TALLUGGLAN

Alla inlägg under maj 2009

Av helena - 30 maj 2009 12:45

Följde med Karin och hennes lilla gäng till ”Farsna gård” strax utanför Norrtälje.

Med pannkakor i väskan och en mycket värmande sol, var dagen perfekt!


En gång om året är det familjedag på Farsna, en dag då barnen får se hur Räddningstjänsten fungerar. Barnen får även hoppa in och studera de olika fordonen, såsom helikoptern, brandbilar, hydrokoptern och andra farkoster som är livsnödvändiga för oss som bor vid kusten. Räddningspersonal fanns på plats för att besvara frågor och lärde även ut hur man räddar liv. Småkottarna fick släcka en eld med eldsläckare och även testa eldfiltar.

Förutom att kolla på räddningstjänsten så fanns det andra aktiviteter. En tipsrunda att gå med småsvåra frågor, en hinderbana som gick genom fordon och röktält samt ponnyriding.


 

Jag hade supertrevligt och var glad över att ha blivit tillfrågad om jag ville följa med. Barnen var underbara… nästan hela tiden och det enda sorgliga var att Elias inte var på plats. Han skulle garanterat trott att han hamnat i himlen när det var fritt att klättra runt på brandbilen och sitta i helikoptern.

 Färsna gård


Av helena - 29 maj 2009 21:55

Min systerson som i mitt tycke bara för ett par sekunder sedan var en liten fotbollstokig unge täckt med lera från topp till tå blev i går en 18 årig fotbollstokig student… täckt med lera (och öl) från topp till tå. Det är första festen som jag är på där huvudpersonen samt två av dennes gäster tvingas duscha innan de kan delta i festandet. Mössan har sett sina bästa dagar och kommer nog aldrig att bli sig lik igen :)



I går morse blev det full fart ner till Stockholm för att leverera en ”Rut-Aina tårta” till syrran och för att skriva plakatet därefter blev det ännu högre hastighet ut till Kista gymnasium där Joels sista minuterar som gymnasieelev skulle firas med sång, champagne och glada leenden. Även trummor närvarade och ett glitter- fyrverkerier som gjorde att delar av släkten knatade hem med glitterkonfetti i håret, mycket vackert.

Medan Joel åkte lastbil ett par varv runt innestan så kidnappade jag och mamma lilltjejen Josefin, för att Jessika och Per skulle kunna fixa festen i fred utan en lillråtta som rusar runt och vill ha uppmärksamhet. Jag och mamma åkte med Josefin till Ikea där jag äntligen fick tag på nya lampor till fönstret samt ett par svarta tallrikar.


 

Trots torsdagens regnoväder som gjorde alla nervösa så var fredagen vacker med en enorm sol på himlen, inte ett moln fanns i sikte, så grillningen av kycklingspett blev av hemma i trädgården.

Kvällen blev mer än lyckad och jag hade kanontrevligt.

Min syster måste vara den bästa smörgåstårta makaren i Sverige, för de är inte bara otroligt vackra utan även farligt god och jag tiggde mig till en bit som färdkost.  


 

Med underbar mat, mycket trevligt sällskap och en läskande vinbål så är detta ytterligare ett student firande som jag kommer att minnas med glädje.


 

Tack alla medverkande för en kanontrevlig dag!  



Kollage på Joels student

 
Av helena - 27 maj 2009 13:01

En smäll blev det när åskan drog över Norrtälje.

Efter knallen tog jag denna bild från Karins kök.

Ganska vackert om jag får säga det själv  :)

Åska över Norrtälje

Av helena - 27 maj 2009 00:58

Vårruset är alltså en liten tävling där närmare 6000 tjejer springer (eller går) 5 km.

Det är inga problem i vanliga fall…  Men jag skadade ryggen i går (smärtan strålar ner i vänster ben) och det gör det hela lite jobbigare eftersom jag inte ens kan gå över ett slätt golv utan att pipa av smärta.

Men eftersom jag ställt in mig på ”ruset” och gjort denna tävling till en tradition, så är jag envis nog att vägra lyssna på min kropp, när den skriker: ”AJ”

STOD i 40 minuter och väntade på en kompis som aldrig dök upp. Åkte buss i 50 minuter och vartenda litet gupp kändes i ryggen. Klev av fel (självklart! Varför ska det gå bra för mig för?) Gick/haltade i 30 minuter innan jag på knagglig engelska frågade efter vägen och blev lotsad till rätt plats. Kom fram till träffpunkten 10 minuter innan starten gick, fick en snabb kram av de tre jag kände, innan de försvann i väg till uppvärmningen och lämnade mig ensam med en hög väskor att passa och eftersom de innehöll allt från körkort till bankkort så lovade jag att inte släppa väskorna med blicken… 

Mina kära vänner hann inte mer än i väg innan det började regna.

Det var fint väder när jag lämnade Norrtälje, så hade jag regnkläder med mig?

Dessutom började det att blåsa… Huttrandes i blåsten, smärta i ryggen och sittandes på ett liggunderlag medan regn föll träffades jag plötsligt av ett uppfällt paraply som vinden hittat.

 

24 minuter in i tävlingen dök de första i min grupp upp. De tittade på varandra och sa: ”Det regnar, vi försöker hitta tak över huvudet, för vi kan inte sitta i regnet” (mutter, mutter från den dyngsura Maxe som fortsatte att stirra på väskhögen).

Hade en sådan värk att jag mådde illa och kunde således bara få i mig två små brödbitar av matsäcken som vi fått, trots att magen kurrade något otroligt.


Efter mycket om och men så var tävlandet över och jag skulle hem.

