Direktlänk till inlägg 23 juni 2009
Efter en dag ute på stan där det huvudsakliga nöjet blev att stirra på turister är jag nu åter hemma. Funderar på att börja packa lite smått. I morgon vid 16-snåret går bussen neråt landet och det är meningen att jag ska vara på den. Jag har två olika händelseförlopp som drar genom skallen om vad som kan hända.
1. Jag är med på bussen och hittade fram till rätt avgångsplats, men blev i stället sittandes på en bänk i närmare 4 timmar och stirrade eftersom jag varit ute i FÖR god tid.
2. Jag springer efter bussen när den lämnar stationen, eftersom jag trott mig veta vart den skulle gå, men haft vidrigt fel. Skrikandes som en idiot, med en frisyr som Albert Einstein och med ansiktsfärg som en kokt tomat lubbar jag med viftande armar efter bussen ...
Jag sitter hellre och stirrar på en buss i fem timmar än tvingas jaga bussen bara för att jag är en typisk tidsoptimist och tror mig ha all tid i världen.
Det rätta vore med andra ord att packa i kväll och bara kasta ner det sista i väskan i morgon i stället för att ta det lugnt i kväll, satsa 100 i morgon och troligen glömma hälften.
Hursomhellst så borde jag i allafall fundera på att flytta mina blöta korvtår från fotbadet och förbereda mig inför inflyttningsfesten.
Med tanke på att jag även har en liten inflyttningspresent att slå in, så borde stressen angripa mig snart.
Dessutom börjar vattnet att bli kallt och ögonen trötta.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...