Sitter och fnular över texten om helgen och Berwaldhallen men det går åt skogen :) 

Jag skriver och ändrar, skriver om och läser igenom och ändrar igen... 
Jag har en känsla av att jag i slutendan ändå kommer att tolkas som ett hysteriskt musicalfan som bara lyssnar på Grase och gråter krokodiltårar till smärtsamma sånger...
Det är inte riktigt hela sanningen, men jag kan väll inte längre kalla mig för hårdrockare :) 

Årets teater i Societetsparken är "Rika barn leka bäst". En komedi som bygger på ett manus av Carin Mannheimer.  

En pjäs som jag tyckte var otroligt kul och underhållande om ett gäng kvinnor som förlorar jobben och istället kommer på ideén att starta en lyxbordell.   

En härlig upplevelse att sitta i parken och se på teater.

Måsarnas skriande och fläktandet i träden runt omkring  gjorde att lördagskvällen blev otroligt mysig.

I stort sett en perfekt sommarkväll.

Först en tur till loppisen, där det blev lite nya kläder och sedan Volvo.

Regnet öste verkligen ner och bara det gjorde att humöret sjönk, men vi gjorde vårt bästa för att försöka hålla det uppe.

Publiken var en väldig blandning framför scenen som kunde varit lite högre.

Tyvärr så stod det väldigt många långa personer framför mig så jag såg inte sååå mycket av henne, men hon hördes dessto mera :) 

Den första låten jag minns med Nanne och hennes grupp "Sound of music" är "Alexandra" från melodifestivalen 1997 och vem minns inte "Den Vilda" eller "Highland" som framfördes av "One more time"... 

Att se Nanne live var kul och speciellt då hon sjöng låtar som jag kände igen.
Jag hamnade ganska långt fram och vet inte hur publiken bakom mig var, men raderna framför mig stod som stela statyer och det var lite tråkigt. Själv sjöng jag med, viftade med armarna och gjorde mitt bästa för att visa att jag gillade det som hände på scenen.

Men om jag var den enda som tjoade med i texterna så tolkades det kanske snarare som om jag rymt från närmaste psyke... Kul hade jag i allafall :) 

Äntligen tid och ro att skriva, men bättre sent än aldrig :)

Och för större suddigare bild så är det bara att klicka på den lilla suddiga bilden :D 

Konserten i Albert Hall var super!

Medan jag och Maria hämtade ut våra biljetter som var undanlagda så gick Agneta och tog bra platser.

Tredje raden från scenen hamnade vi på och för mig var det första gången som jag hamnade på vänster sida om scenen
och det kändes som en ovan plats då jag känner mig mer "hemma" på höger sida...  Mycket svårt att förklara.  :)

Själva konserten var indelad i tre block där första delen var bandet JTR. Tre unga grabbar som av vad jag förstod det denna kväll hade sin första större spelning.
Jag som främst kommit för att höra Ekborg, blev glatt överraskad av grabbarna och musiken.
Jag kontaktade dem dagen efter på FB och tackade för en trevlig kväll, jag hoppas att jag kommer att höra dem igen!

Del nr 2 bestod av Moa Lignell. Eftersom jag inte sett Idol eller liknande talangprogram sedan istiden, så var Moa ett nästan okänt namn för mig. Jag reagerade dock på namnet när det dök upp under "min stora dag" för några veckor sedan på tv, men annars så var hon okänd för mig. Och ärligt talat så...

Kvällen gick från mindre känd, till något mer känd för att slutligen avslutas med Ökänd.
Så i den 3:e delen av konserten hamnade slutligen Anders på scenen, tillsammans med Bengt Magnusson och Husbandet.
Jag plockade fram kameran, knäppte som en dåre (bara dåliga bilder) och njöt där i mellan av underbar musik.
Glädjande nog framfördes både "Intill" och "Allting som hon gör". Två låtar som jag verkligen gillar.
Håller tummarna för att jag på spelning framöver även kommer att få höra "Det borde vara jag" som blivit en av mina absolut favoriter.

Det var verkligen en toppen kväll och som alltid njöt jag till 100%.

Efter det sista framträdandet som var en duett mellan Anders och Moa, så blev det mingel med tilltugg.

Det bjöds på cider/bubbelvatten och alla i publiken fick en liten påse med allehanda godsaker, Riktigt gulligt!
Jag hade dock haft magvärk hela kvällen så ett litet kex var det som jag klarade av att njuta av, resten av påsen avnjöts under min bussresa till Stockholm, dagen efter.

Så väldigt mycket mingel blev det väll inte heller, då salen bara bestod av främlingar :)
Jag, Agneta och Maria slog oss ner på varsin stol och diskuterade glatt kvällen medan minglandet pågick i den stora salen.
En stund, efter det att Anders lämnat lokalen med raska steg, så beslöt även vi att det var dax att lämna Albert Hall och återvända till Göteborg.

Som jag sagt tidigare så var hela dagen toppen och dagen kunde inte avslutats på ett bättre sätt!