TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin bilder

Av helena - 31 december 2016 16:09

Sista December 2016 och årets sista dag är här och med det även det sista inlägget för året i ”Tallugglan”.

Inläggen har vissa månader varit många och andra månader väldigt få. Vissa inlägg långa som romaner och andra korta som små notiser, skrivna i förbifarten.

Detta år tror jag i allafall inte att jag helt missat helt att skriva någon månad  :) 


Som varje år kör jag denna dag en tillbakablick på året som varit och försöker minnas vad som hänt och skett under de senaste månaderna.

Utanför smäller raketerna och i mitt knä sitter min randiga sambo och spinner. Men så länge han inte gömmer sig bakom skohyllan av skräck som han gjorde för något år sedan är jag glad och nöjd.
Testatför första gången att länka. Klicka på de blå orden och just ett specifikt inlägg kommer upp i ett annat fönster.


Den 11 Januari tog jag det sorgliga beslutet att låta min vackra Boris somna in.
Saknar honom fortfarande dagligen, men vet att det var rätt beslut... 

 

Promenaderna gick mellan höga snödrivor och orörda marker.

Såååå vackert!


 
  

Sköldpaddorna förökade sig i början av året i en hög hastighet och jag har tappat räkningen på hur många jag gjorde innan jag "gav upp"... eller snarare stoppade in dem i garderoben. :) 

         

 

          


I Mars började vi renoveringen av Lokalen.

Det blev ett par veckors slit att få bort känslan av "ungdomsgård" och göra om det till en trivsam och ljus lokal. 

  
Pappa fick ett kollage av mig, där alla barn och barnbarn var samlade... 
Önskar bara att jag gett det tidigare . 
  
I April var jag i sällskap av Maria i Jönköping och såg "Spelman på taket" med Anders Ekborg i huvudrollen. 
Just "Spelman på taket" är väll den pjäs/musikal som jag varit minst informerad om och tidigare bara hört en enda sång från den. Jag gillade den skarpt och fast den utspelade sig för många år sedan så har den ett budskap som skulle kunna vara från nutid...  
Se den om ni har möjlighet! 

 
        





Lokalen blev så gott som helt klar och vi var nöjda med förvandligen.
Småpyssel finns fortfarande kvar att göra, men nu har vi i allafall grunden klar. 
     

i April började jag även känna av de första tecknen på att jag tagit i lite för hårt, velat lite för mycket och inte riktigt lyssnat på kroppen. vårt när man vill göra allt som är kul, men inte riktigt lyckas hålla alla bollar i luften. 

Den berömda utbrändheten börjadde visa sig för mig och jag började må allt sämre.

   


Den 21 April blev jag faster till en liten Agnes och den 23 April ringde sjuksköterskan från Vårdbo till mig och medddelade att min pappa somnat in samma eftermiddag. 
Depressionen som börjat nagga mig i kanten tog över totalt och jag tror aldrig jag mått så dåligt i hela mitt liv som under de kommande månaderna...   


Under Maj gjorde jag mitt bästa för att orka kliva ur sängen, hänga ihop mentalt och kämpa vidare...
 

I Juni hände mycket i mitt trasiga liv. 
Nyinvigning av lokalen blev trevlig och nu kände vi att vi var igång på riktigt.

 
Ett par trevliga dagar i Göteborg  hos trevliga vänner blev det också.
Kände att jag behövde komma bort från Norrtälje för att orka med allt som låg framför mig. 

     
Till Ullared drog vi vår kosa även i år.
Stannade på de vanliga ställena och fikade samt sov i det vanliga "Blå huset". Troligen kom vi väll hem med lika mycket saker som föregående år :)

       


I juni blev det klart att min gamla skola på Björkö  kommer att läggas ner och protester  drog igång.  
På midsommarafton var jag som vanligt därute och hjälpte till på hembyggdsgården. jag tog en sväng förbi skolan, minndes åren jag gick där, lärarna jag haft och minnen som alltid kommer att förknippas med min skoltid.
Blev ett av de längre blogginläggen under året och fullt av minnen!!   

               


 

I Juli hade vi första "Sommartallriken" i lokalen  med sill och annat som hör sommaren till.
Närmare 25 personer anmälde sitt intresse. Supertrevligt att se sina grannar och lära känna nytt folk. 

     


I augusti hade vi "Urnnedsättning" på kyrkogården och det mesta fick ett avslut... 
 


Och i lokalen tog de röda kräftorna över festen när "Hösttallriken" samlade lite härliga hyresgäster. 

   
I augusti drog vi till Åland och det gungade en aning på vattnet.
Att lampan trillade ner och slog ut alla flaskorna på bordet var inte alls mitt fel... typ :)      

I September och oktober var jag sjukskriven.
Pysslade med stjärnor hemma för att få timmarna att gå och promenerade runt ute i skymningen för att få hjärnan att stilla sig...  

Norrtäljemarknaden flyttade upp till flygfältet och jag vandrade runt och försökte hitta mig själv bland alla stånden :) 
                        



 Jag testade att göra en kalender med alla mina bilder som jag knäppt genom åren... 
 
Tände ett ljus för pappa och för alla de andra som jag saknar.
De börjar bli många nu... 
   
Sjukskrivningen över och sex dagar hann jag vara på jobbet innan ödet slog krokben för mig...

Eller snarare isen fällde mig.

Gips, veckan senare operation och detta året var räddat!
Så stor smärta har jag aldrig tidigare upplevt och jag vill aldrig mer vara med om det igen! 


Jag är bättre med vänster hand än jag var tidigare.
Jag har kanske aningen större tålamod än tidigare. 
men framförallt så saknar jag mitt jobb, mycket mer än tidigare!!!  :) 


       

Dagarna gick åt till att knata runt i naturen, fika i eget sällskap, muttra över oturen jag hade samt  stirra i taket...    

I slutet av november hade Jossan dansuppträdande i vackra Vällingby och där hamnade jag och även mitt gips. 


   

Och i december blev det julbord med jobbet och det gungade än mer på vattnet denna gång än tidigare resa. 
För mig blev det även ett par timmar i Grisslehman där jag gick runt och turistade. 
  


"En stilla jul" på Vasateatern, tillsammans med syster och ett gäng glada tjejer hann jag med även i år.      



Detta år har helt klart INTE varit mitt år. Jag har till största delen levt det i en svart svacka av depression, ångest, smärta och sjukskrivningar...
Jag hoppas att år 2017 kommer att bli bättre på alla plan för min del.
Jag vill tillbaka till Skottland, jag vill till Göteborg, jag vill tillbaka till mitt jobb och jag vill ha en tatuering..
Ett par timmar kvar till midnatt och jag kommer att tillbringa den som varje år...    

ANNONS
Av helena - 11 december 2016 23:00

Det som i går var lite blaskigt skit som föll från himlen övergick till riktiga flingor Under natten och när jag vaknade var världen åter igen vit.

Ingen mörkret föll vandrade jag genom stan på oplogade trottoarer och bara njöt.
Lagom kallt, runt nollan och relativt orörd snö. En perfekt dag för fotografering m andra ord.

Norrtälje är en fantastiskt vacker liten stad på sommaren, med massa små idyllen att knäppa och njuta av.
Men den är inte så pjåkig på vintern heller, i allafall inte via linsen på en kamera.

Dagens bästa, bland alla bra bilder jag fick i dag är nog denna...

ANNONS
Av helena - 30 november 2016 17:47

Strax utanför Norrtälje, bara ett stenkast bort så ligger Färsna gård.
Även om det byggs nytt hela tiden och staden brer ut sig allt mer så ligger Färsna fortfarande aningens utanför. Men åkrar och ängar är sedan ett tag tillbaka bebyggda och vägens trafik hörs i mitt tycke en aningens för mycket, fast den ligger en bra bit ifrån själva gården.


       


Under tidigare besök har det varit som att komma ut på landet när man på smala stigar och genom skogsdungar gått vägen till Färsna.

Man nästan ana alla de generationer som trampat före på stigen, i långa kjolar, barfota fötter och hucklen på huvudet och i ögonvrån tyckt sig se de familjer som bott på gården, som sett ut genom fönstren och ut över de marker som krymt och blivit allt mindre medan staden långt borta blivit allt större.

 

Just nu är det lite svårt att föreställa sig att Färsna en gång i tiden varit en egen liten by utanför den stora byn, med en mjölkvarn och tydligen även en ölstuga. Å andra sidan om själva Färsna funnits omnämnd sedan 1300- talet så har det nog hänt en hel del saker på den platsen.

 

På färsna håller 4H gården till och med dem en massa trevliga djur och de driver även ett café med hembakat bröd och mysighetsfaktor 12 på den 10 gradiga skalan.
Bänkar med ett fårskinn över, en glödande brasa i öppna spisen och ett stilla snöfall utanför fönstret...

Det finns saker i livet att njuta av som inte kostar så jäkla mycket och jag har funnit min lilla plats som ger energi och ork att kämpa ett tag till.


 

Ofta brukar jag bara ta vägen förbi Färsna och hålla mig till elljusspåret, men de gånger jag varit sjukskriven så har jag letat mig ut till Färsna. Kelat och småpratat med en häst, tagit en fika på ”Tupplidret” och bara smugit runt och fotograferat.
Det är min lilla oas i tillvaron, när kropp och knopp inte vill samarbeta med resten av Maxen.


 

 

Av helena - 12 september 2016 18:58

Efter en dag som varit aningens förvirrad så rensar jag nu hjärnan totalt m en promenad. Ljummet i luften, klarblå himmel och oväntat lite folk ute.
En stund utan musik i öronen och bara stillhet. Dofta naturen, höra plasket från fiskar i vassen och se solblänket på sjön.

Funderar över livet och alla dess vägvalet som finns. Saker jag borde gjort, saker jag gjort och riktningar på vägar som ödet fört in mig på...

Vilse i verkligheten utan mål eller önskningar.

Lullar på utan att veta vart jag ska eller vad som väntar längre fram. Inga planer eller drömmar att sträva mot...
Mer eller mindre gett upp och bara stretar på i hop om att en dag kunna förverkliga alla de hemliga drömmar jag bär på, men som förblir drömmar.

Jag vill så mycket, men min väg bär inte framåt utan jag hamnar i rondell och efter flera varv utan avtagsvägar inser jag att det i själva verket är en vändplan jag snurrar på utan att finna annan väg bort än att återvända samma väg jag kom.

Vem är jag? Hur hamnade jag här? Finns det något förutom rädsla och bekvämlighet som håller mig tillbaka? Om jag fick ändra allt och starta om från början, vilken väg hade jag då valt?

Av helena - 10 september 2016 18:43

För ett par år sedan hittade jag i en hantverkstidning mönstret till en stjärna.
Hårt papper, skumgummi, tyg, pärlor och en jäkla massa små stygn var det som behövdes.
Många kvällar satt jag och svor fina ramsor och det såg inte såååå svårt ut i tidningen att pyssla ihop stjärnan. Men med små prinskorvar till fingrar som inte kom åt, noll tålamod och leder som dels värkte och även låste sig så blev det tre stjärnor innan jag insåg att detta inte passade mig för fem öre.

Bilden på stjärnan skryter jag dock fortfarande över :-)

Ingen av stjärnorna jag gjorde har jag kvar och jag hade verkligen velat ha en hängandes i fönstret, men mina händer skulle aldrig klara av jobbet m små stygn och tunna nålar...

Ett par dagars funderande och tillslut var jag bara tvungen att testa.
Skulle det funka att limma samman alla delar, istället för att sy dem??
Lagom till lillprinsens dop i går, satte jag igång med att klippa och klistra. Sent i går hade jag mer lim på mig än delarna och det var lim i princip överallt i lyan när jag avslutade pysslande och somnade.
I morse fortsatte jag. Satte samman delaena fel. "repade upp", limmade lite till. Bröt upp och gjorde nya delar...
Mycket mutter, fula kanter, för mycket lim och inte riktigt som jag tänkt mig... Men som "prototyp" funkar den och även om den inte duger som en gåbortpresent, så funkar den för mitt fönster!

Av helena - 19 maj 2016 14:40

Lokalen ska pyntas med tavlor i olika storlekar  och det är ett uppdrag som jag tagit på mig med glädje.
Har hur många bilder som helst i datorn, på minnen, i telefoner och i olika kameror. problemet är bara att välja ut vilka som ska förstoras upp och vilka som ska fortsätta ligga undangömda.
Jag har kollat igenom närmare 1500 bilder och temat jag ska hålla mig till är vår/sommar och det är såååå marigt! Jag har hittat 81 bilder som jag skickat vidare men antalet ska ner till 6-8 stycken, så det kommer att bli lite pyssel och diskutioner... 

Ett par av de som jag velar mellan är dessa:  
Klicka på bilderna så blir de större och vissa av de är vackra som sjutton i större format (om jag får skryta över mitt konstnärliga sinne  :)  )   

              


 


   

           

 

Jag är själv supernöjd med vissa av bilderna och naturen är underbar att fotografera.

Alla dess färger och olika former... 
Även om motivet är samma dag efter dag, så blir det ändå stor skillnad mellan bilderna. 
Att bara välja ut 6-8 stycken känns väldigt svårt.

Av helena - 30 april 2016 19:52

I år är det ingen vanlig valborg för mig.
I vanliga fall är jag hemma på barndomsmark och hjälper till på Björkögården firande. Står vid bordet och säljer godis, kramar vänner, grillar korv, springer undan röken från brasan, fotograferar och ser fjärden färgas i solnedgång.

I år sitter jag ensam på balkongen hemma i Norrtälje, med en pläd över axlarna, en kaffe i handen och ser solen försvinna bakom träden.
Kungen firar 70 år och min pappa har varit död i en vecka.
Scouter, sång och stort firande vid slottet, själv har jag suttit i lyan och bara varit.
Funderat, sörjt och princip bara stirrat i väggen.

Älskar Valborg på Björkögården som alltid varit tradition. Först som publik i barndomen har jag stått vid brasan, frusit som en gnu, känt hettan från elden och sett fyrverkerier fyras av från bryggan och hört hur kören sjungit in våren.

De senaste åren har jag varit en av de frivilliga för att glädja besökarna genom att sälja godis, korv och Lottas hembakta fika och massor av kaffe för att hålla kylan på avstånd.
Jag har alltid plockat fram kameran och tagit bilder på elden, solnedgången och den vackra miljö som roslagen har att erbjuda. Det är inte förrän jag lämnade landet som jag verkligen insåg hur vackert jag bott och levt mitt liv.
Det är inte ofta jag är på Björkö-Arholma, men varje andetag njuter jag. Naturen, husen jag känner och närheten till vattnet.

Kan nu säga att jag saknar att inte vara en del av valborg men jag hoppas att jag nästa år åter kommer att vara på plats och le åt barnen, hoppa mig varm och njuta.

Av helena - 13 februari 2016 09:41

Har ett tag funderat på att lägga upp bilder på de sköldpaddor jag gjort.
Mycket för att själv hålla koll på hur många de är och hur de ser ut, vilka färger och kombinationer jag gjort.

Jag tror att det känns som de är fler än vad de verkligen är :)



Allt började med en filur som fick namnet Sigge.

En testpadda, bara för att se hur jag skulle lyckas få ihop något av de lappar jag hade kvar sedan jag blivit klar med Thereses lapptäcke, eller om jag istället skulle slänga lapparna...

 

Sigge:
   


Det blev lite ändringar och småfix, innan jag blev nöjd med resultatet.

Huvudet och ögonen ändrades, men annars så blev de samma lika som sin "förebild".



Ett litet galleri av Sköldpaddor.

Vissa med namn och andra namnlösa :) 


Gurkan:

 


Rosie: 

   

Och ett blandat gäng:

   

   

     

       

    

 

 De större har en sköld på ca 35 cm och de  mindre en skäld på ca 25 cm. Planen är att göra riktigt stor att ha som kudde i soffan och som kommer att ha en sköld på ca halvmetern... men det får vänta ett tag :)

 

Till min stora förvåning så är de fortfarande roliga att tillverka och jag har ännu inte tröttnat på dem.  




 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se