Det är åter dags för distanshelg på Skeppsholmen. Texten jag skickade in till denna gång var en mardröm och jag stod verkligen i valet och kvalet om jag skulle skicka in den eller om jag skulle välja den ofarliga texten som jag inte har några problem med. Efter att ha bitit mig i tungan i försök att fatta rätt beslut så skickade jag slutligen in den jobbiga texten. En vecka har sedan resten av gänget på sig att läsa texten och ge ”feedback” på den. Tro mig när jag säger att jag många gånger den gångna veckan ångrat mitt beslut och jag har blivit mer och mer nervös vartefter dagarna gått.

I dag var det alltså dags att hoppa på bussen ner till Stockholm och jag lyckades troligen dölja min oro ganska bra för ingen har sagt ett ord under veckan.

Såg i går att mina kläder försvunnit ur garderoben så i morse tog jag tvättkorgen í hand och bokade ett möte med tvättmaskinen eftersom det troligen skulle bli mycket kallt om jag for till storstan insvept i överkastet. Vid tiosnåret messade Karin om lunch och det blev ett par timmar i hennes sällskap med njagodmat och skitsnack. Jag kände ingen stress till bussen eftersom efter som jag inte skulle vara på Skeppsholmen förrän klockan 15. så vid en kvart över 13 hoppade jag på den blåa bussen och somnade som en liten stock innan vi kommit ut på motorvägen. Vaknade i tid för att hinna kliva av bussen vid Danderyd och traskade ner i tuben. Vid Östermalmstorg blev tunnelbanan stående pga banarbete men jag kände ingen panik eftersom klockan bara var runt 14.20 och det var närmare 40 minuter kvar innan jag skulle vara på plats. Plockade upp alla papper jag hade med mig och såg plötsligt en textrad som jag inte velat se och som stressade upp mig något otroligt. Vi började inta alls 15 som jag trott utan 14.45… 

Jag var på plats strax innan 15 och ramlade in med andan i halsen och pannan drypande efter min snabba promenad från Centralen. Det första ord som möter mig när jag kommer in är:

-         vilken tur att du kommer för vi ska just börja med din text…

Oron var som sagt otroligt stark eftersom det var en svår, jobbig och stark

text att skriva. Jag behövde få ur mig den och var livrädd för att få kritik,

men det var tvärtom. Alla berömde den och hade bara gott att säga. En

sten föll från hjärtat. Känner mig lite starkare i mitt skrivande och kanske

lägger jag ut texten på bloggen. Ska fundera på saken.

Nu ska jag glo på ”Numbers” och sedan sova. Ska upp vidrigt tidigt i morgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...