Direktlänk till inlägg 1 februari 2014
Har suttit i ca dygnet ute på landet och sorterat lådor.
Rensat bland böcker och annat skit som jag lämnade kvar när jag flyttade och som nu mamma vill bli av med. 90 % av allt som stod i förrådet var mitt skräp :)
Så med hjälp av lillebror Henry har jag börjat få lite ordning på allt. Mycket att kasta, en del att sälja och lite att ta med till lyan. Har dock funderingar på att slå ut väggen mellan grannens lägenhet och min, för jag lär inte få plats med allt inne hos mig :)
Även om många saknade böcker kommit tillrätta så är det en del saker som jag saknar...
Men troligen blir det ytterligare en utflykt nästa helg och gräva vidare bland bråten :D
Det jobbigaste var att undvika att lyfta lådorna. Vågade inte det pga ryggen, men känner att jag inte lyckades helt och det värker en aning i svanskotan...
Det första som slog mig när jag i går klev av bussen är mörkret och tystnaden :) Inte en gatlykta så långt ögat når och tystnaden är så otroligt total. Det var riktigt jobbigt att somna för det var FÖR tyst. Jag är inte van vid att kunna höra mina egna andetag när jag ska somna...
Å andra sidan sov jag som död hela natten tills jag höll på att kvävas till döds! Vaknade i panik av att jag inte kunde andas.
Mammas katt "Sonja" (men jag tror snarare att det är en Sonny :) ) har ovanan att sova PÅ folk och då gärna i ansiktet... Mina egna pälsbollar håller sig runt fötterna i sängen, men mammas håriga Hen vill alltså gärna ligga så nära ansiktet det bara går. Så i morse vaknade jag av att en snarkande katt täkte både min mun och näsa... Mycket obehagligt!
Jag kan inte minnas att jag sett en större katt än Sonja och jag tror att hon längre bak i släkten har en stamfar som är elefant, för Sonja klampar när hon går och låter som en mindre flodhäst när hon studsar i trappan eller rusar över golvet. Hon är ett mycket spännande djur :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...