Alla inlägg under september 2009
Från fundering till handling gick snabbt och det blir ingen sommarkatt, inte heller en hittehemskatt utan en vanlig liten stallkatt!
I går frågade jag Carina i förbifarten om hennes föräldrar hade någon överbliven katt och 24-timmar senare ringde Carina och berättade att hon nästa vecka följer med mig för att hämta hem den lilla kissen...
Jag gillar när beslut fattas snabbt så nästa vecka kommer jag att ha en liten randig kissepojke ilandes över parketten :)
Problemet är nu bara vad jag ska döpa den lille till.
Min mamma och moster vill att jag väljer ett lätt namn så de minns vad katten heter. Men jag är inte typen som döper ett djur till ett vanligt och vardagligt namn som varenda djur heter. Jag menar om jag döpt en kanin till "Mozart Amadeuz Posseidon" då kan jag inte döpa en katt till "Hasse", " Lasse" ,"Kissen" eller annat vanligt namn, utan det måste ju vara något udda...
Namnen jag för stunden funderar över och behöver lite åsikter om är:
Razzel
Znodden
Zackie
Ztripen
Zizzco
Sach
Razmuz
Gillar bokstaven "Z" om det inte märks!
Någon som har andra namnförslag som är annorlunda?
Full fart från morgon till kväll hela denna vecka. Ganska kul att ha saker att göra hela tiden, samtidigt som det vore härligt med en "bara vara dag", i mitt eget sällskap.
Kunna knata runt i nattdräkten, gömma hårborsten och bara vara solo. kanske om jag har tur så kan det ske på fredag. men med min vanliga otur så kommer troligen Jocke för att byta min balkongdörr, just den dagen...
Väntar på moster, i vars sällskap jag ska ner till Jula med. Har hittat en FM sändare till bra pris där, som jag vill ha och som jag trots ekonomisk kris tänker köpa. Jag har tröttnat på att lyssna på hårdrock utan bas :(
Första gästboksinlägget kom från Helena. Grattis Helena :)
Känns lite underligt att skriva sitt eget namn och jag undrar hur många som kommer att tro att jag sitter och svara på mina egna frågor samt skickar inlägg i gästboken etc. Men så är alltså inte fallet utan det är bara att konstatera att mitt namn är ganska vanligt :)
Hursomhelst så var jag inne på en väns blogg och såg att hon väntar tillökning i familjen. Inte tillökning i form av en liten röd människovalp utan hon ska bli sambo med en röd kisse. Grattis igen Annie!
Av ren nyfikenhet hoppade jag själv ut på ett par av alla dessa miljoner kattsidor som finns på nätet och antalet katter som söker nya hem är stort och än större lär det bli nu när hösten är här och (tankelösa och kallhjärtade)sommargäster lämnar sina katter vindförvåg vid sommarstugorna!
Jag har (som de flesta kanske vet) länge velat ha katt, och efter att ha bott i en lägenhet där djurförbud råder är längtan efter en spinnande hårboll än större än tidigare.
Jag vill ha katt och jag ska skaffa katt! Frågan jag nu står inför är vad för slags katt.
Ska jag ta en liten kattunge från en bondgård eller ska jag vänta tills annonser dyker upp om hemlösa sommarkatter och istället ge en sån katt ett hem. Orkar jag med en vild men sockersöt liten kisse som knappt gått på kattlåda och vars klor och ungdom garanterat kommer att möblera om min lägenhet (klösspår i soffan, nedrivna blomkrukor och risk för kiss på allt som ligger framme) eller ska jag ta en lite mognare katt som blivit kvarlämnad på trappan till sommarstugan? En katt som fått vana att gå fritt ute i natturen och som kanske inte är helt överlycklig över att delvis bli innekatt (tillgång till balkong och kanske ett kattsele innan jag vågar öppna porten och släppa ut den)?
Frågorna finns och jag måste fundera ett tag. Men efter att ha varit i kontakt med en gammal kompis så vet jag att hennes föräldrar har stallkatter i lagom ålder som söker nytt hem...
Får fundera ett tag till och hoppas att någon hör ryktet om mitt kattsök och hör av sig :)
Jaha! Hela tiden dyker nya saker upp på bloggplatsen och nyss såg jag att det även kommit en "gästbok" för mina besökare att skriva en liten hälsning i :)
Så nu undrar jag självklart vem av mina vänner eller läsare som blir först med att skriva en liten hälsning?
Vilka är ni som läster och hur har ini hittat till mig? Är frågor som ständigt snurrar i min hjärna.
Även om det inte hänt så mycket i mitt liv, så var gårdagen stressigare än på länge. Men gårdagen dyker upp i nästa inlägg, för nu måste jag betala alla mina räkningar, innan jag åter glömmer bort eller förtränger att dessa existerar :)
Klockan är bara strax efter 10 men redan är jag så irriterad att det bara kommer att krävas ytterligare en liten sak för att jag ska explodera!
