Direktlänk till inlägg 14 april 2008
En bit framför dig står en evighetslång tegelmur. Själv sitter du i en bil som kör långt över hastighetsbegränsningen på våg mot muren. Både ratten och bromsen har låst sig… Vad gör du???
Kastar upp dörren, hoppar ut i farten och hoppas att du överlever fallet eller sitter du kvar med ett panikhårt grepp om ratten, blundar och bara väntar på den stora smällen, då ditt färdmedel utan minskad hastighet mosas mot teglet?
Upp som en sol och ner som en pannkaka… Det är mitt tillstånd för dagen. Vaknar hur pigg och glad som helst efter många timmars oavbruten sömn.
Men på bara ett par sekunder i kockkläderna så skiftar mitt humör och temperament och jag förlorar intresset för allt. Vill inget, totalt ointresserad av allt och totalt okunnig i allt. Självförtroendet sjunker till minus 30 och jag känner plötsligt att jag inte ens är värd att andas samma luft som resten av klassen. Jag är ett rött UFO som placerats i köket för att lära mig laga mat...
Från att ha varit fullt fokuserad och koncentrerad på vad jag gör och mitt liv så slår det plötsligt över och jag är åter vilsen i mig själv. Vet inte vad jag vill och har ingen aning om vad som händer runt omkring omkring mig. min klass kan likväl laga en soppa på begagnade skosulor, som på lila morötter... Jag orkar inte bry mig. Vet inte om jag vill skrika, slåss eller bara krypa ner i sängen dra täcket över mitt huvud och sova… Sova bort alla bekymmer, besvär och ”måsten”. Bara för en stund få slippa fundera över livet, framtiden och… nuet.
Jag hänger inte längre med på vad som händer runt omkring. När är det tentor, när är praktiken och när är det studiebesök? Så länge jag klarar av att vakna i tid och komma ur sängen på morgonen är jag glad. Men hur dagen sedan blir har jag ingen aning om. Aningen så är dagen fylld av solsken, jag är på bra humör, skrattar, ler och är intresserad av att lära mig. Eller så är himlen fylld av tunga moln och jag är totalt ointresserad av allt.
Hade tenta i dag, omtenta är väll kanske det rätta ordet. Trots att jag vet att det är en viktig tenta att klara så vill inte intresset att lära infinna sig. Jag vet att jag som trögtänkt MÅSTE plugga extra hårt och läsa allting fler än ett dussin gånger för att överhuvudtaget klara av att minnas en liten del av det jag läst. Ändå så pluggar jag inte ordentligt, och jag vet att jag inte klarar av tentan om jag inte pluggar. Får jag inte godkänt på denna tenta har jag inte chans att göra om den förrän nästa vår, vilket betyder att jag inte blir klar med min utbildning i år.
Satt vid 14-tiden över ett prov med ord som jag så väl kände igen men inte kunde placera i rätt sammanhang. Vitaminer och mineraler är plötsligt bara ord vars betydelser jag totalt tappat bort.Sitter som en hjärndöd trädgårdstomte framför ett prov som jag under en bra dag kan utantill, men som nu bara består av en massa bokstäver som sammanlänkats till ord som är lika begripliga för mig som Kinesiska.
Om bara någon vecka ska vi ut på en 7 veckors LIA (lärande i arbete) och jag har ännu ingen aning om var jag ska vara, eftersom jag inte vet vad jag vill göra och sju veckor är ändå sju veckor. Antingen så flyger de fram och man lär en massa eller så hamnar man på fel plats och tiden sniglar sig fram.
Nästa vecka ska vi ha ”hantverksprov”. Göra en förrätt, varmrätt och efterrätt av vissa utvalda råvaror som bedöms efter tillagning, upplägg, smak och utseende. Jag har inte ens börjat fundera över vad jag ska göra. Varför ska jag anstränga mig, när jag redan vet att allt kommer att gå åt skogen?!? Ska man förlora kan man lika bra förlora stort :)
Det värsta är att jag inte bryr mig! Jag skiter fullständigt i om jag går ut med godkänt eller ett stort rött ”IG” skrivet över mitt avgångsintyg.
Jag har slarvat bort chanserna jag fått och jag orkar inte ens bry mig.
På något sätt så känns det som om hela min blogg är fylld med dagar av deppighet, sotsvarta tankar och dåligt humör. Tro mig när jag säger att jag faktiskt har dagar då livet är underbart och det är såååå fantastiskt kul att vara en levande människa. Dessa dagar har dock inte varit många på sistone, men en vacker dag så kommer ni att få läsa om en positiv dag. Ha tålamod go vänner.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...