För varje år verkar det bli värre, eller så är det bara för att jag numera vet om att jag har astma som gör att jag känner av det extra mycket. I morgon måste jag ringa till farbror doktorn så att jag får ut mer astmaspray. Har bara 26 doser kvar och i den takt som jag förbrukar medicinen för stunden kommer den inte att räcka många dagar till.

Trots förkylning så måste jag komma in i gamla vanor igen och i alla fall gå 30 minuter varje dag.  Jag vet ju själv att jag kommer att må bättre om jag tar promenaderna, men jag har verkligen ingen lust. Det är tråkigt att gå och det finns inget som inspirerar till promenaden och jag har såååå lätt för att övertala mig själv till att stanna inne.

Men jag har egentligen inget annat val.

I dag var jag ute i 40 minuter på den korta slingan som i vanliga fall bara tar dryga halvtimmen. Med en hals som sandpapper, huvudvärk och pipande lungor gick det inte fort och varje steg var en pina. Att jag dessutom totalt gått slut mina skor gör inte promenaderna trevligare och om jag hade råd skulle skor stå överst på min inköpslista, men pengar är något som jag ytterst sällan ser skymten av.

Är så trött på att vara sjukskriven och inte ha ett ruttet öre att roa mig med. Min hälsa lär ju inte bli bättre av att jag sitter och tycker synd om mig själv för att jag inte har råd att fika med mina vänner eller kunna köpa kläder för att lätta upp mitt humör. För att kunna köpa en tunika så måste jag dra in på något annat och det finns inget som jag kan dra in på eftersom jag inte unnar mig något.

Enligt min läkare är jag sjukskriven till 100% om jag inte lyckas fixa ett jobb på 25%, för då blir jag bara sjukskriven till 75%. Att få ett jobb på 25 % är lika omöjligt som att lyckas se en tomte i en skorsten. Men jag knatade i alla fall till arbetsförmedlingen och pratade med min handläggare om att jag vill ha ett jobb på 25%. Hon studerade min sjukskrivning och förklarade att enligt det så var jag heltidssjukskriven och AF kunde inte hjälpa mig. Men att jag kunde försöka fixa en praktikplats… Men det kunde inte AF hjälpa mig med utan det är Försäkringskassan som har hand om det. Och att jag ska ta kontakt med min handläggare där för att få fram en handlingsplan. Jag är så vidrigt förvirrad just nu att jag inte vet vad som kommer att hända. Har liksom slutat att bry mig, det har gått för lång tid och jag har tröttnat.

Vad jag vill är ett arbete så jag kan börja leva igen. Jag vill kunna köpa kläder, kunna unna mig luncher med vännerna utan att behöva räkna mina ören i plånboken. Vill kunna hoppa på oplanerade konstutställningar i Stockholm och veta att jag har råd både med bussen till stan och inträdet på museet. Jag vill kunna veta att jag har pengar på banken och kan betala mina räkningar varje månad. Jag lever i en stress som inte en heltidssjukskrivning kan göra mig befriad ifrån.

Det verkar som om mitt enda val är att hitta ett svartjobb men eftersom jag är som jag är så vill jag inte jobba svart eftersom det inte är rätt, men jag känner mig mer och mer tvungen.

Någon som har förslag, på vad jag ska göra för att inte gå under av trisstes och pengabrist bekymmer???  

 

Jennie

22 maj 2009 13:31

Ja fy fan rent ut sagt, vilket bängel det ska vara!! Herregud, om du går DIT och säger att du VILL ha ett jobb till 25% procent och så ändå blir du avvisad så där?
Jag blir helt snurrig bara av att läsa om detta så jag förstår hur du måste känna dig som är mitt uppe i det.
Min erfarenhet av AF är att det inte går att bli hjälpt där. Jobben gömmer sig typ och det är bara en massa papperskrångel. Det bästa vore om du råkade känna någon på nåt litet café eller något där de kanske råkade behöva lite extrahjälp, ungefär på 25%?
Men vad gör man.
Usch Helena, förlåt att jag inte kommer med några kloka tips, jag skriver mest bara av mig men jag blir lika trött varje gång jag hör talas om detta jävla krångel. Jag var ju arbetslös för några år sedan och vet hur KRÅNGLIGT det kan vara. Och så var jag sjukskriven för ett tag sedan och det var ju lika krångligt det.
BLÄÄÄÄ säger jag.
Stå på dig och försök finn kraft någonstans även om jag vet att det är tungt.
Kram
Jennie

http://www.jempie.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...