Mitt liv och min fritid verkar så mycket mindre värd än andras och vad jag än planerat och bokat in så anses det tydligen att allt kan av bokas eftersom dessa i andras ögon inte är lika viktiga som andras planer.
Jag tycker att det borde räcka med att jag säger:
- Jag kan inte i dag. Men jag följer med nästa gång…
En mening som jag verken borde behöva upprepa eller ens borde behöva vidareutveckla. Jag är vuxen och bor ensam och har därför ingen anledning till att redovisa vad jag pysslar med om dagarna eller vad det är för planer som jag inte kan ändra.
3 gånger i går fick jag samma fråga på telefon och alla gångerna var det samma person som ställde den.
- Följer du med ner till pappa? Jag måste lämna matlådor.
Samma fråga tre gånger och jag gav även samma svar tre gånger:
- Jag kan inte den här gången, har saker jag måste göra…
Jag anser att jag inte ska behöva upprepa mig utan att det borde räcka med att jag säger det en gång. Men troligen så vet människan att jag kommer ge upp om hon tjatar, att jag kommer att få dåligt samvete och med en suck ge upp mina egna planer och följa med ner till pappa. Enda riktiga anledningen till att hon vill att jag följer med är att hon tycker det är tråkigt att åka själv…
Jag vill följa med, eftersom det är min pappa det handlar om, men just i dag så är det omöjligt för mig…
I morse fick jag åter samma fråga. Nyvaken och att åter få samma fråga fick mitt humör att rinna över och jag utbrast:
- jag kan inte! Jag måste sätta ihop ett bildspel som ska vara klart på måndag och jag har inte ens kommit halvvägs, så jag kan inte följa med ner till pappa!
Mitt svar fick min mor att explodera och utbrista:
- Det är underligt att det bara är jag som kan ändra mina planer! Hela tiden ställer jag upp, men ingen tack får jag och ingen annan vill hjälpa till…
Dessa ord är det som fortsätter att irritera mig och efter två timmar är jag fortfarande så vidrigt irriterad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen!
JAG är den enda som ställer upp!
JAG är den enda som lagar mat till pappa (för egna pengar som jag egentligen inte har) och åker ner till Stockholm med.
JAG var den enda som avboka allt för att besöka min far på sjukhuset.
JAG är den enda som ALLTID ställer upp och som avbokar allt utan minsta protest, för att jag vill känna mig behövd.
Men just i dag kan jag inte.
Jag har inte den tid som behövs för att hålla mamma sällskap i bilen. Hur mycket jag än vill, så är det totalt omöjligt! Mina timmar räcker inte till och jag är redan nu tillräckligt stressad över att veta att timmarna inte är i närheten av det antal som jag skulle behöva. Och att då behöva ha dåligt samvete över att jag gör min mor besviken som inte ställer upp, är jobbigt!
I kväll är det även kräftskiva och jag vet att jag inte har tid att vara med på den inte ens har lust att vara med på den, men eftersom den sedan länge varit planerad och jag förstör de andras glädje genom att hoppa av, så kommer jag troligen att stå vid kräftorna i kväll och bara längta därifrån.
Vi får se hur dagen blir, men för stunden är jag på för dåligt humör för att ens kunna sitta stilla, men bildspelet måste vara klart på måndag och jag har ”bara” 120 bilder kvar att förminska och placera i rätt ordning.
Att bara säga "nej" kan vara jobbigt och man vill gärna ge en liten längre förklaring till varför man inte har lust att säga "ja". Hittade en liten lista med Bra anledningar till varför man tackar "nej"... Jag skulle verkligen vilja, men...
|
Det var länge sedan som vi träffades hela gänget över en lunch.
Något har hela tiden kommit i mellan så någon uteblir alltid från luncherna.
Kan erkänna att jag är den som mest varit frånvarande men nu i dag blev det i allafall av. Inget viktigare inbokat, ingen förkylning som brutit ut eller annat svepskäl inträffade som gjorde att jag hoppade av träffen med gänget.
Vid lunchtid strålade vi samman utanför Kina och satt sedan i närmare timmen och snackade. Eller rättare sagt de pratar och jag lyssnar :)
Jag har alltid varit den stilla ugglan som trivs med att sitta i ett hörn och filosofera i mina egna tankar samtidigt som jag studerat de andra som snackat. Visst kan det vara trevligt att någon gång vara med i snacket, men det händer inte ofta... Stilla i ett hörn är helt enkelt jag.
När jag ändå var nere på stan så hämtade jag min fortsatta sjukskrivning. Läkaren hade äntligen skrivit på den och nu är det på papper att jag är 3/4 sjukskriven till mitten av december. En irriteranded sak är dock att min läkare har slutat och nu står jag utan läkare på psyk. Hade varit trevligt om någon meddelat mig att läkaren försvunnit och kanske även berättat vem som är min nya läkare. men men, det är som det är.