TALLUGGLAN

Alla inlägg under mars 2014

Av helena - 29 mars 2014 21:36

Först en fika på Färsna i sällskap av mååånga livliga barn och därefter en promenad i solnedgång.

ANNONS
Av helena - 28 mars 2014 19:51

Denna vecka har gått snabbt som sjutton men även otroligt långsamt... 
Har under flera dagar känt mig som en duracellkanin som börjat få ont om batteri.
Sprungit fram och tillbaka, försökt sköta mitt jobb samtidigt som jag faktiskt skärpt till mig och inte funderat över om mina arbetskamrater skött sitt. Försökt att inte göra annat än MITT jobb i ett tempo som passar mig... 
Men om det lyckats helt tror jag inte, både hjärnan och fötterna är för trötta för att jag ska ha kunnat tagit det så lugnt som jag hoppats :) 
Hur som haver så har fritiden varit FÖR social och de korta stunderna som jag bara kunnat vara har jag helt stängt av.

Det har varit jag, ett par spinnande pälsbollar, en fleecebäddad soffa och ett par böcker.
Har inte orkat annat än att bara vara...


Var på middag hos Karin på våffeldagen och antingen så var det skagentoasten eller våfflan som gav mig dumping.
Den 3:e riktiga dumpingen sedan op, för närmare  två år sedan.

Visst, jag får magsmärtor vid intag av babyspenat och stektris. Men jag slipper vid dessa stunder i allafall illamåendet och tvånget att klamra mig fast i träd och lycktstolpar. 

Mina dumpningar är de klassiska tecknen på för mycket innanför västen, men hos mig är inte en droppe tagen utan jag har bara lite för mycket av det "vita giftet" i kroppen. 
En otrolig trötthet (gäspningar utan slut), väggfasta hyllor som rör sig och byter plats, kallsvettningar, illamående och jag sluddrar när jag pratar...
Tog mig ner på stan på cykel efter våffelmiddagen, men jag ringde efter hjälp och åkte hem i bil efter apoteksbesöket. Insåg när världen snurrade och jag höll mig fast i väggen, att jag troligen inte skulle ta mig hem på egen hand.

Resten av den kvällen tillbringade jag i soffan i försök att bli "nykter" :)  
Har inte haft någon ytterligare dumping efter det, men haft magsmärtor efter frukosten och funderar på om det är min mjuka frukostmacka som är problemet...

Ska göra ett test och skippa det mjuka brödet under helgen för att se om det blir bättre... 




ANNONS
Av helena - 28 mars 2014 19:34

Om jag försöker se "hen" som en liten mygga så kan jag säkert även föreställa mig hen surrandes mellan mina handflator sekunden innan jag slår igen dem...
Hen är bara en liten irriterande mygga, men ack så mycket hen låter i ett tyst rum!  
Jag tänker inte låta skitsnack och lögner tynga ner mig längre, jag vet hur sanningen ser ut  och jag försöker intala mig själv att jag i allafall har ett rent samvete, så nu jag ska lägga hen åt sidan och koncentrera mig på nytt projekt! 

 

På tisdag kommer jag åter att vara på plats i ett storkök.

Jag kommer förhoppningsvis att göra det jag trivs med bäst och slippa damm, doftljus, parfymer och vissa nissar som inte har alla tomtar var på loftet.
Men självklart är jag som jag är och tankarna kommer ofta att vandra till jobbet och funderingar hur det funkar utan mig Undrar om huset överhuvudtaget kommer att hålla sig uppe utan att jag finns på plats?! Kanske återkommer till en dammig tegelhög  :)  

 

 

Av helena - 24 mars 2014 17:19

Trots trötthet, snuva och en fantastisk hosta, så tog jag mig ut i naturen.
Ingen lång promenad, men lite frisk luft blev det.

Av helena - 23 mars 2014 12:58

Pasta med kyckling    Lätt och gott! 

 


1 tärnad kycklingfilé

1 stor tärnad paprika

1 burk creme fraiche paprika/chili

ca 1 dl mjölk

salt, peppar, chilipulver och paprikapulver

Servera med pasta. 

Bryn kycklingsbitarna i stekpanna tillsammans med kryddorna. Blanda ner paprikan och cremé fraichen. Späd med mjölk till lagom tjocklek på såsen (går att skippa mjölken helt!)
smaka av och njut sedan tillsammans med pastan. 

Går bra att frysa i matlåda...

 

 

Av helena - 23 mars 2014 12:07

För det mesta så väcks jag av klockan och då vaknar även pälsbollarna och vill kela. Men på helgerna tar alla (även klockan) sovmorgon och jag vaknar först av gänget. Men så fort jag rör mig så vaknar även Zasso, som alltid ligger på mina ben och då är det dags för en spinnarstund enligt honom. Min första tanke är dock frukost och en kraftigt kurrande mage, så ytterst sällan blir det att ligga och dra sig. 

I morse var det sjusovaren Boris som var först uppe.

Som en liten stridsvagn kom han knatande över sängen, över Zasso och över mig för att slutligen "rasa" över mitt ansikte och börja spinna.

Det var bara att putta katten åt sidan så mina andningsvägar blev fria och sedan börja kela med kissen. Även Zasso ville vara med så han satte sig bredvid Borisen och väntade.

I närmare timmen ljöd sovrummet av spinnandet från två kissar.

Det var en mysig morgon och en bra start på dagen i lugnt tempo...

Av helena - 19 mars 2014 14:51

Lite "spännande" m folk som har sina egna tolkningar på det som sägs och som har minnen på saker som aldrig skett.

Kan även ställa till problem för oss som hamnar i hens lilla fantasivärld...

