-"Jag vill absolut inte att du tar hål i öronen, när du åker ner till Stockholm" Troligen hade mamma tjuvlyssnat när jag och Ullis pratade om vår Stockholmsresa vi skulle göra  dagen därpå och som den ordentliga flicka jag var, så lovade jag att komma hem utan örhängen. Det första jag gjorde i Stockholm var dock att göra hål i öronen och örhänget hade rosa "diamant", jag var 13 år den gången  :) 

Av någon underlig anledning så växte hålen igen och ett par år senare var det dags igen. Jag kommer fortfarande ihåg oron jag kände över smärtan i öronsnibben som jag visste att jag skulle känna vid "skottet", men jag överlevde och denna gång var det blå "diamanter" som jag kom hem med.

Även denna gång så skedde något som enligt alla jag pratat med, inte skulle kunna ske och jag har i närmare halva mitt liv gått runt med 1 1/2 hål i öronen.

Det som hände var att det ena örhänget hade för liten "diamant" och åkte in i öronsnibben där den växte fast. Eller så kanske det var hålet i snibben som var för stort, vad vet jag.

Kulan försvann i allafall in i snibben och satt stenhårt, medan skaftet fanns kvar på utsidan  och stack mig i halsen varje gång jag försökte sova på höger ansiktshalva.

Jag har försökt dra ut örhänget och jag har även bett de kirurger jag haft "äran" att träffa under dessa år att hjälpa mig skära ut/operera ut örhänget, men inte...

När jag förra året opererades för GBP så pratade jag innan med två sköterskor, samt min läkare och alla skulle de vara med under själva operationen. Jag tänkte att om jag pratar med alla närvarande så kanske åtminstånde en kommer ihåg mitt lilla öra och när jag vaknade ur narkosen så fanns det blå örhänget i en liten plastburk vid min säng :)

Nu var jag äntligen 1/2 hål fattigare och har sluppit folk som kommenterat att mitt örhänge är på väg att tappas. Ganska snällt att folk lagt märket till det, men jobbigt att förklara att det sitter stenhårt fast och anledningen till det :) 

Under året sedan örhänget försvann så har jag funderat över att göra ett nytt hål, men likt förra gången så är räddslan för smärtan och "skottet" stor, och för varja gång jag funderar så har smärtan förstorats upp än mer och jag har förblivit örhängeslös.

Men i dag blev det slutligen av!!  Anlednignen är att jag ska på fest i Göteborg och vill vara fin...

Okej, hela sanningen är att jag intalade mig själv att det inte skulle göra ont och dessutom var det nu som först som jag ansåg att jag hade råd att lägga pengarna på ett hål :D 

Denna 3:e gång gillt är det en liten vit kula som sitter på plats och jag kommer att hålla full koll så att allt ser normalt ut, men med min tur så är det väll något som kommer spöka i planeringen :) 

 

Virre

24 juli 2013 19:56

Jätte fint!

 

Helena

24 juli 2013 21:12

Tack Virre! Spännande att se vad som händer med detta hål. Kanske kommer jag denna gång så långt att jag kan sätta i riktiga örhängen :D

http://tallugglan.bloggplatsen.se

 

Helena

24 juli 2013 23:01

Jag var 10 år när jag tog hål i öronen första gången, men jag var för liten för att kunna sköta det ordentligt så det blev var och sådant, så jag lät dem växa igen. Andra gången jag tog hål var faktiskt när jag precis flyttat till Göteborg (eller Mölndal om man ska vara petig), så det verkar som att besök/flytt till Götet=håltagning i öronen. ;)

http://aragornsfru.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...