Direktlänk till inlägg 8 juli 2008
Synden straffar sig själv…
Både hals och gom kliar och jag har bara mig själv att skylla.
Visst jag skulle kunna skylla på jordgubbshandlaren som frestade med knallröda jordgubbar till ett bra pris och affären som sålde billig persikosaft, men det vore inte rätt att skylla min egen dumhet på oskyldiga… alltså får jag skylla mig själv (eller skylla på mina föräldrar som gett sina allergier i arv till oss barn ) som äter saker som jag vet att jag inte borde äta eftersom jag har allergi och inte tål verken persikor och jordgubbar.
Jag kanske även borde ha hoppat över tomaterna i min krämiga pastasallad också, men eftersom sallad inte är sallad utan tomater så var jag självklart tvungen att ha i tomater…
Kanske lär jag av misstagen, men troligen inte.
Mycket av de saker som jag gillar bäst bör jag undvika eftersom det uppkommer en mycket irriterande klåda i matintaget, men eftersom det just är saker som jag älskar mest som jag inte tål, så tvingar jag mig att lida av klådan och de små roliga utslagen på armarna. Men jag försöker i största möjliga mån att undvika dessa saker. Men vad vore en sommar utan färska jordgubbar med vaniljglass eller en jul utan stora saftiga apelsiner…
För att inte tala om en fruktsallad utan kiwi och apelsin :)
Varför kan jag inte vara allergisk mot choklad eller chips för? Livet skulle vara så mycket enklare för att inte säga lättare (jag skulle i alla fall vara så mycket lättare) om jag var allergisk mot de onyttigheter som jag blivit beroende av men dock fortfarande tål att äta.
Bettan var över en sväng och hon hade med sig en film som hon ännu inte hunnit se eftersom hon inte lyckats koppla ihop sin DVD spelare med sin tv.
Så efter lite skitsnack och ett par kannor kaffe så hamnade vi framför dumburken. Jag hade inte heller sett filmen, men har önskat se den ett längre tag, men som vanligt inte fått häcken ur soffan och hyrt den. Mina förväntningar var höga och jag blev INTE besviken!!!
I närmare 2 timmar låg jag på soffan och fnittrade och stundtals skrattade jag så mycket att tårarna sprutade. Vet inte om filmen verkligen var så kul eller om det bara var för att jag var extremt trött som jag betedde mig som om jag aldrig sett en komedi i hela mitt liv men jag kommer i alla fall att se ”National Treasure 2: Book of Secrets” med Nicolas Cage igen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...