Direktlänk till inlägg 3 april 2008
Efter mycket funderande så vågade jag mig ner på stan med min ”nya” cykel. För att vara ärlig så har jag stor respekt för trafiken i gående tillstånd, men cyklandes känner jag ren och skär panik!
Inte blir paniken mindre av att det var minst 5 år sedan som jag cyklade med bockstyre. Och jag anar nu hur en nyfödd kalv känner sig när han reser sig för att ta sina första steg i livet… Sååååå vingligt och osäkert. Jag kan erkänna att jag övningscyklade i källarkorridoren igår när däcken och bromsarna var fixade :)
Minns min första cykeltur genom Stockholm. Att jag kom fram till målet var mer tur än skicklighet och jag vet inte hur många skyddsänglar jag hade vid min sida den dagen, men de var garanterat flera än en.
Jag och en kompis kom på att vi skulle cykla från Hammarbyhöjden till ”Plattan”. Jag fick låna hennes mammas cykel som var ett par storlekar förstor för mig och sedan bar det av.
Ulrika cyklade först och jag hade fullt sjå att hänga med i hennes fart. Jag hade/har totalt noll lokalsinne och hade ingen aning om vägen. Jag hade dessutom sånna problem med att se vart hon cyklade att jag totalt ignorerade trafiken och övergångsställen som visade rött… Bilar kom från alla håll och kanter, de tutade och svor när jag Swisshyade (är det rättstavat?? ) förbi i min panikslagna jakt att inte tappa Ulrika ur sikte. Hon å andra sidan hade inte en aning om min situation. Jag kom fram till "Plattan" med livet i behåll, även om jag inte har en aning om hur tusan jag tog mig hem därifrån, så lever minnet av den cykelturen kvar som en litet skräckfilm i mitt minne, och det är väll ganska mycket av den känslan som infann sig när jag på trevande hjul vågade mig ner på stan.
Under mina promenader i omgivningen har jag hittat massa roliga genvägar som nu under eftermiddagen kom till användning, då jag i mina försök att lära känna cykeln, försökte undvika stora vägar med många bilar så gått det gick.
Även om både bilister, cyklister och vanligt folk kan skriva under på att jag troligen är en fara både för mig själv och för alla andra levande väsen som råkar komma i min cykelväg, så kom jag både ner på stan och tillbaka till lyan med både livet och cykeln i behåll.
Har upptäckt att min 12 växlade cykel i själva verket bara har två växlar (hur jag får in de andra ska jag undersöka i helgen) men för stunden har jag bara fått in tung och vidrigt tung växel. Ett annat problem är att jag även verkar ha problem med frambromsen, som inte riktigt vill ta så bra som jag önskar att den ska ta, men det kunde vara värre! Jag får vara glad som slipper bromsa med hälarna …
Läste på Text- tv att Scott Weiland blivit sparkad från Velvet Revolver… Hade hoppats få se VR i dess nuvarande form, men som vanligt är jag försent ute. Bara funderar över vem det är som kommer att ta över efter Weiland i VR.
I dag har min Väddöfolkhögskolakompis Nanna namnsdag och just denna dag för 5 år sedan föddes världens sötaste lilltjej. En liten ängel med dolda horn (en boktitel av Margit Sandemo)
Jag blev ”återigen” moster och även världens stoltaste gudmor. Grattis lillskruttan på 5 års dagen!!!
Dags att ta ett sömnpiller och knoppa.

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...