Direktlänk till inlägg 2 augusti 2008
Halvvägs nere på stan ringde telefonen som jag hade i fickan.
Jag stannade och försökte dra ner dragkedjan som självklart fastnat i tyget och satt stenhårt. Efter lite slitande fick jag upp den nu tysta telefonen.
Hoppade på cykeln igen och strax därpå ringde telefonen igen och denna gång fick jag fram den innan den tystnade. Det var Karin.
Samma människa som en stund tidigare via sms föreslagit att vi skulle träffas utanför apoteket, ringde nu och vägrade lämna lägenheten eftersom det regnade… Hon satt hemma i sin varma lägenhet och ville inte gå ut eftersom det regnade, själv var jag halvvägs framme vid träffpunkten, blöt som en icke urvriden disktrasa och kall som en halvtinad fiskpinne… Efter en kortstund insåg Karin att hon inte skulle dränkas av en droppande himmel och dök upp… snustorr!!!
Efter att ha vandrat runt i en nästan ödelagd stad så var det dags för fika. Knatade in på ”Smulan” och fick där svaret om vart alla människor tar vägen när det regnar. Kön vid disken sträckte sig oroväckande lång, så vi gick först och kollade om det fanns sittplatser eller om vi skulle tvingas stå och fika. Det var verkligen knökfullt, men det fanns två stolar lediga. Dessvärre var de i storlek mini och bordet räckt oss till knähöjd vilket betyder att stolarna var mycket lägre. Hade vi satt oss vid miniatyrbordet hade vi suttit säkert resten av dagen eftersom i alla fall jag inte skulle ha tagit mig därifrån utan att pinsamt tvingas rulla runt på golvet innan jag kommit upp från stolen. Att fika med knäna strax under hakan hade inte heller varit den kuligaste ställningen på ett café. Det behövdes inte direkt en övertalning för att vi skulle ge oss ut på fortsatt jakt efter ledigt bord. Det var inte svårt att hitta lediga bord, problemet var att hitta ett bord som befann sig under ett tak och innanför fyra väggar.
Efter ett par korta promenader och lite undersökande forskning hamnade vi slutligen på ”Kanelbullen” där det längst in i ett hörn fanns ett litet bord och två lediga stolar.
Funderingarna går just nu åt två olika håll. Ska jag baka bullar eller fortsätta ligga kvar i soffan under täcket och glo på ”Turner and Hooch”… Hmmm. Valet mellan Tom Hanks och varma kanelbullar är inte lätt att göra.
Får fundera ett tag till. :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...