara rädd att bli avbruten av telefonen och krav från omvärlden.

Ingen gång denna vecka har jag varit helt ensam i min ensamhet.

Det har kommit och gått människor hela tiden. Det har varit väntan på vänner som inte dykt upp och samtal som måste ringas. Det har varit massa spring fram och tillbaka och saker som måste göras och borde göras.

Det dåliga samvetet tjatar hål i mina öron och jag tystar det genom att lägga mina egna önskningar åt sidan. Jag häftar upp mungiporna och försöker vara trevlig...

Jag försöker engagera mig i mina vänner men orken finns inte riktigt...

Nu ligger en ny vecka framför mig. En vecka med inplanerade aktiviteter varje dag och saker som måste göras. Mina lediga dagar kommer att gå åt till ärenden på stan som jag inte hinner göra under mina dagar med praktik. Mina lediga dagar kommer att gå åt till att umgås med mina vänner som jag inte hinner träffa under min praktik. Mina praktikdagar kommer att bli roliga och timmarna gå snabbt, men orken är slut när jag väl kommer hem och de flesta telefonväxlar hos företagen stängda...

En ny vecka ligger framför mig med en massa inplanerade måsten.

Återigen finns inte tiden jag behöver för att ladda batterierna och den lilla energi jag har kvar går åt till att försöka hålla masken och leendet på plats.   

Kanske ska jag avboka alla "måsten" på mina lediga dagar och boka in egentid med Maxe...  

Kanske är det på tiden att jag sätter mig själv före alla andra.