Direktlänk till inlägg 2 augusti 2010
Jag är inte den som gillar att leka med tändstickor eller brandfarliga ämnen.
Tvärtom så tycker jag att brinnande saker är ganska läskiga och håller mig på avstånd från både eldar och sommargrillar.
Kanske beror min "eldfobi" på att pappa en gång på 80-talet skulle elda lite gamla träd och stubbar ute på ängen.
Det började bra och brann riktigt fint tills vinden vände och den lilla elden spred sig...
Kan lova att det finns bättre och trevligare sätt att lära känna sina grannar på än att starta en gräsbrand som hotar varenda hus i byn.
Inte en människa fanns inom synhåll när tändstickan tändes, men jag har aldrig sätt så många samlade på tomten när brandmännen äntligen lyckats släcka elden.
Eller så beror min skräck för eld på att jag i min nyfikna barndom ville undersöka om aceton verkligen var så brandfarligt som det stod på flaskan. Aldrig har pappa springa så fort uppför trappan som då jag skrek att min säng brann...
Sängen överlevde utan skador, men min teddybjörn hamnade i gosedjurshimlen och jag lärde läxan att inte leka med tändstickor...
Vad det nu än kan bero på så har jag alltså lite svårt för eld och brinnande saker, men ändå så vill jag ha levande ljus runt mig på kvällarna. Ju fler desto bättre!
Det finns inget härligare än att krypa upp i soffan med en spännande bok och ha dussinet ljus tända på bordet bredvid sig...
Visst, katten stank vid ett par tillfällen lite underligt i början, då hans svans vid ett par tillfällen kom lite för nära ljuslågorna. Då var det bara att bära in katten till badkaret och damma av honom.
Men efter att ha bränt morrhåren en gång för mycket lärde han sig att eld var farligt och håller sig numera borta från bordet.
I fredags var jag på loppis och hittade ett par oljeljus i glas.
Glatt knatade jag hem med dessa, fyllde dem till hälften med stenkross och ett par kuliga glasdjur, hällde i lampolja, satte i veken och vekhållaren och tände på...
Nästa gång ska jag dra ner veken en aning så den inte är sååååå lång och dessutom ska jag tända den utomhus med vattenhinken i närheten...
Jag överdriver inte när jag säger att lågan var närmare 30 centimeter hög och nästintill omöjlig att släcka!
Så tills min puls återgår till normal hastighet kommer de att stå i fönstret som prydnader och vara förbjudna att tända....
Men de blev i allafall ganska vackra om jag får säga det själv:)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...