Direktlänk till inlägg 15 november 2009
Varför ska det vara så svårt för mig att börja?
Insåg igår kväll att det var en vecka sedan jag senast motionerade dammsugaren och att det verkligen är på tiden att den kommer fram ur skrubben och andas lite damm. "Poff" så var klockan 21.00, barnen i våningen under ligger och sover och dammråttorna jagar fortfarande katten...
Vart tusan tar tiden vägen? Eller snarare varför skjuter jag upp allting??? Börjar ärligt talat att tröttna på mig själv som aldrig kan påbörja något som jag planerat.
Planen jag har nu är att börja ta i tu med de saker som jag är i störst behov av att göra.
Satt i dag och trots allt som behöver göras så satt jag kvar i soffan och stirrade på säsongens sista delar av amerikanska "Biggest loser". Den person som gått ner mest i % av sin startvikt skulle koras och lämna lokalen 250 000 dollar rikare.
"Biggest loser" följer jag slaviskt varje söndag och det är spännande att se deltagarna kämpa järnet för att vinna över motståndarlaget och slippa rösta ut en av sina egna lagkamrater. Det är spännande att se nervositeten när de en efter en ställer sig på vågen för att se förändringen de gjort sedan senaste invägningen. Deras sorg och förvåning över att bara förlorat 1-2 kilo under veckan trots många timmars svettande i gymmet och se reaktioner när vissa lyckats gå ner närmare fem kilo på en och samma vecka.
I dag var det som sagt final och bara tre personer kvar i tävlingen, där bland min favorit Michelle.
Att se förändringarna hon genomgått genom säsongen har varit otroliga. Från första delen då hon och resten av deltagarna knatade in i rutan alla med grov övervikt. för att tillbringa närmare 3 månader på en ranch med fokus på kost och motion till dess att silverpapper och paljetter dalade ner över henne när hon stod som slutlig vinnare. Vissa har under säsongen förlorat 40% av sin kroppsvikt och blivit snygga människor med lyckliga leenden och vetskapen att de överlevt något otroligt!!!
Själv sitter jag i soffan stirrar på vackra människor, hatar deras energi och avundas deras viktminskning.
Så i stället för att dra dammsugaren över golvet hoppade jag istället i mina joggingskor, knäppte träningsoverallen och medan skymningen snabbt sänkte sig över Norrtälje, så gick jag en 40 minuter lång slinga. Trots att regnet föll och jag var beredd på att stöta på dårar bakom varje björk jag knatade förbi, så var det skönt att komma ut och röra på sig.
Och istället för att köpa den vanliga söndags chokladen som jag alltid gnager på om söndagskvällarna, så hamnade jag på fruktavdelningen och kom hem med både morötter, apelsiner, äpplen och bananer som jag ska gnaga på istället.
Jag vill starta den nya vanan som innebär att jag promenerar varje dag minimum 30 minuter. Helt avstår från godis, chips och kakor. Bara genom att göra dessa enkla saker under Väddöfolkhögskola tiden så förlorade jag 10 kilo... Det är lätta saker att göra och kostar inte så mycket heller.
Problemet är bara att få på mig skorna och ta mig ut i höstvädret.
Men från och med i dag så startar jag en ny vana, så önska mig lycka till!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...