Direktlänk till inlägg 13 juli 2013
Läkaren frågade hur mycket jag hade tänkt att gå ner i vikt och jag var väldigt svävande i mitt svar. Jag hade inte ens några minnen av hur det vara att väga 2-siffrigt, så bara att komma under 100-strecket var stort för mig.
Enligt BMI i en App jag hittade så ska jag tydligen ligga någonstans mellan 33 (!?!) -55 kg. 33 kg!! Då blir det verkligen att springa sicksack i duschen för att bli blöt och enligt en uträkning på Väddöfolkhögskola så väger mitt skelett 12 kg, så målet 33 kg är en aning i minsta laget och inget jag tänker sträva efter...
Har ingen lust att gå från rullande Michelingubbe till ett andandes benrangel, på bara något år :)
I stället för att tänka i kilon försökte jag tänka i storlekar. Vilka kläder vill jag ha och vilka stl finns de i...
Är nu i det målet som jag hade hos läkaren och även om jag är själaglad över att hitta kläder på "vanlig" avdelning så är nytt mål satt.
JEANS DÅ OCH JEANS NU!! Gamla favoriter i stl 54 och nya favoriter i stl 46 (de börjar dock bli stora :-) )
Är som sagt glad över allt som jag lyckats gå ner, men känner mig fortfarande som en gravid val i ett badkar och den känslan är fortfarande inte kul :)
Nytt mål i stl är satt men jag känner ingen stress med att ta mig dit.
Jag har hittills sluppit allt för mycket överskottshud och jag tror att jag fortsätter att skynda långsamt mot nästa mål så kanske jag slipper lös hud som flaxar när jag går.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...