Direktlänk till inlägg 26 december 2009
Planen var från början att åka ut till Väddö med moster och kusinerna, men efter de senaste dagarnas humör och irritation så valde jag att ta bussen istället.
Jag var inte riktigt på julhumör om man säger så.
I sällskap av "Egbert" som skulle med samma buss halvvägs, så hade jag en vän med som skulle hålla i mig om jag under bussfärden beslöt mig för att hoppa över årets jul, kliva av fler hållplatser fel och med vilja fira julen i en snödriva istället för hemma hos familjen.
40 minuter innan bussen skulle gå från stationen lämnade jag lyan och en sovande katt. Hamnade i busskuren och funderade efter ett tag på om jag verkligen hamnat på rätt plats på rätt tid. inte en människa i synhåll och bara en kvart kvar innan bussen skulle gå... om jag läst tabellen rätt det vill säga. De övriga högtider då jag åkt buss har den varit knökfull och extra bussar fått sättas in, men just denna dag så var jag ensam.
När bussen väl kom så fanns det dock passagerare att fylla en buss, men ingen "Egbert". När bussen stängde dörrarna såg jag en smått förvirrad och stressad "Egbert" närma sig. Dock något sen och lätt förvirrad valde jag att vinka åt henne genom fönstret, när bussen åkte förbi henne. Resan jag skulle få sällskap på blev i eget sällskap. Ingen bok, inget kollegieblock och en mobil med musik som räckte halvvägs...
Trots att jag saknade humöret och julstämningen, så försökte jag få smilbanden på plats innan jag klev in genom dörren.
Jag gjorde mitt bästa för att ha trevligt, pratade, log och även skrattade men det enda jag egentligen ville var att komma hem till ensamheten...
Komma hem till lugnet och de egna tankarna.
Maten var god och som alltid ett överflöd av rätter, så det blev lite rester med hem till lyan.
Även sällskapet var trevligt. Som nästan varje jul hemma hos mamma så väljer syrran med familj att utebli, då resan från Stockholm upp till Väddö är för lång. Men moster var på plats och även kusinerna var på plats som alltid och även alla mina fyra bröder kom kvällen innan. För första gången på evigheter hade även pappa övertalats att lämna Stockholm och fira julen ute på ett snötäckt Väddö.
Efter den vanliga julmiddagen så blev det paketöppning, något tidigare än vanligt eftersom kusinerna skulle tillbaka till stan redan samma kväll.
Jag fick en mängd saker och inget som jag var besviken med och bara det är ett kors i taket. Cigg, en bok jag önskat läsa länge, ett brödskrin, handdukar, kattmat till Zasso, en fin burk med smaksatt flingsalt, pengar, en film och den obligatoriska klappen från syrran, ett inramat kort på "mosters favoritråtta".
På det stora hela var dagen bättre än förväntat. Bakom en soffa hittade jag ett gäng av kasserade målningar som jag slängt i flytten men som mamma räddade, med mål att någon gång rama in dem. Erika gillade en av dessa och bad att få den, så nu håller jag på att slutföra den, något som jag inte gjort innan jag den hamnade bakom soffan. Men vill hon ha den, så gör jag självklart klart den.
Pappa levde upp under julaftonen och trots en ofrivillig dövhet (lock för öronen) så trivdes han och "lyssnade" till tjattret runt omkring!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...