Direktlänk till inlägg 7 november 2008
Somnar som 32 -åring och vaknar som 33 –åring. Fyra grattismess innan jag ens slagit upp mina stora blå :)
Sedan kom ytterligare grattismail upp på datorn och plötsligt så kändes det som om jag hade väldigt många nära vänner ;)
Lagom till lunchtid så blev det (otroligt nog) lunch med Karin. Hon hade med sig ett sött grattiskort från Emma och ett litet inslaget paket som visade sig innehålla en bok som jag önskat länge men inte fått tid/ork/minne att köpa själv. ”Flodhästen i vardagsrummet” av Tommy Hellsten.
Det är en bok om beroende och medberoende. Vad som händer med barn som växer upp i skuggan av alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynt religiositet, incest, våld eller andra former av utsatthet.
Efter lunchen lufsade vi runt lite och bokade bord på ”G” till lördagskvällen, innan våra vägar skildes och jag hamnade på bussen till vår vackra huvudstad.
Första dagen på sista distansträffhelgen. Mycket skulle gås igenom och väldigt mycket skulle sägas. För varje träff som gått så har ärligheten och uppriktigheten blivit allt större och vi har alla utvecklats något otroligt.
Jag har fått tips och idéer från alla och dessa är verkligen saker som jag försöker tänka på när jag skriver mina noveller och texter. Jag vill verkligen bli en bättre författare och jag vill veta mina svagheter för att kunna göra dessa till mina starka sidor istället. Det krävs styrka för att lämna ut så mycket av sig själv som vi faktiskt gjort inför varje träff. Alla texter speglar sidor av oss själva som ytterst få kanske fått se och dessa texter ska man få analyserade och nerplockade i microsmåbitar och i hopsatta igen. Allt ska tolkas och varje ord analyseras, smakas på och kanske bytas ut till bättre passande ord.
Och eftersom vi är olika personer så har alla sitt eget sätt att läsa texterna på, alla har olika bakgrund alla har olika åldrar och alla har vi olika intressen.
Av en text kan det finnas 11 olika tolkningar och alla tolkningar är lika riktiga. Men det är viktigt för textförfattaren att veta hur just vi upplever texten eftersom det finns saker som hon/han har missat. En 18 -åring kan inte till 100% veta hur hennes 88 - åriga huvudperson pratar eller tänker och då kan det vara bra att få texten analyserad av en äldre person som kanske lättare kan sätta sig in i huvudkaraktärens kropp.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...