Direktlänk till inlägg 25 juli 2008
Så svårt att sätta ord på tankarna som snurrar i huvudet.
Vet inte om det bara är trötthet eller om mina antidepptabletter slutat göra verkan.
Det är underligt att man kan vara tillsammans med vänner, ha kul men ändå känna sig totalt ensam.
Skratta, skämta och trivas som fisken i vattnet men ända inte trivas det minsta och önska vara någon annanstans.
Trots att dagen har varit kanon på alla sätt och jag verkligen har haft kul med de personer som jag räknar till mina närmaste vänner, så har jag ändå inte haft kul…
Det är svårt att sätta ord på vad jag verkligen känner, men på något sätt så skrattar jag, pratar och njuter av livet men ändå känner jag mig inte närvarande.
Dagen har känts som ett spel… ”avslöja mina tankar och vinn en miljon”... Försöker verkligen slappna av och släppa de gamla tankarna, men just för stunden är framtiden för oviss för att jag ska kunna leva i nuet.
Dags att krypa ner i sängen och se om en dos ordentlig sömn kan få min hjärna att må bättre.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...