TALLUGGLAN

Alla inlägg under juni 2011

Av helena - 30 juni 2011 17:35

Om alla onda ting är tre, så är det bara att vänta på det sista...  


Jobbade som vanligt, men gick en aning tidigare för att komma hem och packa inför helgen. Skulle köpa cigg på "Flygis" och eftersom det skulle gå snabbt så låste jag inte cykeln...  

Jag menar, vem förutom jag gillar bockstyre??  Och när den dessutom har taskiga handbromsar och inte riktigt 100% däck så är det nog bara jag som känner för att cykla på den...

Kommer ut, stressad som sjutton för alla saker som ska hinnas innan morgondagen och inser att cykeln är borta!!! 

Knatar hem i värmen och ringer genast till polisen för anmälan. Även om chansen att få tillbaka den är minimal, så älskar jag min cykel och vill ha hem den. 


Inser unde samtalet med polisen att jag ännu inte fått min SMS biljett. Med tanke på att den skulle komma 24 timmar innan avresan och jag åker i morgon lunch, så borde den dykt upp. In på mailen och kollar och inser att min dyslexi har fått mig att skriva fel telefonnummer. Visst bara en siffra som blivit fel, men ändå...  

Ringer därför även SJ och hamnar på plats 40 i kön och blir sittande i luren i närmare 15 minuter innan jag kommer fram och rätt nummer kan lämnas.

Nu sitter jag här och funderar på att börja med allt som jag redan borde ha gjort, men som ännu inte ens påbörjats...


Men jag har i allafall lärt av mina misstag. Att jag alltid ska låsa cykeln samt ha en gul lapp i pannan med mitt telefonnummer....



    

Av helena - 27 juni 2011 20:45


Hittade en and med ungar vid en promenad vid Norrtälje ån.

Nio småttingar höll hon reda på. 


 

Av helena - 25 juni 2011 20:30


  Hade lite tid över, så jag plockade fram fantasin och färgerna för att skapa. 

Resultatet blev en klocka :D 








     


Visst är jag duktig!!    





Av helena - 25 juni 2011 17:45

Som varje midsommar så var jag nere på Björkö och hjälpte till i hembygdsgården, där det som alltid dansades och fikades. 

Många danssugna dök upp, men det kändes som om det var färre i år än tidigare. 





 


 Under en av mina få raster den dagen

smög jag runt och knäppte bilder.


Efter slitet och stressen liftade jag hem till barndomshemmet med en kompis som även stannade så pass länge att jag kunde lifta mig halvvägs till Norrtälje (tack vännen!!)  

Mamma bjöd på midsommarmiddag och bror bjöd på massa skratt. 

Väl halvvägshemma så blev det bussväntan och ännu fler sommarbilder! 


Snacka om att naturen rensar hjärnan!  

 



 


 

Av helena - 24 juni 2011 04:00

 
Av helena - 23 juni 2011 20:30






Med ett helt och fint nät på balkongen har kissarna hittat ett nytt ställe att spana ifrån. 

Det är ytterst sällan som de sitter där samtidigt, men bägge har det som favoritplats. 


 

Av helena - 21 juni 2011 19:09

Är det verkligen ett "ja" eller är det ett "nej" men eftersom oron över att såra är så stor så sägs "ja" av bara farten för att sedan kunna ändras till ett hårdare "nej"...


Jag kan inte låta bli att fundera över alla dessa "ja" som sägs. Jag planerar något och frågar vänner om de vill vara med, även om de ofta hoppar mina planer så händer det att de gärna vill vara med och planeringen börjar. 

Jag är glad över att få en kompis med mig och då även denna verkar glad över att få vara med så blir glädjen än större... 

Ofta, VÄLDIGT ofta så känner jag av förändringen när dagen närmar sig.

Vännen slutar att prata om planerna och även om hon inte tystar mig, så säger hon inget.

Innerst inne så vet jag att hon ändrat sig, ångrat att hon tackat ja.

Men då hon fortfarande inte säger något fortsätter jag glatt att planera... 

Dagarna går och jag är fortfarande uppfylld av planerna och lever på hoppet att jag inte är ensam om det, men när bara tystnad hörs från vännen tar jag slutligen mod till mig och frågar om hon ändrat sig...


Självklart blir jag besviken över förändringarna, då min planering känns som bortkastad tid. Men jag blir ännu mer besviken för att inte säga arg och sårad över att stå vid busshållsplatsen och vänta på någon som inte kommer... Att vänta på någon som innerst inne inte ens haft för avsikt att komma, men som inte vågat säga något till mig av risk för att såra mig... 

Jag vet inte hur ofta som allt varit klappat och klart, bara för att sluta med att jag sitter ensam på busshållsplatsen eller cafét och väntar på vänner/familj som inte kommer och som inte ens bryr sig om att meddela detta. 


Varför inte bara vara rak och ärlig och säga sanningen istället för att låta mig lista ut sanningen själv och känna mig båda sårad och övergiven.

Min tid kanske inte är värd något för dig, men den betyder mycket för mig och jag har annat jag kan göra med den än att vänta! 





Av helena - 14 juni 2011 22:36

I dag blev det en tur på stan som förutom kaffe på "Tullen" resulterade i lite nya kläder...  

Inget märkvärdigt utan bara ett gäng strumpor och tre stycken behövliga leggings.

Upptäckte när värmen slogtill att jag inte har några "sommarkläder".

Visst kjolar och linnen i överflöd finns i skåpet, men det var många år sedan som kjolar slutade vara ett favoritplagg.

Fastnade med kjol i cykelhjulet och stod på näsan, så sedan dess har jag slutat att cykla med fladdrande tyg runt benen.  



   

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards