...ljuset och det vita! 

Lagom kallt ute  men hjälp vad grått det är!! 
Ingen vit snö som ger ljus och inga vackra löv som ger glädje. 

I väntan på det vita, kommer lite tidigare minnen... 

Det som göms i snö... 

...Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, 

Har sagt till alla att min lilla minikisse är  tre år gammal, men första inlägget om Zasso är fyra år gammalt...  
Hoppsan vad tiden går fort när man har kul :) 

Bilderna under är tagna i oktober 2009

Sitter och fnular över texten om helgen och Berwaldhallen men det går åt skogen :) 

Jag skriver och ändrar, skriver om och läser igenom och ändrar igen... 
Jag har en känsla av att jag i slutendan ändå kommer att tolkas som ett hysteriskt musicalfan som bara lyssnar på Grase och gråter krokodiltårar till smärtsamma sånger...
Det är inte riktigt hela sanningen, men jag kan väll inte längre kalla mig för hårdrockare :) 

Åter en strålande dag men små moln i det blå. Det som skulle bli en liten kort promenad blev närmare 2 timmar och jag trodde jag skulle svälta ihjäl innan jag kom hem :)
Smartskaftet (jag) åt ingen lunch innan, eftersom jag inte skulle vara borta så länge... 

Men ett par fina bilder blev det i allafall :)   

Övergiven i gräset i väntan på våren

Jag tog en paus på bryggan, innan jag fortsatte mot Lommarbadet

I naturreservatet

10 grader varmt, klarblått och min första promenad sedan förkylningen bröt ut...

Kan inte låta bli att upprepa hur vacker Norrtälje är och att jag är så jäkla glad över att min mobil tar så jäkla bra bilder!! 

Soldyrkarna njöt invid Norrtälje ån. 

Den gamla brandstationen "brinner" i höstfärger

     
Vindstilla och höst i ån med porlande vatten och stillhet...


Dagens första bild blev denna. Tagen från "likbron" och uppförstorad såg jag att det liknar en akvarellbild där vatten flyter samman med naturen runtomkring.
   

Funderat hela sommaren på att försvinna från stan och bara turista i Grisslehamn.

I dag blev det äntligen av!  

Jag ensam, med en bok och kameran som enda sällskap hoppade jag på bussen på förmiddagen och drog till kusten och klipporna. 

Jag trodde att det skulle vara fullt solsken och varmt som attans, men tji fick jag :) 

Det var tät dimma i hamnen när jag efter en timmes bussfärd klev av.

Efter att ha kollat runt i bodarna och i Marinan, styrde jag mina steg mot stranden vid "Albert Engströms Atelje", men den stranden var full av livliga barnfamiljer, så det blev en klippa istället som jag hamnade på och kunde i lugn och ro studera allt det vita runt mig.

Ganska "maffigt" att inte se något och plötsligt ana en mörk skugga som lösgörsig i dimman.

Strax efter att "Ekerö" anlände skingrades dimman och det blev varmt som attans, exakt det väder som jag hade hoppats på.  

Det blev en härlig dag med massa lugna tankar, exakt vad jag behövde.

Att försvinna iväg igen i bara mitt egna tråkiga sällskap, tänker jag verkligen göra igen. 

Hittade en bunt med gamla bilder längst in i ett skåp och självklart är det typen av bilder som antingen får mig att le, rysa, sucka eller bara vilja dela med mig av minnet  :) 

Första bilden får mig verkligen att rysa!! Tröjan jag bär på bilden har jag fortfarande kvar och den är fortfarande lika skön... Dock aningen större nu, än den var då  :)  

NU vs DÅ 

Samma tröja 13 år senare...

Det som får mig att rysa mest över den gamla bilden är inte min dåvarande vikt, utan snarare det faktum att jag fortfarande använder kläder som  borde vara "döda " och begravda sedan år tillbaka :) 

Men det är fortfarande min favorit och lär så förbli tills den repat upp sig och åter blivit ett litet garnnystan. 

Finns inget härligare än att en kall vinterkväll, krypa in med HELA  kroppen i sin STORA stickade tröja och få två kissar i knät. 

Snart kan jag dessutom ha den som klänning :D