Direktlänk till inlägg 28 mars 2014
Denna vecka har gått snabbt som sjutton men även otroligt långsamt...
Har under flera dagar känt mig som en duracellkanin som börjat få ont om batteri.
Sprungit fram och tillbaka, försökt sköta mitt jobb samtidigt som jag faktiskt skärpt till mig och inte funderat över om mina arbetskamrater skött sitt. Försökt att inte göra annat än MITT jobb i ett tempo som passar mig...
Men om det lyckats helt tror jag inte, både hjärnan och fötterna är för trötta för att jag ska ha kunnat tagit det så lugnt som jag hoppats :)
Hur som haver så har fritiden varit FÖR social och de korta stunderna som jag bara kunnat vara har jag helt stängt av.
Det har varit jag, ett par spinnande pälsbollar, en fleecebäddad soffa och ett par böcker.
Har inte orkat annat än att bara vara...
Var på middag hos Karin på våffeldagen och antingen så var det skagentoasten eller våfflan som gav mig dumping.
Den 3:e riktiga dumpingen sedan op, för närmare två år sedan.
Visst, jag får magsmärtor vid intag av babyspenat och stektris. Men jag slipper vid dessa stunder i allafall illamåendet och tvånget att klamra mig fast i träd och lycktstolpar.
Mina dumpningar är de klassiska tecknen på för mycket innanför västen, men hos mig är inte en droppe tagen utan jag har bara lite för mycket av det "vita giftet" i kroppen.
En otrolig trötthet (gäspningar utan slut), väggfasta hyllor som rör sig och byter plats, kallsvettningar, illamående och jag sluddrar när jag pratar...
Tog mig ner på stan på cykel efter våffelmiddagen, men jag ringde efter hjälp och åkte hem i bil efter apoteksbesöket. Insåg när världen snurrade och jag höll mig fast i väggen, att jag troligen inte skulle ta mig hem på egen hand.
Resten av den kvällen tillbringade jag i soffan i försök att bli "nykter" :)
Har inte haft någon ytterligare dumping efter det, men haft magsmärtor efter frukosten och funderar på om det är min mjuka frukostmacka som är problemet...
Ska göra ett test och skippa det mjuka brödet under helgen för att se om det blir bättre...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...