Direktlänk till inlägg 3 december 2008
Det räcker med att jag träffar vissa människor för att känslan kommer över mig. Jag är lurad! Åter igen, trots alla mina löften till mig själv, så har jag blivit lurad. Är trött på att alltid få den känslan och vetskapen kastad som en hink vatten över mig.
Det finns vissa som jag litar på till 100% och som jag vet aldrig medvetet skulle skada eller utnyttja mig, men resten av männskligheten då?
Var snäll och du blir utnyttjad, var elak och du blir ensam.
"Alla bara tänker på sig själva, det är bara jag som tänker på mig själv"
Ligger kanske något i det talesättet.
Är man snäll så blir man ett lätt offer, man känner sig utnyttjad.
Slår man näven i bordet och vägrar vara snäll så står man utan vänner. I allafall de vänner som utnyttjat en, eftersom de bara var ens vänner så länge som man gjorde som de ville.
Är på depphumör eftersom jag är en idiotåsna som varit snäll ytterligare en gång, trots den rödblinkande varningslampan som blinkade för fullt bakom mina ögonglober så gav jag efter eftersom jag vet hur tandvärk känns och eftersom mamma knatar runt på en mur på andra sidan jorden och inte fanns i närheten då bror behövde låna pengar.
Är trött som attans eftersom min kära bror sov över och densamma var störtförkyld och snarkade värre än ett åskväder i lägenheten.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...