Direktlänk till inlägg 8 september 2008
Irrade runt med min moster och systerdotter på Flygis. Irrade är just den rätta beskrivningen. Josefin hade ont i foten och satt i kundvagn, jag drog en kundvagn som bara innehöll en unge och min moster rusade likt ett maratonlopp efter mig skjutandes en rullator. Jag har ännu inte riktigt förstått om den är för att hjälpa henne gå, eller om hon i själva verket skaffat den som vapen, för att jaga andra pensionärer med och komma först i köerna.
Hursomhelst så var lillskruttans välling slut, så vi begav oss ut på vällingjakt. Att hitta välling avdelningen var lätt, men vad köpa av alla olika märken, sorter och … smaker.
Dessutom fanns det olika storlekar på förpackningar. Förvirringen var total. Vad ska vi ta? Vilken kostar minst, vilken är godast… Om vi tar den största förpackningen som är billigast, men Fialotta inte gillar den så är det inte bra. Men om vi å andra sidan tar den minsta förpackningen som är dyrast och Josefin gillar den så är det ju bäst att ta den största förpackningen på en gång…
Jag vill aldrig tillbaka till den avdelningen igen, det finns för många val att fatta just där.
Jag och moster diskuterade, dividerade och studerade förpackning efter förpackning utan att få någon rätsida på eländet. Jossan satt i vagnen och var inte till någon nytta. Tillslut tröttnade Lillråttan och vräkte ur sig ” Att det kan vara så jobbigt att köpa välling.” Josefin lät så otroligt lillgammal, jag och moster skrattade så vi inte visste vart vi skulle ta vägen.
Trots att jag inte varit på tipptopp i dag så hamnade Jossan i alla fall i min lya och sover nu i min säng. Själv sitter jag och kollar på ”hemsökta hus” och skrämmer mig själv genom att stirra på teven och studsa högt när sängen bakom min rygg knarrar.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...