Direktlänk till inlägg 22 januari 2016
Det finns många serier på tv som jag följer/följt och många serier i bokform som jag har läst utan att missa en enda del. Margit Sandemos "Isfolket" är en av desssa serier som jag läst om X-antal gånger och fortfarande läser när andan faller på. En serie som har allt med andra ord och som jag föröker få alla mina vänner att läsa och älska lika mycket som jag själv gör, men jag har inte riktigt lyckats med det ännu :)
När jag var i tonåren så hittade jag författaren Diana Gabaldon och fastnade totalt i hennes serie om Claire från 1900- talet och Jamie som lever på 1700- talet. En serie som har allt och lite till. Kan väll erkänna att jag faktiskt inte läst de senaste delarna, men när jag har semester så hoppas jag kunna orka och tid att plöja igenom de tegelstenarna.
Det jag främst fastande för var historien om Claire som under en semester strax efter andra världskriget gick igenom en häxring och förflyttades 200 år bakåt i tiden.
Genom sin förmåga att kunna förflytta sig genom århundradena och tillgången till moderna historieböcker och mediciner så kunde hon hjälpa klanledaren och hennes livs kärlek, Jamie Fraser att "förutspå" vad som skulle hända i framtiden.
Även om det är en kärlekshistoria som utspelar sig under 200 år, så är den så mycket mer än så. Gabaldon ger liv i figurerna, hon berättar en otrolig historisk berättelse där historiska händelser får liv och miljöbeskrivningar som är så verkliga... Gabaldon fick mig att vilja se Skottland i verkligheten, se miljöerna där serien utspelar sig och veta att allt hon skrivit kunnat vara på riktigt..
Genom serien "Highlander" som gick för många år sedan börjde jag älska dialekten, men Diana Gabaldon fick mig att älska Skottland.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...