Direktlänk till inlägg 21 september 2009
Hamnade framför CSI i försök att släppa kvällens totala misslyckande, men det... misslyckades :)
I stället fortsatte jag att älta alla misstag jag gjort under kvällen och fundera över vad jag kunnat göra annorlunda.
Kunde jag varit mer uppmärksam?
Felet är kanske att min hjärna inte fungerar som andras, den blev full och kunde inte ta in mer.
Dans kanske inte är en av de bästa sakerna som jag kan hålla på med.
Ur motionssynpunkt så är det kanske perfekt, men eftersom jag inte kan lära in i samma takt som andra, så ligger jag ohjälpligt efter redan från start.
I stället för att lära en tur och öva den tills den sitter så är det en snabb genomgång på fyra turer som i både namn och rörelser är otroligt lika och dessa fyra blandas sedan med gamla turer som även de sitter halvdåligt...
Att det dessutom blandas in musik och att turerna blandas in i sången, gör att jag även måste lyssna på texten och inte bara försöka hålla reda på mina fötter och var min partner är, gör inte dansen lättare för mig...
Jag är bara så trött på mig själv!
Jag försöker att inte älta, det som har hänt går inte att få ogjort men det är ytterligare en gammal ovana som är så svår att bryta och som jag kämpar med varje dag.
Jag vill verkligen lära mig stegen och turerna i Squaredance, men för stunden så säger mitt självförtroende att jag inte har något där att göra, att jag förstör för alla andra och att jag för allas trevnad gör bäst i att ge upp!
Hitta ett intresse där jag inte stör, förstör och kan lära i min egentakt utan att behöva ta hänsyn till alla andras snabba inlärning.
Jag ÄR en elefant i en glasaffär. Vig som ett kylskåp och med två vänsterfötter...
Jag vet inte längre... Jag har ingen aning om något längre.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...