Av helena - 18 mars 2014 18:57

Boris är världens snällaste katt. Det enda ofog han i princip gör är att bita den lilla fjanten i svansen.

Okej han brukar även skrämma slag på den lilla genom att gömma sig och skutta fram när Zasso minst anar det...

Men annars så är nog Boris den snällaste katten som trampat på mina golv :)
Han bits inte och han klöser inte folk och han är snäll mot barn...


I dag åkte vi till veterinären. Jag bokade en tid förra veckan då Boris inte varit sig själv på ett tag. Jag tycker han magrat något, han dricker väldigt mycket, han pratar inte lika mycket som han brukar och han sover mer än vanligt...
Kanske en vanlig liten depp, eller så är det något större och allvarligare, så jag bokade tid hos doktorn.

När tiden var bokad och klar var gamla Boris tillbaka.
Han jagade "brorsan", han tiggde kattgodis och han tramsade runt med ett snöre i munnen hela kvällen och ville att jag skulle leka...
Men för att ta det säkra före det osäkra så blev det ändå en koll hos veterinären.


Bara att få in katten i buren var ett äventyr. Plötsligt var det ingen katt jag höll i utan snarare en bläckfisk...

Det var många ben som skulle in genom öppningen och det slutade med att jag ställde upp korgen och "puttade" ner katten uppifrån. Denne protesterade högljudligt, men vad göra när jag har två händer, Boris närmare 30 fötter och den lilla fjanten skulle (enligt hans egen idé) följa med på utflykten. Så först gällde det att få liten ur korgen innan jag kunde få dit den store och föröka hindra den lilla från att smita in, samtidigt som jag höll Boris på plats och satte fast grinden...(PHU!!)  
Det var en cirkus för ett tag innan jag äntligen kunde låsa dörren med en katt i korgen och den andra kvar i lägenheten!


Halvvägs framme hos veterinären bajsade han...
Liten bil + stor bajshög = VÄLDIG lukt!
Andas med öppen mun och hoppas att katten inte skulle sätta sig i högen. Med ca 50 meter kvar till parkeringen, så spydde katten (jag hade glömt att han även var åksjuk).


Så satt jag tillslut inne i väntrummet med en kattkorg som muttrade och dessutom stank, försökte låssas att det inte var från mig som doften kom (tror inte att jag lyckades lura någon :) )
Kvarten försent kom vi in i undersökningsrummet och där satt vi (jag och min stinkande korg) i ca 5 minuter, innan jag beslutade mig för att släppa ut den lilla herren. Har halsband på honom och det var ju tur, eftersom han är katt och därför extremt nyfiken.

Han ville inte alls hålla sig på bordet utan ville undersöka resten av rummet också, men då det saknades en dörr och bara hade ett drapperi, så ville jag inte släppa honom helt utan höll den ålande katten i halsbandet.

Efter ett par minuter kom en sköterska och frågade om det var min katt som bajsat... Tydligenså luktade det i hela mottagningen (Vilken tur att jag är genom förkyld!! )
Efter ytterligare en liten väntan så dök veterinären upp, började klämma och känna på min snälla katt...

Första misstaget var att ta honom på svansroten (han har en typ av fettknöl där) och det tyckte Boris var en väldigt dålig idé. Ingen knådar honom på svansen utan hans tillåtelse och det markerade han genom att morra djupt och visa en radda vassa tänder.
Jag förklarade tidigt att jag trodde att det var njurarna som var problemet och en plansch i väntrummet stärkte min tro, men eftersom det endast går att se med blodprov så beslutades det att ett sådant skulle tas...


Jag höll i katt medan sköterska skulle ta blod. Boris morrade varnande och visade alla sina vackra klor och spratt slutligen till så gummiband och peang flög över rummet... Sköterskan var osäker på om jag skulle orka hålla Boris vid ytterligare försök så hon kallade på en kollega.

Syster nr 2 höll Boris vant medan syster nr 1 gör ett nytt försök. Boris morrar, sprattlar och lyckas tillslut nästan knocka syster nr 2 genom att slänga huvudet bakåt på dennes haka... Ett nytt grepp om katten som fortsätter att fräsa, morra och vägra samarbeta.
Syster nr 1 hämtar en munkorg och sätter på Boris som inte låter sig hindras av den. Trots att den täcker även ögonen och inte bara munnen, så fortsätter Boris att kämpa och det går inte att ta blod från honom...

Han stegrar sig som en häst, han ålar, han är som en tiger och han skriker som om han håller på att mördas.
Sköterska nr 1 hämtar en väska att stoppa ner Boris i för att hålla koll på alla fötter och klor. Målet var att få katten att sluta åla, men att få ner Boris i den väskan var som att försöka pressa ner en Dalahäst i en tändsticksask.

Katten blev väldigt stel, spjärnade emot totalt och krökte ryggen, vilket medförde att väskan inte kunde stängas och innan någon han skrika "hej" så var katten på frifot, med ögonbindel.

Jag bara stod bredvid och skakade på huvudet. Min snälla och lugna katt hade förvandlats till ett monster och han visade ganska tydligt vad han gillade läkare och sjukhus. Jag har aldrig sett honom som han var idag...

Det slutade med att vi struntade i blodprovet! Vi testar istället specialfoder under en tid och ser om Boris blir bättre, om inte så blir det blodprov...
Men han ska få en dos lugnande INNAN sprutan plockas fram.
Nog för att jag vet att Boris är det mest envisa som finns i päls, men hjälp vilken lektion han bjöd på!!


Veterinären trodde inte att han var allvarligt sjuk i allafall och det är ju alltid positivt :)
Och han var inte heller den värsta katt de undersökt... Men Boris ligger på en "hedrande " bronsplats... (hmmm...)


 

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se