Direktlänk till inlägg 26 november 2009
Hur lätt är det att tappa bort en katt när man bor på ca 43 kvadrat?
Jag trodde att det var nästan omöjligt men under de månader som jag haft vilddjuret har jag lyckats med den bedriften hela tre gånger. Senast i går var katten borta och trots att jag letade som en idiot så tog det två timmar innan katten var upphittad. Jag hade råkat stänga in den lille vilden i det som är på väg att bli mitt sovrum, men som för stunden bara är ett litet förråd... Möbler till möbleringen av sovrummet anländer förhoppningsvis på onsdag. Hur som helst så hade jag stängt dörren utan att se att Zasso följt efter mig dit in och när jag väl insåg det så låg han och sov i min "Emma" fåtölj.
Första gången katten lyckades försvinna spårlöst var när han hörde dammsugarens oväsen.Från att ha legat avslappnad i soffan var han puts väck... Jag letade på alla ställen som jag visste att han brukade gömma sig på, men trots det så hittade jag honom inte. Hur omöjligt det än är så var jag just då, tvärsäker på att jag dammsugit upp katten. Även om det dels skulle ha hörts när han försvann genom röret och dels hade tre gånger så stor omkrets än röret så fanns det inget annat ställe som han kunde vara på. Efter att jag moppat golvet så började jag i allafall att ropa på katten och till min stora glädje så svarade han på mina rop. Han hittades den gången i badrummet... Närmare bestämt i tvättkorgen, med locket på plats till och med.
Mycket kan man säga om min lilla värsting, men han gör mig förvånad varje dag genom sina hyss.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...