Första bussen som kom efter ca 10 minuters väntan var överfull och ville inte ens släppa på oss väntande stackare, men en extrabuss skulle komma lovades det och jag fortsatte min väntan. Inte en bänk fanns att sitta på och jag kunde inte ens stödja på mitt vänstra ben pga smärtan.

Minuterna gick och efter 30 minuter kom en ordinarie buss som även den var proppfull, men vi fick i alla fall komma på. Eller rättare sagt alla klev på utom jag som (just då) hellre skulle begå självmord än att stå på en buss i 50 minuter med värk i ryggen och vänster ben. Så jag hoppade på tunnelbanan åkte till Tekniska och fick en bra sittplats. Hade en sån värk på hemvägen att tårarna sprutade av smärtan och 23.30 var jag äntligen hemma.

 

Nästa gång någon frågar om jag vill vara med ska jag först och främst lyssna på min egen kropp. Om jag har minsta smärta någonstans, så kommer jag stoppa fingrarna i öronen och vägra lyssna till alla böner om att jag ska med.

 

Det var länge sedan som jag mådde så dåligt som jag gör just nu. Både psykiskt och fysiskt är jag ett vrak och jag önskar verkligen att jag inte var så förbenat envis samt vägrar att bryta mina löften… 

 Det var i allafall kul att träffa Jessica och Annelie igen och hade det inte varit för dem så hade garanterat hela dagen varit förstörd.  

Nu ska Maxe sova!!!         

Av helena - 26 maj 2009 11:45

Mitt bredband ligger nere och comvic verkar inte heller funka... 

Hur kul är det på en skala?

Jag är totalt isolerad från omvärlden eftersom jag inte ens kan röra mig pga  ryggvärk och i kväll ska jag gå (eller blir det krypa?) Vårruset. 


Min värld är inte speciell ljus i dag om man säger så.

Av helena - 25 maj 2009 23:56

Det sa "pang" i ryggen och varje steg smärtar- Kan inte ens sitta i soffan utan att stöna av smärta. I morgon ska jag till Stockholm för vårruset... Jag kommer att kravla runt spåret. Hoppas att ryggen går över, för jag vill verkligen vara med på ruset.

Av helena - 24 maj 2009 12:31

Måste bara göra lite reklam för ”UTMANINGEN” på min hemsida!

Utmaningen är en liten lek med ord där det gäller att få in följande utvalda ord i en kortare text/novell.

(kanske kan ge inspiration till en riktig novell eller ta bort skrivkramp)


Varje dag dyker nya ord upp på denna adress:  

Utmaningen -  http://maxe.zoomin.se/index/70059.html

 

Texten skickar du in som kommentar på min blogg eller i min gästbok, så hamnar den på min hemsida där jag som tack för att du gjort utmaningen, länkar jag till din hemsida/blogg.


 

Dagens ord är dessa och tre (3) av orden MÅSTE finnas med:

SORG, SMÄRTA, VARGAR, SVART och GLÖDLAMPA. 


 Såhär blev min text!  


”Redan innan hon hörde tassandet visste hon att det var ute med henne. Hon skulle inte ha en chans att hinna ut från den djupa och mörka skogen innan vargarna fick upp vittringen på henne.

Det var sorgen som hade fört henne in i skogen och med tårarna rinnandes utmed kinderna hade hon inte vetat hur långt hon sprungit, innan hon i brist på ork rasat ner i den gröna mossan för att hämta andan. Solen hade varit på nedgång och med den kröp skuggorna fram och med ens blev skogen hotfull.

På snabba och skräckfyllda fötter rusade hon nu tillbaka genom skogen. Försökte hinna undan de djur hennes föräldrar alltid varnat henne för. Sara hörde vargflocken komma allt närmare, medan granar krafsade henne i ansiktet och grep efter hennes kjolar.

En rot satte stopp för hennes färd och med ett kvidande av smärta föll hon raklång på stigen. Det sista hon kände innan mörkret föll över henne, var den unkna och illaluktande andedräkten mot hennes kind.”



Vågar du anta utmaningen??

Av helena - 22 maj 2009 19:51

Efter att ha varit ute och knatat i mina vidrigt gamla joggingskor och fått känslan av att vara förföljd under hela promenaden, så fattade jag ett beslut! Det var nämligen så att båda sulorna har lossnat under så varje steg lät ”floff” ett ljud som påminde mycket om en promenad i flippflopp sandaler.

Ljudet drev mig till vansinne och att vara ensam ute i spåret, förföljd av ”flopp, flopp…flopp, flopp” var en mindre trevlig upplevelse.

I dag fanns det pengar på kontot och i sällskap av Lola hamnade jag i sportaffären och kollade på prislappar. Hittade två par skor som min ekonomi kunde tillåta att jag köpte, så jag började testa vandra mellan gångarna.

Det ena paret gick ganska lågt i hälen, vilket jag av erfarenhet garanterar skavsår på mina underliga fötter, men jag gillade färgen. De andra var skönare på. De glappade inte och var perfekta över hälen, så det blev dessa par.

Ett val som fick Lola att böja sig fram och lägga handen på min panna och utbrista: Jag måste bara försäkra mig om att du är frisk, Karin kommer inte att tro mig, när jag berättar vad maxe köpt för skor…  

 

Jag äger inte ett enda plagg som går i kulören rosa eller lila. Jag tråkar alltid folk som går omkring i rosa skor och jag har sagt X-antal gånger att jag aldrig i livet kommer att sätta på mig skor som är rosa…

Vilken tur att jag ofta går ensam i spåret och i skymningen, så ingen ser mina nya rosa skor.

Måste dessutom erkänna att de inte bara är rosa. De GLITTRAR  dessutom…   

 

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards