Direktlänk till inlägg 27 juli 2013
Åter ger jag mig på försöket att blogga i 30-dagar om ett ämne, vi får se hur många dagar som jag lyckas klara av :) .
Denna gång är det 30 - dagar som har med vikt att göra...
Dag 1, vem är jag?
Alltid den svåraste frågan att svara på och jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga.
Men vi gör ett försök :)
Helena heter jag och blir 38 år i November. Jag bor i en liten lägenhet i Norrtälje, en liten sommarstad ett par mil norr om Stockholm. Norrtälje kallas "Roslagens huvudstad" och trots att jag är uppvuxen på landet på Björkö-Arholma så trivs jag bra i lilla Norrtan.
Jag delar lya med två håriga kissar vid namn Boris och Zasso. Jag tror att de enda jag kan vara sambo med är just djur, jag mår bra med att leva som singel och behöver nog stillheten för att kunna må bra.
Jag växte upp i en stor familj och har 5 syskon. En äldre syster och fyra yngre bröder, dessa har gett mig fyra härliga och underbara syskonbarn som jag försöker att låna så ofta som jag kan.
Jag jobbar sedan närmare 2 år tillbaka som lokalvårdare och trivs oväntat bra som det, med tanke på att jag alltid bott i något som kunnat liknas vid resterna av en atombomb och alltid haft rörigt runt mig så känns lokalvårdare som ett yrke som inte riktigt skulle passa mig, men det funkar och är även ganska kul. Är väll en annan sak att städa upp andras röra, än sin egen röra :)
Jag har alltid haft djur omkring mig, i alla möjliga raser och sorter. Allt från guldfiskar och katter till hamstrar och tamråttor. De har fått mig att må bättre när jag mått dåligt...
Min fritid tillbringar jag mestadels i lyan och jag trivs med det. Jag har aldrig varit någon som festar varje helg och har aldrig funnit nöje i att supa skallen i bitar. I stället är det med musik på stereon och en bra bok i soffan som jag njuter av. Då jag har svårt att sitta sysslolös framför tv på kvällarna och behöver något att hålla på med så är hantverk något jag ägnar mycket tid åt.
Det har genom åren blivit både lapptäcken, målade blomkrukor/askkoppar och stickade dockkläder framför teven. Det enda som jag inte kan är att virka, men annars så pysslar jag med det mesta :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...